Med frihet som yrke
Gotska Sandön på vintern, med mörka, vindpinade kvällar och mil av hav till civilisationen.Hur är det att leva och arbeta där, i ensamma skift?Tillsyningsmännen Daag Pedersén och Dan Broander vet.- Det här är ett av de sista fria jobben, säger Dan Broander.
Dan Broander vill att turismen till Sandön ska öka, men han har ännu ingen insyn i den nya skötselplanen.
Foto:
Då lämnades den sista rapporten till SMHI, och länstyrelsen tog över förvaltningen av ön. Hur framtiden kommer att gestalta sig är det ingen av de anställda som vet.
- Våra gamla arbetsgivare köper idag våra tjänster, och helt klart är att turismen måste öka, säger Daag Pedersén som kanske gör sitt sista år som tillsynsman då han fyller 65 till hösten.
- Men framtiden vet vi inget om, och visst känner vi en oro över den framtida tillsynen av ön, säger Dan Broander, 54, som just nu jobbar i par med Daag.
De är naturligtvis positiva över allt det stöd de fick förra gången då bemanningen skulle sparas bort från ön. Många människor, och inte minst GT:s läsare, engagerade sig och skrev under på uppropet att Sandön skulle fortsätta att vara bemannad året om.
De två innevarande arbetsveckorna jobbar Daag Pedersén i par tillsammans med Dan Broander, och den kommande turistsäsongen står i fokus. Mycket av arbetstiden läggs på reparationer och byggnation.
Några uthyrningsstugor får just nu nya kök och matkällaren får både ny färg och nya hyllor.
Turisterna
När båten börjar gå i maj och turisterna anländer ska allt vara klart, för Sandön ska vid lägerplatsen kunna härbärgera som mest uppemot 170 personer samtidigt.
Ofta måste personalen byta arbetsuppgifter mellan exempelvis Försvarsmakten, Fiskeriverket, Sjöfartsverket, Telia Sonera eller Naturvårdsverket - som alla i olika grad vill ha saker gjorda.
- Att plocka bort tillsynen under delar av året, så som varit på förslag, är vansinne och skulle antagligen vara en dålig affär rent ekonomiskt, menar både Daag Pedersén och Dan Broander.
Dels skulle materiel och byggnader vara utsatta för både väder och vind, och även för mindre nogräknade personer. Om exempelvis ett vattenrör går sönder kan skadorna få stora konsekvenser och bli mycket kostsamma att reparera.
- Förslaget att avfolka Sandön under vintertid var en ren skrivbordsprodukt. Vi har ju händerna fulla med olika arbetsuppgifter, egentligen mer än vi hinner med, förklarar Daag.
Dessutom ska fordon, båtar och materiel underhållas. Fyrarna och radarstationen ska kollas med jämna mellanrum, och de står ständigt i beredskap för sjöräddningsuppdrag.
Trots att livet på ön vid en första anblick kan tyckas väl inrutat så händer det mycket som är oplanerat. Som i vintras när ejderstammen drabbades av hakmask och personalen tvingades avliva tusentals fåglar.
Eller när ön drabbas av nästa blixtnedslag och skogsbrand, eller när någon mindre nogräknad skeppare släpper ut olja, för att inte tala om fartygsolyckor. Hur den planerade gasledningen i Östersjön kommer att påverka livet på ön är det ingen som vet.
Två friveckor
Vad krävs av personalen för att klara av arbetslivet ute i avskildheten, med arbetspass på två veckor och sedan två friveckor i land?
- Antagligen måste man vara en halvdåre, skämtar Daag.
- Och så får man inte ha tummen mitt i handen. Man måste kunna fuska sig fram med det mesta.
Men viktigt är också att man gillar naturen och stillheten, förklarar båda.
De har sina familjer i land, Daag i Slite och Dan vid Verkegards på Fårö, men det här har blivit ett sätt att leva som de båda gillar. Vid större helger och på somrarna är ofta familjerna med ute på ön.
Daag hade en militär karriär bakom sig när han fick sitt första vikariat på Sandön 1983 och blev fast anställd 89-90 och Dan hade tidigare jobbat som både fiskare och styrman innan han började för 21 år sedan.
