...men här är råttor välkomna
Daniel Sandgrens lägenhet är ett råttbo.Men han tänker inte ringa Anticimex.Han är nämligen föreningen Råtthjälpens första kontaktperson på Gotland.
Foto: Krister Nordin
- Jag är den första kontaktpersonen på Gotland. Tidigare hörde Gotland till Stockholmsregionen och det var ju inte så bra. Nu finns jag här och hjälper till, säger han.
Råtthjälpen är en nystartad ideell förening vars syfte är att förmedla nya hem till tamråttor som av en eller annan anledning är i behov av det.
Det kan handla om upphittade hemlösa tamråttor, råttor som inte trivs i sina nuvarande hem och även tamråttor som riskerar avlivning på grund av aggressivitet. Eller att ägaren helt enkelt har tröttnat på dem.
När råttan kommer till Daniel har han dem i karantän i sex veckor. Sedan bedömer han deras tillstånd, om de är aggressiva eller om de trivs tillsammans med andra råttor. Sedan försöker han hitta ett nytt hem till dem.
Det vanligaste är att man blir allergisk mot sitt djur. Men en del tröttnar helt enkelt på sin råtta eller får andra levnadsförhållanden.
- Om man inte längre bryr sig om råttan kan den bli aggressiv. Tamråttor kräver aktivitet och måste få röra sig. Jag brukar lägga godis inlindat i tidningspapper för att de ska få jobba lite och inte bli för tjocka.
Daniels tamråttor har stora, fina burar där de kan springa upp och ner. De har fri tillgång till torrfoder och majs och så ofta som Daniel har råd får de skinka.
- Ett mål lagad mat om dagen behöver de. Råttor är precis som människan och behöver socker, salt och fet mat varje dag. De äter samma mat som jag och min sambo, vi lagar så att det räcker till dem också.
Städar och donar...
Tamråttor är intelligenta djur som tyr sig till sin ägare. Luvjackor är det bästa de vet och de gonar in sig i mjuka kläder och sitter gärna i knä framför tv:n om kvällarna.
Sixten är störst och kallas "pappa".
- Han städar och donar hela dagarna och har bestämt rangordningen. De slåss aldrig men ibland vill de visa vem som bestämmer och vem som är äldst.
Tamråttan är en speciellt framavlad form av vanlig brunråtta som anpassats för att bli ett lämpligt sällskapsdjur.
Djuren är sociala och kan i en grupp ha olika uppgifter, som spejare eller barnpassare. Råttor ska aldrig hållas ensamma.
Många tamråttor skaffar sig en favoritmänniska men brukar heller inte vara rädda för andra.
Råttornas burar bör vara fantasifulla när det gäller att aktivera djuren men inte ha några springhjul.
Man kan lära en tamråtta att "gå på lådan" för att göra sina behov och den bits inte, om de inte är sjuka eller skadade och har ont.
Tamråttorna lever två till tre år.
Lyft inte en tamråtta i svansen eftersom det kan skada ryggraden.
Källa: Råtthjälpen
Djuren är sociala och kan i en grupp ha olika uppgifter, som spejare eller barnpassare. Råttor ska aldrig hållas ensamma.
Många tamråttor skaffar sig en favoritmänniska men brukar heller inte vara rädda för andra.
Råttornas burar bör vara fantasifulla när det gäller att aktivera djuren men inte ha några springhjul.
Man kan lära en tamråtta att "gå på lådan" för att göra sina behov och den bits inte, om de inte är sjuka eller skadade och har ont.
Tamråttorna lever två till tre år.
Lyft inte en tamråtta i svansen eftersom det kan skada ryggraden.
Källa: Råtthjälpen
Så jobbar vi med nyheter