Medeltida vamlingar fick en ny begravning
För 15 år sedan hittade man benrester av medeltida Vamlingbobor när man skulle anlägga en avloppstank vid kyrkan. Sedan dess har benen förmodligen tio vuxna och fyra barn undersökts noggrant och förvarats i församlingshemmet.I går jordfästes de vid en högtidlig kyrkmässa igen.
I två kisthällar hittades resterna efter minst tio vuxna, ett barn i tioårsåldern, ett på tre-fyra år, ett på ett-två år och ett nyfött barn alla vamlingar, med största sannolikhet.
Benen har undersökts av experten Arne Hallström, medan de har vilat i kartonger i församlingshemmet. Tanken var att de skulle läggas tillbaka i jorden, men när det blev klart att det mesta av schaktmassorna skulle fraktas bort, då bestämde man sig för att ta dem till vara.
<span class=MR>Från 1100-talet</span>
Människorna tros ha levt och dött på 1100-talet, då en äldre kyrka fanns där den nuvarande 1200-talskyrkan står. De döda hade begravts med huvudet åt väster, vilket tyder på att de fick en kristen begravning.
I går fick de det igen.
Kyrkorådet hade nämligen bestämt att dessa "gammelvamlingar" skulle få en ny, högtidlig begravning som åter skulle låta dem komma till ro. Benen hade samlats i en kista som stod längst fram i koret, täckt med en Gotlandsflagga.
Dagen till ära hade man valt att genomföra stora delar av mässan på latin, det språk som brukades i kyrkan vid den tid vamlingarna begravdes första gången och som kontraktsprost H G Hammar blev väl bekant med då han tjänstgjorde i Italien i fem år.
Bön och sång på latin varvades med Bibelläsning och "svenska" psalmer som kan ha varit de samma som sjöngs vid gammelvamlingarnas första begravning. En av psalmerna som sjöngs var Salve Regina var hälsad, himladrottningen som handlar om jungfru Maria, som vördades högt under medeltiden.
<span class=MR>"Vad ni är, det har vi varit"</span>
Det är som ord från 1100-talet, menade Hammar när han lånade och omformade ett citat från italienska munkar.
Vad vi är, vi som vilar i Vamlingbo kyrka denna Kristi förklarings dag, det kommer ni alla att bli. Vad ni är, ni som lever år 2002, det har vi varit.
Kyrkans dopfunt tros härstamma från samma tid som benen.
Åtskilligt talar för att de också döptes i samma funt som vi senast i förra veckan döpte en liten pojke i och i samma församling. Släkten följa släktens gång, sade Hammar.
Efter avslutad mässa lyfte sex herrar varsamt upp kistan och bar ut den ur kyrkan, runt till dess norra port. Där, ett tiotal meter från de medeltida sockenbornas gamla vilorum, hade en ny grav beretts. Kistan firades ner, så fick mässbesökarna ta ett sista hedersamt avsked av sina gamla församlingsmedlemmar.
Kära gamla Vamlingbobor, så har ni ånyo fått ert vilorum på Vamlingbo kyrkogård. Vi har härmed överantvardat er åt jordens sköte. Vi ber, må det som är ni, leva i Guds barmhärtighet. Frid vare nu över detta ert vilorum, avslutade Hammar.
Så sjöng man Härlig är jorden, innan det blev kyrkkaffe vid flaggstången.
Det känns riktigt, sade Hammar efteråt, när gammelvamlingarna kommit till ro igen.
Så jobbar vi med nyheter