Med hela rymden i byxfickan

Alla har vi vår bild av hur en forskare arbetar. Förr oss som växte upp på 60- och 70-talen står tv-kändisar som Professor Balthazar som mall.
Felaktig, förstås, men hur felaktiga vet vi lekmän just ingenting om.
- Ja, det är ju kanske en vanlig bild, det där, att man vandrar fram och tillbaka och tänker. Men jag har nog aldrig riktigt fått uppleva den där fantastiska aha-känslan som Balthazar alltid fick, säger Jesper Sollerman.
Och rymden, för oss vanliga är den Karlavagnen, Orions bälte och Neil Armstrongs kliv i svartvitt den där julimorgonen 1969. Jag lekte själv astronaut under de där Apollo-åren, minns särskilt en hisnande färd med S.P.A.P.S-hjälm på huvudet i en lång spiraltrappa som ledde ända upp till nästa våning.

Andra gången på listan
Visst har man funderat på rymden, hur stor den är och var den tar slut.
Och nog har det hänt att man känt sig som en stjärna. Och som ett svart hål också, för all del.
Men 37-årige Jesper Sollerman, från Visby men sedan många år boende i Stockholm, är så att säga på en annan nivå. Hans forskarlag på fjärde plats på den tio i topp-listan som den ansedda amerikanska vetenskapstidskriften Science publicerar varje år.
Och det är inte första gången, redan 2003 var han där, i smöret, då som BÅDE etta och sexa.

* * *
Så, hur känns det att vara där uppe, Jesper?
- Det är naturligtvis lite spännande, det ger ju rätt mycket uppmärksamhet, om man säger så. Även utanför vetenskapens område.
Som vad då?
- Ja, att det ringer journalister från Gotlands Tidningar, till exempel... Och jag såg en glimt av det i tv, både på SVT och Tv4. Sånt är man ju inte bortskämd med.
Okej, vad är det du kommit på, egentligen?
- 2003, då vi också var på listan, upptäckte vi att de långa gammablixtarna, de som glimmar till längre än två sekunder, kan knytas till exploderande supernovor. En supernova är en massiv stjärna som exploderar. Vissa av dessa sänder ut gammastrålar - de mest energirika strålar som finns.
Ojdå.
- I år var det istället de korta gammablixtarna vi studerade. Nu har vi visat att dessa är något annat är supernovor. Vi är ännu inte helt på det klara med vad dessa är men vi tror att det handlar om krockande neutronstjärnor.
Exakt när vet man att man kommit på något nytt, det kan ju inte vara lika uppbenbart som att plötsligt minnas namnet på den där tjejen?
- Just det här var otroligt upplagt, det finns nya satelliter uppskickade just för det här ändamålet. Alla forskare visste att upptäckten var på gång men vi var de första som lyckades rikta teleskopet dit.

Universellt intresse
Och vad såg ni?
- Egentligen bara en ljusprick som inte funnits där tidigare. Men det är ju själva tolkningen av denna ljusprick som gör det hela intressant.
När du är på fest och folk frågar vad du jobbar med, vad säger du?
- Att vara astronom är ganska okej, det märker man. De allra flesta är intresserade av universum på något plan, och man får en massa intressanta frågor.
Hur är det, tittar du mot himlen när du går ut?
- Nej, det är ju alltid mulet här i Sverige... men jodå, visst tittar jag upp ibland. Men jag kommer inte från amatörastronomin från början utan från fysiken, så jag har aldrig just suttit och tittar på stjärnor i hobbyteleskop.
Alla små barn frågar en massa om rymden, kan du ge bättre svar än de flesta föräldrar?
- Möjligen bättre svar, men jag vet inte om det blir så mycket mer begripligt. Min äldsta dotter är fyra så vi har bara nått till månen än, de riktigt djupa frågorna har vi inte kommit till. Ännu.

