Minnesvärda ögonblick

Ny lokal. Nya rutiner. Men samma galna fest.
Studentfirandet flyttade i år från Säveskolan och Domkyrkan, till Wisby Strand. Hårda kyrkbänkar och en brun sunkig aula byttes mot mjuka fåtöljer i fräscha lokaler. Äcklig mat blev god och vatten blev till vin.
- Förhoppningen hos oss är att vi nu för traditionen vidare till de andra skolorna, säger studentgeneralen Jonte Söderling, till vardags lärare på Christopher Polhemgymnasiet.
Han betonar att beslutet att flytta firandet var kontroversiellt, men att det vuxit fram efter en dialog mellan skolledningen och eleverna.
Louise Hultqvist från elevernas festkommitté verkade lika nöjd som studentgeneralen.
- Jag tycker att det är helt fantastiskt. Jättegod mat, alla får äta samtidigt och alla får äta med sin lärare.
Ett krux, menade en av studenterna, var dock hur sjutton man skulle bära sig åt för att få tag i spriten.
- Vi hade planer på att vi skulle gå ut och hämta, men dörrarna har varit stängda hela tiden, förklarar studenten.
Sedan böjer hon sig fram, sänker rösten och viskar.
- Det här ska man väl inte säga till tidningen egentligen; men det går att smuggla, det kan ju vara bra för treorna nästa år att veta.

Efter timmar av sega tal, körsång, stipendieutdelning och smygsupande, var det äntligen dags.
Ut på balkongen för att vråla, dansa och hålla storartade avskedstal inför tusentals åhörare. Om nu lokalen var ny och fräsch, så var partyhitsen raka motsatsen.
Ljudkulissen dominerades av svulstiga discoversioner av "Living on a prayer" och "Beds are burning", en smurfversion av "Girls just want to have fun" och E-type. Bara som han är.

Efter att alla mött sina anhöriga i folkvimlet, kramats och fått blommor runt halsen, bar det upp på traktorvagnarna. Färden gick till Östercentrum där Wisbyströvet bjöd alla studenter på prinsesstårta.
En av handlarföreningens talare kom dessutom med en ovanligt fräck uppmaning.
- Det finns hundra arbetsgivare här som verkligen längtar efter frisk, ung arbetskraft. Det är nu det börjar!
Vad nu då? Förstöra enda dagen på året man får ha mössa på sig inomhus med torrt magsårsframkallande prat om framtiden. Förresten, alla ska väl ändå så småningom bli bartender, resa till Thailand och tatuera sig?

Nej, de flesta studenterna verkade redan ha framtiden fullständigt klar för sig. Filiz Rosenqvist Bal och Maria Holmqvist är bergsäkra på att de efter språkresor och sommarjobb, ska studera vidare. Tolv år i skolan är bara början.
- Det här var ju bara första etappen av livet, säger Maria Holmqvist.
Bägge har läst samhällsvetenskapligt program med språkinriktning. Nu gäller det bara att betygen står sig i konkurrensen om universitetsutbildningarna. Juristlinjen i Lund hägrar för Filiz Rosenqvist Bal.
- Mitt drömyrke är att arbeta som jurist på Amnesty. Språket kan vara bra eftersom det underlättar när man skaffar kontakter. Och jag ser verkligen fram emot studentlivet nu.
Maria Holmqvist vill så småningom bli sexualupplysare, men först drar hon till Italien för att plugga och arbeta.
- Sedan ska jag söka till internationella och interkulturella socionomutbildningen på Mittuniversitetet i Östersund.
De är nämligen fullt övertygade om att utbildning lönar sig i längden. Trots att partiledaren för Sveriges största parti saknar högskoleutbildning och trots att en sjuksköterska tjänar som en undersköterska.
- Ja, tyvärr är det så. Men de med högre utbildning får högre lön på sikt, säger Filiz Rosenqvist Bal.
Nog om det.
GA:s reportrar hoppade upp på SP3E:s studentvagn för att följa festen på riktigt nära håll. Även om ljudvolymen från högtalarna var tillräckligt stark för att driva vagnen framåt, hade man placerat en traktor framför.
På flaket var det fullt party. Inget snack om saken. Vi fick en välbehövlig lektion i hur kul man kan ha med grön och röd Xider, öronproppar, cigaretter och starköl.
Och visst. Glädjen smittar. Det är verkligen något extra att hoppa upp och ner, skjuta partypops och vinka till okända pensionärer från flaket till en traktorvagn. Fy fan vad vi är bra!