mirjam tally fg dsfg dsf

Visby tonsättarcentrum i Visby hamn, gamla tullhuset, det som en gång var vitt men med tiden blågrått.
Pianoklink i en rum just intill, pianoklink längre bort, en akustisk gitarr någonstans ifrån. Stegen av människor som går, men inga röster.
Det är här vi ses, här vi stämt träff en fredag i september.
Vi har talats vid i telefon, tonsättaren Mirjam Tally och jag, men aldrig träffats tidigare.
Därför är det i sanning överraskande när hon efter handslag och "hej, välkommen" säger:
- Kom får du ser, där är Studio Alpha, ser du där inne, det var där jag satt när jag kom hit första gången 2005 och det var där jag satt när jag träffade Jesper, haha...då var det mycket blygsel, man tittade lite men man visste inte riktigt.
Nu är de gifta sedan tre år, Mirjam och hennes Jesper Elén.
Och nog för att jag tänkt prata kärlek men...här är det tonåringen i sig som Mirjam inte kan hålla tillbaka och det är så fint, det är så vackert.

Mirjam Tally är utbildad i komposition vid musikaliska akademin i Tallinn. Numera arbetar hon vid Visby tonsättarcentrum och tonsättarskolan.
Tidigare i år valdes hon till Sveriges Radio P2:s hustonsättare. I P2:s motivering står, bland annat: Mirjam Tally är en mycket begåvad och nyskapande tonsättare med en fascinerande och egenartad klangvärld där instrument och röster ofta kombineras med elektroniska inslag.
2008 fick hon Kungliga Musikaliska Akademins prestigefulla lilla Christ Jonsson-pris för stycket "Turbulence".

Kalt rum; ett tomt skrivbord, två stolar, ingenting mer. Mirjams blick är pigg, livfull, skrattet alltid nära.
Hon har grå tröja med svart scarf över axlarna, sitter med ena knät över det andra och jag frågar, för att få igång intervjun:
Hur går det till när du skriver din musik?
- Jag sitter mest hemma. Ibland går det fort om man har någon idé på gång, annars får man tvinga fram det. Jag försöker vara väldigt mycket inne i stycket när jag komponerar och inte göra så mycket annat som stör.
Stänga av telefonen och leva på burkmat, menar du?
- Nej, inte riktigt, haha, men jobba väldigt koncentrerat, ofta på kvällarna, på dagarna är det så många plikter som kallar.
Berätta om din skivsamling.
- En del jazzskivor, lite crossover, mycket är kvar i Estland faktiskt. Ganska blandat, ändå, ja, kanske inte popmusik, inte Madonna och sånt som jag lyssnade på som tonåring, man ändras ju med åren.
Ingen Madonna nu, alltså?
- Nej. Och jag lyssnar inte särskilt mycket på musik alls, tonsättare gör sällan det. Man har så mycket klanger inne i huvudet ändå, det bullrar och låter hela tiden.

Mirjam Tally växte upp i Tallinn. Under barndomen tillhörde det Sovjetunionen. 1991, när Mirjam var 15, blev Estland till slut självständig stat.
Det var en turbulent tid, Mirjam tar sig dit i minnet. Från det tomma och tysta rummet till känslan och stämningarna som rådde i staden:
- Man var mitt i ett stort politiskt skeende...att Estland blev självständigt, det var nästan något religiöst över det.
Insåg du det just då att det var just historia som skrevs?
- Ja, faktiskt...det kändes så. Folk var helt fanatiska, allt var positivt, det var framtiden som var här. Fast nu har det gått tillbaka lite igen, det är mycket nykapitalism och sånt, väldigt elitistiskt.

fgbfgbfgb
Vi talar om hennes uppväxt, om pianolektionerna hon inte längre ville gå till när hon var tolv och mamma och pappa skildes. Livet blev kaotiskt och utan styrsel.
- Jag kände bara stress, minns jag. Jag ville inte spela piano, jag ville hitta andra banor. Det fanns inget stöd att få från lärare, inga psykologer, jag tror jag hade behövt det då...det var en väldigt jobbig tid.
Hur tog du dig ur det?
- Jag gick väl in i mig själv, höll på med konst, skrev dikter, intresserade mig för utomjordingar.
Utomjord...
- Jo, haha. Jag hörde en ufolog, eller var det heter, en gång och jag tyckte det var spännande så jag gick med i en ufo-grupp.
Hur många ufon har du sett?
- Inget. Jag tror...vad ska jag säga, jag tror att vissa kanske kan se sånt som inte finns i denna verklighet, men det kan inte jag.
Så du skriver ufo-musik istället.
- Ja, kanske, vi har skojat om det, att min musik låter lite ufo.
Mirjam säger att hon alltid, redan som barn, tänkte sig en framtid inom det konstnärliga.
Inte med drömmen att bli ett världsnamn och uppmärksammas utomlands (du har väl redan sett faktarutan) - men att få ägna sig åt uttryck och skapande.

