"Mejl från gården"

Hemmansägaren hann knappt lämna Sverige förrän det smällde till och blev rejält kallt. Och som grädde på moset kom det en massa snö. När hade vi vinter på Gotland senast? Det måste vara många år sedan. Det var ingen idé att gnälla utan jag försökte bara gilla läget. Åkte till Lantmännen och köpte en snösläde till mig och en liten skyffel till Lilleman och sedan skottade vi. Jag försökte glädja mig över att alla lamm åtminstone var inomhus och att det gick skapligt att fodra dem. Ju kallare det blev desto mer ensilage åt lammen. Jag skottade ensilagehack och kärrade ut med skottkärra så jag knappt fick någonting annat gjort. Vattnet i lammens backar frös. Vattnet i tankarna, som Hemmansägaren kört in så jag skulle ha det lite lättare, frös också. Jag fick hacka is och ringla ut slang så att alla kunde få sitt vatten.

Vår hydrofor finns i ett litet, sunkigt mjölkrum ute i ladugården. När det blir riktigt, riktigt kallt så är det frysvarning därute.
- Du behöver inte vara rädd för att vattnet ska frysa, sa Hemmansägaren innan han åkte. Med så mycket djur i ladugården händer inte det!
Men. Morgonen därpå hade elelementet vi har vid hydroforen lagt av och det kom inget vatten ur kranen. Visst kan man klara sig utan vatten ett tag. Hämta vatten hos grannen, spola med hinkar på toaletten. Men när man har djur är det knepigt att inte ha vatten.

Enligt uppgift hade Hablingbo haft minus nitton den här natten, Levide minus 21. Jag försökte att inte gräva ner mig, åkte och köpte ett nytt element och letade fram varmluftspistolen. Sedan satte jag mig på huk ute i mjölkrummet och körde med pistolen över ledningarna. Efter ett tag började det lukta bränt och då blev jag rädd. Jag gömde undan pistolen och hämtade grannen.
- Frusna ledningar, har du någon varmluftspistol? sa han.
- Här, sa jag och sträckte fram det ännu varma verktyget.
Grannen tittade oroligt på mig och sa:
- Du vet väl att det påstås att många ladugårdsbränder har börjat med en sådan här? Sedan fortsatte han att värma rören och efter ett tag släppte isproppen.

På kvällarna var jag rätt mör kan jag säga. En kväll hade jag somnat med Lilleman nere i soffan. När jag ska hjälpa den sömndruckne, lille mannen uppför vår branta trappa så ramlar jag handlöst. Jag håller barnet hårt i min famn medan jag störtar ner för trappan och ser hallgolvet komma närmare och närmare. Vi slår båda i golvet med en smäll. Lilleman stukar foten och är ledsen. Jag är glad att inget värre hände. Något konstigt är det med min arm, den hänger längs med sidan och gör otroligt ont. Efter en del rixlande känner jag hur något ploppar till i axeln och förstår att armen först måste ha gått ur led och sedan hoppat tillbaka. Det gör ont, riktigt ont. Kan man skotta ensilage med en sådan arm? Jag går ut i ladugården mitt i natten och provar. Och ja, det går skapligt. Men att klä på sig, sätta på sig BH och tvätta sig är nästan omöjligt.
- Ähh, sätt på dig en slapp T-shirt och låt brösten hänga över jul! säger en väninna uppmuntrande till mig.

Julafton kommer och jag ska bara försöka tvätta av mig lite innan det är dags för julmat. Jag lyckas krångla av mig paltorna med en hand och tar mig in i duschen. Vattnet har knappt börjat strila över min blåslagna kropp då syrran rycker upp dörren och skriker:
- Stäng av vattnet! Sluta duscha! Stopp! Nu!
Det visar sig att det blivit en spricka i avloppsröret så allt duschvatten, inte droppar lite försiktigt, utan forsar ner genom vardagsrumstaket. Det forsar ner bland julklappar, juleljus och julskinka.
Forsar, det gör skrattet ur mig också. Jag kan inte sluta att skratta åt allt elände. Men som uppföljare till Ensam hemmafilmerna så tror jag kanske inte att mitt manus skulle göra kassasuccé.

"Mejl från gården"

Har ni sett de där Ensam hemmafilmerna? En liten kille blir lämnad ensam hemma och de mest otroliga saker händer honom. Nu är jag inte något barn och inte har jag blivit lämnad men nog skulle mina tre veckor, ensam på gården under jul, lätt kunna fylla ett filmmanus.