Mer än fullt i fyra år på lasarettets hjärtavdelning

På avdelningen M 3 hinner en använd säng knappast svalna förrän det ligger en ny patient i den.
Den bilden målades upp när Rücker berättade i samband med att Hjärt- och lungsjukas förening på Gotland bjöd på en aktiviteter på Visby lasarett.
Ibland får man dessutom utnyttja platser utanför själva avdelningen för att klara trycket. Beläggningen under åren 2000 till 2003 har legat mellan 101 och 104 procent.Då skall det ändå tas med i beräkningen att medelvårdtiden pressats från 4,2 dygn till 3,6 dygn.
Situationen med ständig överbeläggning är slitsam för personalen. Man räknar med 90 procent som en godtagbar beläggningsgrad.
Men det är inte patienternas fel att det är så, sa Rücker.

109 miljoner
Till bilden av hjärtlidandet på Gotland hör att många dessutom remitteras för vård på fastlandet. Utomlänsvården förra året kostade totalt 125 miljoner kronor. 17 miljoner av den summan kan hänföras till hjärtåkommor.
Elva procent av kostnaden för mediciner på ön (cirka 200 miljoner kronor) är hjärtpreparat.
När det gäller förbrukningen av sådana hittills i år kan glädjande konstateras att man lyckats i sina ansträngningar att få ner kostnaden. För de åtta första månaderna i fjol var kostnaden 12 miljoner kronor. I år har den pressats ned till 10 miljoner, men det finns mer att göra här eftersom det fortfarande används en del mediciner som inte finns med på listan över rekommenderade preparat.
När Franz Rücker summerat alla insatser som görs på ett år för hjärtsjuka på ön kom han fram till slutsumman 109 miljoner.
I den summan ingår vården på lasarettets M 3, behandling på akuten och intensiven, öppenvården, ambulanskostnader och utomlänsvården. Beräkningen bygger till en del på ett antal ungefärliga beräkningar.

Förmaksflimmer
Franz Rücker gav också tillsammans med Hemse-profilen Kennet "Bagarn" Jonasson sjukdomen förmaksflimmer ett ansikte. Det kan behövas eftersom det är en vanlig men trots detta inte så uppmärksammad sjukdom. Det är bara att jämföra med hjärtinfarkt. Detta förhållande kan bero på att förmaksflimret är något som industrin har svårt att göra pengar på, förmodade Rücker.
"Bagarn" från Hemse led av flimret i tio års tid. Det kom när han kopplade av; på natten eller när han vilade sig. Enda sättet att bli av med symptomen var att åka in till lasarettet och bli behandlad med elkonvertering, det vill säga att man med elektricitet ger hjärtat en "smäll".
Jag åkte ut och in och tappade räkningen, men jag fick säkert femtio sådana behandlingar, berättade Jonasson.
Efter behandlingen fungerade hjärtverksamheten normalt tills nästa fall av hjärtflimmer kom.

Operation
I dag är "Bagarn" i det närmaste fri från flimret och det beror på att han tog chansen/risken av en operation på Huddinge sjukhus. Detta skede för 2,5 år sedan.
Det är det bästa som hänt sig, kan han säga i dag.
Operationen är stor, näst efter ett hjärtbyte i omfattning kan man säga. För Jonassons del tog den fem timmar. Han sticker inte under stol med att tiden närmast efter operationen var jobbig.
Det tar sin tid att komma tillbaka, berättade "Bagarn".
När han kom tillbaka till Hemse kände han trycket från kunderna, som undrade när han skulle köra igång rörelsen igen.
Efter tre månader startade han bageriet igen och han medgav att det kanske var lite väl snabbt med tanke på att Hemse-borna tydligen kände sig tvungna att "äta ifatt". Det blev stressigt.
Franz Rücker berättade att man i dag har en något annorlunda gång på behandlingen än den som tillämpades för "Bagarns" del .
Om man efter ett antal elkonverteringar inte ser någon varaktig förbättring koncentrerar man sig numera i stället på medicinering i första hand med frekvensreglerande mediciner och i andra hand med blodförtunnande preparat.