- Jag vill göra något för socknen. Jag kommer aldrig att bli rik på det här men jag kan känna att jag har gjort någonting som alla har nytta av, säger han.
Nu är han nominerad till Årets gotlänning 2011.
I butiken finns lekhörna för barnen och just innanför dörren står kaffeautomaten med gratis kaffe. Det finns en marknadsplats där sockenborna får tillgång till ett bord om de vill sälja något, till exempel sockenboken eller hembakat bröd.
Stenyrkaaffären har blivit en mötesplats för alla.
- Kunderna kommer ju inte bara från Stenkyrka. De kommer både från söder och norr, när de är på väg stannar de till här. Sommargotlänningarna är helt saliga över butiken och pensionärerna här i Stenkyrka kommer ibland flera gånger om dagen, säger Mikael Erixon.
Byggd för bygd
Tillsammans byggde han affären med Erik och Ulf Hultgren och Thomas Hellenberg. Totalt blev det 480 kvadratmeter säljyta i en byggnad på 680 kvadratmeter.
- Detta gjorde vi inte så mycket för oss själva utan det var med tanke på folk i bygden, säger Mikael.
- Och vi kände att vi hade sockenborna med oss. När det stod klart att den gamla butiken skulle läggas ner så kändes beslutet inte svårt. En butik i Stenkyrka måste vi ha, och därmed satte vi i gång med bygget.
Stenkyrkaaffären är också ombud för Systembolaget men inte för Posten.
- Nej de ville inte ha oss som ombud. De tycker det är bättre att postbilen åker ut med ett paket åt gången. Vi har också försökt att få en spelhörna men vi har för liten omsättning hittills. Den kommer dock att bli bättre, det är jag helt säker på, säger Mikael Erixon.
"Vi lär oss varje dag"
Första sommaren blev en lärosommar.
- Vi försökte få hit en "riktig" handlare med lite erfarenhet. Men eftersom vi inte kunde visa några siffror på omsättningen så var det ingen som vågade sig på det. Så jag fick bli handlaren.
Så fick han lära sig detta yrke också, bland alla yrken som denne entreprenör har haft.
- Vi lär oss varje dag vad som går åt och hur mycket. Vi skriver upp så vi vet till nästa år och vi tar hem de varor som efterfrågas.
Det är så han har klarat sig genom livet. Att lära sig saker genom erfarenhet.
- Skolan var inget för mig. Efter högstadiet kom jag inte in på gymnasiet så jag fick ta jobb som bonddräng. Mycket lärde jag mig i CUF, fast här i Stenkyrka kallade vi oss för SUF eftersom vi inte var intresserade av politik. Däremot av att göra bra saker för Stenkyrka.
Köpte motorsåg
Redan i mellanstadiet arrenderade han ett torrt trädgårdsland. Där odlade han potatis som han sedan sålde till turisterna. När han kunde köra traktor själv övergav han potatisen och köpte överskott på hö och lagrade det. Höet sålde han sedan till hästägare på vintern.
- Jag köpte min första motorsåg när jag var 12-13 år och åkte sen runt på kalhyggen där det gått fram skördare. Jag sågade upp all ved som låg kvar och sålde på annons, säger Mikael Erixon.
Så fortsatte det genom livet för Mikael. Han bytte motorsågen mot en lammklippningssax, lärde sig klippa lamm men när han hade köpt en egen gård bytte han saxen mot betongblandare.
- Det fanns en marknad eftersom betongindustrin stängde på sommaren när bönderna ville ha betong. Det var den första mobila betongblandaren på ön.
"På ruinens brant"
Men den nybyggda ladugården med 100 tjurar var ingen bra affär. Priset på nötkött halverades på några år.
- Jag stod på ruinens brant och var nära konkursen. De ville stänga av strömmen men det får man inte för de som har djur. Jag fick en kort tid på mig och lyckades vända företaget.
Att satsa på att utveckla byggsidan och skaffa personal för att göra mera än att bara gjuta betong blev räddningen. Därmed fanns Broungs bygg där Mikael hade tre anställda.
För tio år sedan började han bygga upp fotbollsgolfen som sedan utvecklades till Mix Ranch som sedan har vuxit och blivit till en stor anläggning med 19 000 gäster om året.
Svårt sjuk
Alla hans engagemang har också hjälpt honom igenom andra motgångar. För några år sedan drabbades han av sjukdomen borrelia, och tidvis kunde han inte gå eftersom sjukdomen angrep lederna.
- Jag engagerar mig ständigt i nya saker och då glömmer man sjukdomen för en stund, säger Mikael Erixon.
Vad skulle det betyda för dig om du blir vald till årets gotlänning?
- Efter att ha blivit pappa är nomineringen till årets gotlänning det största som har hänt mig. Det är en bekräftelse på att man har gjort något riktigt bra. Att sedan bli utsedd skulle vara en bra drivkraft för kommande projekt.