Mirjam Tally äter fil och müsli till frukost, gillar att skriva filmmusik, har inget favoritlag men är, som hon säger, "väldigt förtjust i Zlatan".

2005, i samband med det nordisk-baltiska utbytet kom hon till Gotland första gången. Det var då hon hamnade i Studio Alfa och komponerade ett stycke som senare uppfördes i Reykjavik.
Och det var då hon mötte blivande maken Jesper Elén, studiochef på tonsättarcentret, Studio Alpha.
Mirjam blir alldeles sprallig och snubblar på orden när hon berättar.
Om blygseln där i studion, om sina cykelturer och om hur Jesper också hängde med...ja, vi vet ju alla hur det är mitt i känslostormen, hur världen välter och hormonerna hurrar.

fgbfgbfgb
Mirjam och Jesper gifte sig i Arild i Skåne en lyckodag i december 2006.
Berätta om kärlek, hur är kärlek.
Mirjam ler, kinderna blossar lätt:
- En känsla som drar som en magnet. Och så testar man...har jag uppfattat rätt? Är det något eller har jag fattat helt fel? Måste jag kolla lite mer?
Ja, precis, man lyssnar och iakttar och lägger märke till minsta tecken.
- Ja, just så. Men kärlek kan gå över också och då gör det ont. Och orsaka krig, jag tänker på gamla kungar, det var alltid någon kvinna inblandad när de krigade.
Mirjam har lämnat sitt land för ett annat, bytt den svartvitblå flaggan mot en blågul.
Den största förändringen var att "förlora ett helt närverk", som hon säger. För det var väldigt ensamt i Visby till en början.
Tunga dagar, men egentligen aldrig funderingar på om hon verkligen gjort rätt. Där hade ju hjärtat redan sagt "ja".
Minns du den stund då det slog dig att du faktiskt flyttat till ett annat land?
- Ja. Plötsligt ringde inte telefonen längre. Den var tyst. Jag hade inget jobb, kunde inte språket. Men sen anmälde jag mig till en Komvux-kurs.
I dag snavar Mirjam på det nya språkets ord ibland, söker efter uttryck, men talar i övrigt utmärkt och lite rolig svenska.

I tonåren lyssnade Mirjam på Madonna och Sabrina, på KLF och Pet Shop Boys. Michael Jackson var favoriten, hon hade honom på en affisch i flickrummet. I dag är Björk popfavoriten.
Och hon minns farföräldrarnas gård på landet. När hon berättar om skogen och trädgården går det att höra äpplena dunsa och granarna knarra i blåsten, så levande tycks den tiden för henne.

Där utanför andas sommaren ut, folk åt glass i solen när jag tog mig hit. Men här, i det kala rummet, frågar jag Mirjam vad hon lärt sig i livet de senaste tio åren och hon säger att hon inte är lika blyg som förr.

fgbfgbfgb
Hon var väldigt tyst och tillbakadragen som barn, säger hon och spåren finns kvar, om än inte längre lika tydliga.
- Och jag har nog lärt mig att jag fortfarande bara är i början. Man blev inte klokare med åren som de sa när man var liten. Barn är egentligen mycket klokare än oss vuxna. De säger vad de tycker, vuxna har sin dubbelmoral. Vi tappar det där självklara med tiden, det är trist.
Har du kontakt med vänner från den tiden?
- Med skolkompisar bara på Facebook. Och jag flyttade en del när föräldrarna skilde sig så kontakten med de kompisarna har jag inte heller.

Senaste tiden har Mirjam Tally arbetat med "Listen to the world"- dagarna som startade i Visby i går och pågår över helgen.
Närmast i tiden är att ta tag i det pianostycke som ska komponeras för pianisten Peter Friis Johansson, som fick P2:s musikerpris. Det ska vara färdigt i januari.

Mirjam säger att hon inte är någon vidare instrumentalist. Hennes musikskapande sker i och för sig främst vid synthersizers, men hon ser sig främst som en teoretiker.
Men blir du aldrig sugen på att ta på läderbrallor och tjuta loss på en elgitarr?
- Jo, faktiskt, elgitarr DET skulle vara häftigt, säger hon och drar lite luftgitarr. Men läderbyxor har jag redan.

mirjam tally fg dsfg dsf

dfgdsgdgdfgdsf gdsfg dsfgd sfgdsf gdfs gdsf gsdf gsdf g.dsfgdfsgdf gsdfg dsfg dsfg dsf gds fgsd fgsd fgs dfg sdfg sdfg.sdfg dsfgsdf gdsfg dsfgsd fgdsf gsdf gsdfg dsfgsdfgdf.