Det som lockade var friheten och naturen, och båda framhåller det omväxlande livet,
- Det här är ett av de sista fria jobben, menar Dan Broander som ser sig själv som en naturmänniska. Att bo i en stad skulle vara helt otänkbart för honom, även Visby.
Och det verkar inte finnas några större fritidsproblem på ön trots sitt enskilda läge.
- Jag har ju till och med en hel liten utrustad snickarverkstad här när den andan faller på, säger Dan.
Lördagskvällarna är oftast vikta för den vedeldade bastun, med efterföljande bastugröt.
Kungligt fribrev
Tidigare kunde de också sysselsätta sig med husbehovsfiske eller harjakt under jaktsäsongen. De anställda har kungligt fribrev för att jaga hare, trots att hela ön är nationalpark sedan 1963.
Men just nu är harstammen på ön så liten att jakten ställts in under flera år. Varför det blivit så har de ingen aning om, trots att de skickat harar för analys till SVA - miljöpåverkan eller fästingar är två teorier.
All annan jakt är dock förbjuden på ön.
Och fisket tog slut 2006 när Fiskeriverket beslutade om ett fiskeförbud fyra nautiska mil runt Sandön. Nu blir det ändå en del både jobb och fiske eftersom de genomför provfiske för verket för att följa upp vad förbudet får för verkan.
Totalt är de fyra anställda plus två vikarier som kan hoppa in.
Förutom Daag och Dan är det också Per Jönsson och Rune Högberg som arbetar på Sandön, fyra personer som också kompletterar varandra. Någon är bättre på det tekniska eller datorer, andra kan mera om naturen och ställer gärna upp på en guidning när så krävs.
Turismen tillhör framtiden, tror Dan och Daag.
Ekonomin är själva grundbulten för att kunna behålla personalen på ön året om. 2007 har varit ett omställningsår och den nya organisationen med Naturvårdsverket som ägare och länstyrelsen som förvaltare måste fungera fullt ut.
Därtill en fungerande turistentreprenör som drar in pengar för boendet och resorna till och från ön vid sidan av inkomsterna från kunderna i intressegruppen. Totalt omsätter skötseln av Sandön cirka fyra miljoner kronor.
- Men den gamla organisationen håller på att förändras, även de största kunderna som försvaret och Sjöfartsverket lägger mindre pengar i den gemensamma potten. Turismen kommer att bli viktigare i framtiden, säger Daag Pedersén.
De flesta av de drygt 4 000 besökarna som valde Sandön förra året vet varför de kom hit. Det är naturupplevelserna och inte en massa håll i gång som drar.
Både Daag och Dan hoppas att fisketurism kan bli bra om det går att lösa transporterna på ett bra sätt.
- Fisketurism kan ju samköras med exempelvis fågelskådning när vårsträcken kommer, menar Dan Broander.
Och Daag, som gillar att guida grupper runt ön och berätta både skrönorna och verkligheten, kan få mycket jobb med detta.
Annars får han fortsätta att plocka fram gitarren, både till aftonbönen i öns kapell och till grillningen en ljum sommarkväll.
Nya tiden
Båttransporterna är dyra och här finns också en miljöaspekt som inte är oväsentlig när man förvaltar en nationalpark.
- Vi försöker ju vara föregångare och tänka miljömässigt, säger Dan Broander.
- Så vi får hoppas att både Naturvårdsverket och länsstyrelsen ger oss möjligheterna att utveckla turismen mer än bara under sommarmånaderna, säger Daag Pedersén.
Personalen tror på nationalparkstanken som den var tänkt från början. Att vara till för både rekreation och forskning
- Om vi släpper på det blir det svårare att sälja in ön hos turisterna, tror Daag Pedersén.
Båda är väl medvetna om att nya tider alltid ersätter gamla. Det blev de medvetna om när fyrarna automatiserades på 1970-talet, och nu när de lämnat den sista väderleksrapporten.
- Tekniken hinner ifatt oss och då måste också vi vara med och tänka nytt, menar de.
Men någon tanke att lämna jobbet på Sandön har varken Dan Broander eller Daag Pedersén, tillsynsman sedan 2002 då han efterträdde Hasse Hörlin och som mycket väl kan tänka sig att jobba vidare ännu något år.
Så jobbar vi med nyheter