Det var i maj för två år sedan som 37-åringen vid två olika tillfällen misshandlade sin hund i vittnens närvaro såpass illa att de polisanmälde händelserna.
Vid det första tillfället var sällskapet ute och promenerade när mannen reagerade på att hunden for omkring och var livlig.
Enligt vittnet blev han väldigt aggressiv och skrek att hunden av ”psyksjuk” och ”har en ärthjärna som ruttnat” varpå han sprang fram till hunden, slängde ned den på marken, tog tag i kinderna, satte knät på hunden och skrek den i öronen.
Senare samma dag, inomhus, lyfte han upp hunden i famnen och släppte den sedan utan förvarning ungefär en meter från golvet.
Vid det andra tillfället, med ett annat vittne närvarande, lyfte 37-åringen återigen upp hunden bara för att släppa den okontrollerat i marken. Enligt vittnet var hunden oförberedd och ”kunde inte ta emot sig” och den vacklade till när den landade.
37-åringen själv förnekar brott vid båda tillfällena, och hävdar att det vittnena säger inte stämmer. Han menar att han släppt ned hunden för att den ville hoppa ned, och att han visserligen skrikit åt den men att det berodde på att hunden jagat efter ett rådjur.
Han hävdar också att han inte kastat omkull den och inte satt sitt knä på den.
Tingsrätten väljer dock att tro på de två vittnenas utsagor om vad som hänt, och dömer mannen för djurplågeri vid två tillfällen.
37-åringen döms till 80 dagsböter.