Militärjobb tog Lena och Pelle till Gotland
Lena och Pelle Karlsson är stockholmarna som efter mellanlandning i Enköping, blev Visbybor, bytte Visby mot Wien i fyra år, och nu är tillbaka i Visby.Båda har de haft sina utkomster i försvaret länge, allra längst Pelle som efter 27 år tog avsked och slutade som major år 2000.
Nu är de hemma i Visby igen. Lena arbetar på FMLOG, men blir uppsagd i september. Pelle slutade självmant i försvaret för fem år sen. Numera är han en i statistiken bland arbetslösa gotlänningar. Men sen de kom tillbaka i fjol somras har han varit guide, vikarierat som lärare, varit bussförare med mera.
Kompetens en färskvara
-Nu har jag extra timanställning som bussförare vid Swebus samtidigt som jag söker jobb, säger han. Ibland startar jag min dag med att köra buss från Slite till Visby, ibland kör jag nån annan busslinje när det behövs extrapersonal.
Pelle har också funderat på att bli studiecirkelledare. I Wien lärde han sig tyska från grunden och efter att ha guidat tyska kryssningsgäster här i fjol kom han på att han klarar av hela biten med att hämta gästerna vid kryssningsbåten, ta med dem i bussen han kör och visa runt dem på ön.
-Men det kan vara marigt att både köra och guida, säger han. Men visst gäller det att få användning av det man kan. Och helt klart är att kompetens är en färskvara idag.
Familjen Karlsson kom, som sagt, till Visby efter sju år i Enköping. Där var Pelle befäl på P 1, men det lades ner 1980 och då hade familjen att välja på att flytta till Skövde, Boden eller Visby. Det blev Visby, trots att varken Pelle eller Lena varit här tidigare.
-Vi åkte hit för att se hur det var på ön och på P 18, säger Pelle. Och vi bestämde oss för att flytta hit.
Lena sa att hon ställde upp på att vara med här ett år, men då måste hon få ett jobb.
Hon var hemma när barnen var små, mellan 1974 och tills familjen flyttade till Visby. Efter tre månader i Visby hade hon kontorsarbete på gamla A 7, sen flyttade A 7 till P 18 och hon fortsatte på den sammanslagna materielenheten tills hon 1988 blev sekreterare hos chefen för dåvarande Gotlands militärkommando, Sven-Åke Jansson, och sedan hos efterträdaren Göran De Geer.
Valde att följa med
-För nästan fem år sedan skulle min chef sluta och jag fick tjänst i Wien, säger Lena. Jag frågade Pelle om han följde med mig och det lovade han att göra.
Men det gällde att välja för honom.
-Antingen skulle jag ta tjänstledigt eller också skulle jag sluta inom försvaret, säger han. Jag valde det senare. Med facit i hand var det tur att jag valde att följa med till Wien. För tänk om jag varit kvar och arbetat här hemma. Då hade jag gått miste om mycket trevligt och intressant i Wien och inte så långt efter Lena kommit hem hade jag fått sluta eftersom nedläggningsbeslutet för P 18 kom då.
Pelle började som truppbefäl och slutade som ekonomiledare, först på P 18, sedan på militärkommandostaben, och senast på Underhållsgrupp Gotland.
Flickorna utflugna
Familjens tre flickor var utflugna till andra orter när Lena och Pelle flyttade till Wien. Lena skötte kontoret med en mängd sysslor hos svenske försvarsattachén i Wien med verksamhetsområde även i Tjeckien och Slovakien.
-Jag ville få användning för min tyska, säger Lena.
Det fick hon som svensk representant i Österrike, en länk mellan värdlandet och Sverige i många sammanhang.
Hon berättar om det fantastiska kontaktnätet som finns på ambassaden där kontoret är inrymt, och om hur båda makarna Karlsson fick "hjälpa till" att representera när det var flera viktiga besök för försvarsattachén.
-Jag började också läsa tyska, säger Pelle, dels genom kurser dels genom att promenera mycket, och på det viset lära mig hitta i Wien. Jag fyllde en bildningslucka där, och jag tycker om att utvecklas.
Självklart flytta till Visby
Båda berättar om nyvunna vänner i Österrike, om hur de varit med i hela tillverkningsproceduren i vintillverkning och om hur de fick vänner för livet.
-Några har redan varit här på besök och snart åker vi tillbaka och hälsar på, säger Lena.
Det var rätt självklart att flytta tillbaka till Visby efter de fyra åren i Wien. Här har de också vänner och bekanta och kontaktnät sedan tidigare. Och, inte minst viktigt, Lena fick jobb på FMLOG som personalhandläggare.
-Jag visste att jag skulle komma hem till arbetslöshet, säger Pelle. Men redan när vi kom i fjol somras började jag guida lite med stöd av Per-Åke Sporre och Anette Schärström. Det var i augusti och september.
Sen fick han några vikariat i skolor och eftersom han har busskörkort färskade han upp minnet i busskörning och nu händer det att han kör någon av de gotländska busslinjerna, visserligen inget fast arbete, men det blir lite då och då.
Ångrar inte sitt val
Lena går ännu till sitt jobb varje morgon och hoppas få annan anställning efter september då den hon har på FMLOG tar slut.
Pelle saknar arbetskamraterna på P 18, saknar att inte ha ett jobb att gå till varje morgon. Men en del dagar har han att göra, som bussförare eller så småningom kanske som något annat.
Ingen av dem ångrar att de flyttade till Visby 1980. Staden och ön blev familjens fasta punkt och är det ännu, även för övriga familjen och för familjens något skygga men nyfikna siameskatterna.
Så jobbar vi med nyheter