- Jag kommer fortfarande i håg första dagen. Personalen stod nästan i parad när jag kom. De vågade knappt flytta en stol utan att först fråga mig, den nya chefen, berättar hon.
I dag ser det annorlunda ut och förutom alla barnen så är det kollegorna som Maggan kommer att sakna mest. De har redan hunnit bjuda henne på en mycket speciell avslutning när de i största hemlighet lyckades planera en helg tillsammans för alla. Då de tog båten till fastlandet och Maggan fick se Robert Wells uppträda.
Bästa betyget
På 60-talet fastnade hon för Gotland och flyttade till ön. Det var främst det stora intresset för hästar och russtrav som fick Maggan att bosätta sig på Gotland. Hästarna har alltid funnits kvar i hennes liv och egentligen är det inte så konstigt.
- Att uppfostra barn är som att uppfostra hästar. Man ska vara lugn, klok och konsekvent, säger hon.
Det är mycket som förändrats, men en dag på Storken ser nästan likadan ut för barnen nu som den gjorde 1967.
- Att de barn som gått på Storken kommer tillbaka och i sin tur lämnar sina barn här, är det allra bästa betyget, säger hon.
Barnens stora favorit
I Storkens kök finns Gerd Magnusson som varit kokerska i 47 år. Men efter så många år i kommunens kök är det nu dags att pensionera sig, från det jobb som hon själv säger är det mest tacksamma man kan ha.
- Barn är alltid ärliga. Säger de att det är gott då är det gott. Och tycker de inte om det man lagat då får man tillbaka tallrikar med maten kvar, säger hon och berättar att det har hänt att hon låtit bli att servera mat som verkligen inte gått hem hos barnen. En gång kom två pojkar ut i köket, hand i hand, och sa "Gerd, lova att aldrig mer servera vita fiskbullar". Så då blev det så, inga mer fiskbullar. Men det finns rätter som alltid gått hem och barnens stora favorit är köttfärslimpa.