Mia utsattes för ett brutalt rån på jobbet

- De tog pengarna, men de kunde inte ta ifrån mig arbetsglädjen.Så säger Maria, Mia, Sundgren, bingovärdinnan i Visby som i februari i år utsattes för ett brutalt rån på sin arbetsplats.Chocken har lagt sig, men fortfarande kan ångesten komma krypande.

RÅNAD. Den 5 februari i år knivrånades Mia Sundgren på sin arbetsplats i bingohallen på Öster i Visby.Foto: krister Nordin

RÅNAD. Den 5 februari i år knivrånades Mia Sundgren på sin arbetsplats i bingohallen på Öster i Visby.Foto: krister Nordin

Foto: Krister Nordin

Gotland2007-12-19 00:18
Om någon rycker upp en dörr lite för hastigt, eller kommer in i lokalen för fort kommer känslan av rädsla och obehag tillbaka.
-Men det värsta är över, jag kan hantera det och det blir bättre och bättre, säger hon.
Det var en måndagskväll, bara sekunder före stängningsdags som rånarna slog till.
-Två killar kom inrusande i lokalen och jag kände direkt att något var väldigt fel. De hade rånarluva på sig och en av dem kom emot mig med en kniv i handen. Jag försökte trycka på larmet, men kom inte åt knappen riktigt, berättar Mia Sundgren.

Känslorna kom
Hon hamnade i chock men i efterhand har hon kunnat konstatera att hon förmodligen handlade helt rätt.
-Jag var iskall, rädslan kom inte förrän efteråt, säger Mia, som jobbat i bingohallen i 26 år och varit chef där i 20 år.
Men en kniv mot halsen tvingades hon genom bingosalongen och in på kontoret.
-Den som höll i kniven sa att det bara var pengarna dom ville åt, att dom inte ville skada mig. Jag pekade ut vad dom kunde ta, de rafsade åt sig pengarna och försvann, berättar Mia Sundgren.
Sen kom alla känslorna.
- Allt var ett enda kaos. Varken hörsel eller syn fungerade. Men jag vet att jag bjöd kunderna som var kvar på kaffe, och larmade polisen, säger hon.

Positiv människosyn
Händelsen tog hårt och har satt spår. Men den har inte kunnat ta arbetsglädjen från Mia Sundgren. Eller hennes positiva människosyn.
Hon sjukskrev sig aldrig. Dagen efter rånet höll man stängt och personalen fick prata av sig, sen var det jobb som vanligt.
- Jag tror det var bäst för mig att vara på jobbet. Det var viktigt att få prata med kunderna, de hade ju också drabbats, säger hon.
Hon tycker att hon fått bra stöd efter rånet. Alla har ställt upp.
- Rättegången var bra. Att få se dem. Jag fick ansikten och röster att relatera till i stället för rånarluvor och kniv, säger hon.
Straffet däremot var inte viktigt. Något hämndbegär har hon inte.
- De är också någons barn, säger hon. Vad man kan önska är att de får vård mot sitt missbruk.


Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om