Menyn kryddas när två kockar från Grythyttan gör entré

Det är hysteriskt mycket att göra, säger hon och jag får kvitto på vad jag redan noterat.
Leif och Beata driver restaurangen på Lilla Karlsö, ett uppdrag som Leif beskriver som en trestegsraket. Första året restaurang och konferens, nästa år läggs bokningen till och tredje året, administrationen av boendet på Stora Karlsö.
Gästernas krav
De är formellt anställda i bolaget Bondköket AB som är ett dotterbolag till det företag som vanligen har Leif och Beata som anställda, Gotlandsresor. De har sina ordinarie jobb kvar där, men provar nu på något helt annat, som det heter.
Beata skivar morötter och berättar hur svårt det är att beräkna hur många av gästerna som vill äta lunch, hur svårt det är att anpassa standarden på luncherna till gästerna vitt skilda krav och förväntningar.
Någon vill absolut ha en enkel måltid à la husmanskost för 40 spän, andra har hört om restaurangens goda rykte och förväntar sig något trés exclusive.
Jag hade bara varit på Stora Karlsö två gånger tidigare när Leif och jag tog det här jobbet, fortsätter Beata. Men jag hade länge haft en önskan att prova något nytt och jag har varit i restaurangbranschen tidigare, på ett delvis liknande sätt.
Jag har arbetat ombord på små amerikanska kryssningsfartyg och arbetet ombord, har faktiskt en hel del likheter med arbetet och villkoren här ute, säger hon och kniven förpassar morötterna i rask takt ner i fatet.
Som att jobba på båt
Personalen på ett litet fartyg, personalen på en liten krog, på en ö, måste säger hon ha en öppen relation hela tiden.
Man kan inte mörka sådant som inte fungerar, man måste ha en ärlig och uppriktig attityd om det ska fungera.
Den 18 april började hennes och Leifs säsong på ön. Sedan den dagen har hon varit i land en gång, men tagit emot och servat ett par tusen gäster med mat eller åtminstone, sålt glass eller godis. Många grupper har besökt ön, företag som bjussat personalen på ett karlsöbesök.
Ett statligt verk var nyligen här och efteråt sa de ansvariga att mottagande de fått på Stora Karlsö var det bästa de upplevt på 14 år. Då blir man alldeles varm inombords!
Den här veckan har restaurangen fått förstärkning i köket, som alltså hittills i huvudsak skötts av Beata.
Vi har anställt två kockar som är under utbildning på Grythyttan. Det ska bli jättespännande att se hur dom kommer att jobb. Och vad dom säger om arbetsförhållandena här ute...
Att jobba i köket på Stora Karlsö är väsenskilt från jobbet på en lyxkrog på landbacken.
Om någonting fattas...
Ta bara en sådan sak som om det råkar fattas en viktig ingrediens.
Improvisation!
Uppfinningsrikedom!
Vad som helst, gästen måste ju bli nöjd. Man får göra som Kajsa Warg.
När vi anställde kockarna gjorde vi klart för dom att vi värdesätter en personal som både vill och kan prata med gästerna. Kockarna ska inte bara finnas i köket, de ska vara ute bland borden, prata med folk berätta om maten och förutom god mat också bjuda på sig själva i en otvungen social samvaro.
Tjopp, tjopp, tjopp...
Morötterna trillar ner i fatet och ännu har inget blodvite uppstått.
Det är svintufft att jobba här ute. Leif och jag har som regel haft 80 timmars arbetsvecka, minst. Det är sent i säng och tidigt upp. Men ändå, det är fantastiskt roligt. Det finns en härlig puls här ute.
Leif blev deras idol
Morötterna ska ingå i en pastawok den här dagen. Pasta tri colore med grönsaker (bl a hackade torkade tomater) som fräst i olivolja med lök och kryddor.
Bitar av fläskfilé, lite kajp och en sås gjord på creme fraiche spetsad med en rivig citruskryddning.
Under tiden som Beata Wiman levererat ord och morotsslantar, har Leif kämpat med kaffeautomaten.
Samtidigt har han svarat för servicen i kafeterien/baren/godisshopen/souvernirbutiken.
Kul med alla barn
Varje barn som kommer med en 20-lapp och ska ha glass, blir lika personligt servad som gästerna i restaurangen.
Det är så kul med alla barn, vi pratar och skojar, säger Leif och berättar inte utan stolthet om klassen som övernattat på vandrarhemmet och skulle åka med båten till Klintehamn, och som före avresan kom och ville ha hans autograf!! Han hade blivit deras idol.
Paus från omvärlden
Men det är ett mycket påpassat jobb, jag har inte läst en tidning, inte sett på teve sedan vi fort ut den 18 april. Jag brukar fråga gästerna om det hänt något...
Den 15 september är säsongen slut, då får han försöka varva ner, hitta mer normal dygnsrytm och fundera på om det ska bli en säsong till på Karlsö eller inte.
År 2002 är lite av ett provår, fyllt med jobb men också fyllt med glädjeämnen.
Det gäller att acceptera sin situation för att också kunna njuta av livet som restaurang- och konferensansvarig på en isolerad (nåja...) ö i Östersjön.