"Mitt gömda jag" positiv överraskning

Den speciella och skönt dystra känsla som Leonard Cohens musik framkallar, infinner sig också när man lyssnar på Tomas Boströms nya platta - "Mitt gömda jag". Boström tolkar Leonard Cohen och den översättning han har gjort är noggrann och varsam.
Det krävs mod att ge sig på att tolka en artist som Leonard Cohen, vars ovanliga röst utgör så mycket av musikupplevelsen. Min första reaktion, när jag fick höra att Boström har gjort en Cohen-platta, var att det måste vara omöjligt. Efter att ha lyssnat igenom den flera gånger och vissa av låtarna ännu flera gånger, tycker i alla fall jag att det fungerar med Tomas Boström, även om hans röst känns mycket, mycket snällare.

Naturligtvis var det allra mest spännande vid första genomlyssningen. Precis vid den punkt där jag tyckte mig ha vant mig vid Boströms röst och trodde att jag visste något om resten av plattan, kom överraskningen i form av Toni Holgerssons raspigare och tuffare röst och ruskade om mig. Så var det hela tiden - körsång, musikinstrument och ombytlighet som gör resultatet fräscht.
Hela plattan är överraskande och jag inser att det är så mycket som jag aldrig riktigt tänkt på - att en gotländsk musiker kan göra något som är så här spännande och proffsigt, att Leonard Cohens texter är så religiösa, att Boström är en så duktig gitarrist, att han hamnat i ett sällskap som fört med sig att musikupplevelsen trimmats ytterligare, att man kan göra verklighet av en sådan vansinnig idé som att översätta Leonard Cohen till svenska, ge ut det på platta och lyckas med det.