Uppkopplad med mobilen
Berätta om en dag på jobbet.
- I regel är jag tre dagar i veckan i Köpenhamn, där jag startat ett forskningsprojekt tillsammans med några danska astronomer. De andra två dagarna är jag på Stockholms universitet. Tidigare reste jag mycket utomlands, mest till Kanarieöarna och Chile där vi har våra teleskop, men nu har jag dragit ner lite på det. Det var från teleskopet i Chile vi såg vår senaste upptäckt.
- Alla i mitt team är uppkopplade med mobiltelefoner så om en gammablixt går av så kan vi snabbt sätta igång ett teleskop på andra sidan jorden. En gammablixt är synlig bara några timmar, så man måste agera snabbt.
Det lär inte vara nåt Tintin-teleskop?
- Nej, så ser de inte riktigt ut längre. Dagens teleskop är mycket större, teknologiska vidunder. Man kan se oerhört långt ut i rymden, många miljarder ljusår. Tittar man på någonting i rymden i dag ser det likadant ut om tusen år, men inom vårt område, gammablixtar och exploderande stjärnor, händer det saker, det är stimulerande.
Du tänkte aldrig bli något vanligt, brevbärare eller dansbands-trummis eller...?
- ...journalist? Jag gick faktiskt journalisthögskolan! Jag vet inte, det finns ganska många vanliga aspekter av det jag gör, jag skriver om populärvetensakp och så undervisar jag på universitetet, är lärare, alltså. I somras gav jag förresten en kurs om astronomins historia på Högskolan i Visby.
Du lär ha en saxofon, spelar du på den nån gång?
- Det är dåligt med det. Jag ha de ett jazzband i Stockholm ett tag men det fick jag lägga på is när vi fick barn.

Ingen praktisk nytta
Vad fick igång ditt intresse för rymden?
- Jag läste mycket under gymnasietiden, böcker om Big Bang och universums uppkomst, om sånt som är lite okänt. Jag förstod senare att det var ganska skruvade böcker och ser nu att de innehöll en massa fel, men det var intressant ändå och spännande.
Får man någon nytta i det dagliga livet av era upptäckter?
- Nej, det är kunskap, bara kunskap, vi strävar inte efter någon praktisk nytta. Men å andra sidan, astronomi handlar om de riktigt stora frågorna, som de om hela universums uppkomst.
Ju mer man vet, desto mer inser man hur lite man vet, brukar man säga.
- Ja, och i mitt fall är det extra sant. Det mesta i universum består av så kallad mörk energi. Det har vi bara vetat om sedan 1998, och vi har fortfarande ingen aning om vad denna mörka energi är för någonting. Det är en spännande tid och det där är nog en fråga för ett framtida Nobel-pris.
- En annan fråga vi jobbar med är när och hur de allra första stjärnorna tändes.

Människans ursprung
Jo, det undrar man ju.
- Och då får man gå väldigt långt tillbaka i tiden. Det roliga med kosmologi, som jag håller på med, är att det knappast fanns för 15 år sedan, möjligen som en del av filosofin, men nu ryms det inom vetenskapen.
Jaså?
- Ja, och anledningen är att teknologin finns. Det är inte rymden som ändrats utan vår möjlighet att upptäcka förändringarna.
Vilken upptäckt är etta på listan, förresten?
- Det handlade om möjligheten att använda DNA för att titta på människans ursprung.
Gillar du listor?
- Jag brukar oftast inte bry mig, men så länge jag finns med klagar jag inte.
Tar du med dig jobbet hem?
- Jag har blivit bättre på att lämna det på kontoret sen vi fick barn, men det går i perioder. Det kom två intressanta gammablixtar i fjol, en i maj och en i juli, och då blev det ju lite extra jobb som konkurrerade med helger och semester och sånt.
* * *
Dessa fantastiska män med sina stora teleskop. Själv upptäcker man en bra dag, nej, dålig, en rostfläck på bilen man aldrig sett förut.
Dessa män siktar tidigare okända prickar i ett frustrerande ogripbart universum.
Och så piper det i deras byxor när en gammablixt bränner av några miljarder ljusår bort. Egentligen är det hur stort som helst.