Medierna bidrar till ökad rädsla och oro
Avståndet mellan mediernas beskrivning och den verkliga brottsutvecklingen är stort. För att inte säga gigantiskt.
Det menar Ester Pollack, mediaforskare vid Stockholms universitet. Hon arbetar på JMK, institutionen för journalistik, medier och kommunikation, och har gjort omfattande historiska studier på olika nivåer där hon tittat lika mycket på den journalistiska som det politiska utvecklingen när det gäller förhållandet till brottsligheten.
Kriminalpolitik
- Det är hela tiden ett samspel mellan olika aktörer, menar Ester Pollack. Journalisterna har oftast bara polisens uppgifter när de skriver.
Inte så att polisen vill vilseleda allmänheten, men de som dagligen arbetar med kriminalitet har ju en speciell syn på hur verkligheten ser ut. Dessutom vill polisen ständigt ha ökade resurser och har naturligtvis ett intresse av hur brottsutvecklingen framställs. Politiker utnyttjar också ofta mediernas överdrivna rapportering om ökad brottslighet för att vinna enkla poäng och visa handlingskraft genom att kräva hårdare tag och fler poliser. Kriminalpolitik har blivit partipolitik.
Kriminaljournalistik har alltid funnits, även om den sett olika ut beroende på förändringar i brottsutvecklingen och i samhället i övrigt.
I Ester Pollacks avhandling En studie i medier och brott från 2001 kan man bland annat se skillnaderna mellan 1955, 1975 och 1995. På 50-talet berättade medierna om ett samhälle i utveckling, där sociala reformer och integration av avvikare och lagbrytare skulle få brottsligheten att minska. Och den riktigt farliga kriminaliteten fanns utanför Sverige.
Sex får stort utrymme
Under 70-talet handlade det mer om klassamhället, om sociala problem och orättvisor som orsak till kriminaliteten. Kriminalvården ifrågasattes starkt och det skrevs mycket om olika institutioners brister. I mitten av 90-talet handlade det mycket om brottsförebyggande insatser och brottsoffret blev huvudperson.
Grova brott som mord och sexualbrott har alltid fått stort utrymme i medierna. Men i dag skildras brotten mer närgånget och personifierat och det är lätt att tro att vi lever i ett våldssamhälle.
Rädslan sitter djupt
Ester Pollacks menar att man på grundval av den forskning som finns kan dra slutsatsen att ju mer människor läser om brott, desto större blir deras rädsla och oro. Och rädslan kan bli ett större problem än brottsligheten eftersom den påverkar människors beteende.
- Ensamma kvinnor på landsbygden är mest rädda för att utsättas för våld eller hot och avstår därför för att gå ut på kvällarna. Det är den grupp som drabbas minst, medan unga män i städerna, som löper störst risk för att utsättas, inte alls känner denna oro.
Går det att förändra människors uppfattning?
- Rädslan sitter djupt. Efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens sammanbrott finns inget yttre hot. Istället har brottsligheten blivit vår gemensamma fiende, något som det är lätt att enas kring. Och det är få auktoriteter som ifrågasätter den grundmurade uppfattningen att det är kriminaliteten som är problemet.
Seriösa krav
Den kriminologiska forskningen är väldigt komplicerad, framhåller hon. Där finns inga enkla svar. Ofta blir det för komplicerat att belysa bakomliggande orsaker och diskutera utanförskap, maktlöshet och ökande klassklyftor.
- Men det finns ett motstånd, ett krav på seriös, fördjupande journalistik. Och vi kan hoppas att kravet på detta växer. Att människor får nog av lättköpta sensationer och mediespektakel, säger Ester Pollack. Annars riskerar vi att utvecklingen förvärras, att en större desinformerad massa står mot en liten välinformerad elit.
Så jobbar vi med nyheter