Melinda har en verklig kelgris

Nöffe sover i den blå lådan på natten, berättar Melinda.
Men när vi träffar minigrisen är det dag och grisen är på sitt bästa humör, glad, pigg och vaken. Bäst verkar han trivas i fotografen Tobbes knä!
Rose-Marie Holmqvist har alltid varit fascinerad av grisar. Hon kör buss i Stockholm, men tillbringar mycket av sin lediga tid på Gotland. Nöffe har funnit sig väl tillrätta i lägenheten på Signalgatan under Gotlandsvistelserna.
En gång när Rose-Marie körde buss i storstaden kom en yngling ombord med en grislåda med sig. Ynglingen förklarade att han fått grisen i födelsedagspresent av snälla (?) kompisar. Men han ville inte ha grisen.
<span class=MR>Vägde 70 kilo</span>
Rose-Marie köpte den på studs. Det visade sig dock att detta inte var någon riktig minigris. Den var mycket mera gris än mini skulle det visa sig. Efter ett tag vägde den 70 kilo och Rose-Marie kunde inte göra annat än att lämna den till en bondgård.
Men grisintresset i sann griseknoeanda tog inte slut.
Detta med storleken är uppenbarligen ett problem då det gäller det nya husdjuret minigrisen. Det finns många oseriösa uppfödare som under falsk varubeteckning säljer något som inte är riktiga minigrisar.
När det gäller Nöffe finns det en garanti från uppfödaren i HalmstadNöffe kommer aldrig kommer inte att bli större än en tax.
Rose-Marie har många gånger pratat med uppfödaren per telefon.
Han har hur många gånger som helst sagt att jag inte skall mata den för mycket, berättar hon.
Övergödda minigrisar är ett vanligt problem. Grisen har en benägenhet att bli en riktig fettbomb om den får för stor tillstång till mat. Det gäller att hålla igen, utan att svälta grisen.
<span class=MR>Social</span>
Nöffe är som sagt sju veckor gammal. Han har varit i Rose-Maries och Melindas vård i ett par veckor och har under den korta tiden utvecklats från en ganska rädd och ängslig krabat till en ytterst social familjemedlem. Melinda och Nöffe är som två lekkamrater. Nöffe hoppar upp i soffan och ligger gärna i knät på folk.
Rose-Marie och Melinda pendlar och kommer ganska ofta att åka med färja och då får minigrisen vara med. Som ett udda inslag på djuravdelningen väcker Nöffe en viss uppmärksamhet. Detsamma gäller när Rose-Marie kör servicebuss i Stockholm och har Nöffe med sig i lådan. Resenärerna tycker att det är trevligt med en gris ombord.
Vi har grisen med oss överallt, berättar Rose-Marie.
Oftast är han välkommen, men ibland tar det tid innan folk vänjer sig vid tanken att det kommer en gris på besök.
Nöffe är i början av sin karriär som husdjur. Rose-Marie har nogsamt tagit reda på vilka knep man kan använda för att uppfostra en gris. För en viss uppfostran måste absolut till.
En handduk med grisens kiss på lades till att börja med i kiss- och bajslådan. Grisen sökte sig dit när behov uppstod redan från början och har alltså alltid varit rumsren. Grisen är inget djur som svinar ner helt enkelt.
Annars gäller milda uppfostringsmetoder. En liten klatsch där bak med en tidning när grisen gör något som är mindre bra kan räcka. Eller en liten dusch med vatten från blomsprutan. Grisen lär sig mycket snabbt och verkar att minnas tillrättavisningar.
Men det är klart, grisen är lite envis så man måste också själv vara envis, säger Rose-Marie.
Var tredje dag duschas grisen i barnschampo.
Ännu så länge är det kattlådan som gäller vid transporter, men snart skall Nöffe få träna på att gå i koppel.
Rose-Marie Holmqvist är övertygad om att de 1 600 kronor hon satsat på inköpet av en lite udda variant av husdjur är en god satsning.