Mona och Jerry är två Flexare utan jobb
Efter 30 år tog jobbet slut. Mona Östergren trodde inte att något sådant kunde hända. - Det kändes overkligt när beskedet kom. Man blev både ledsen och förbannad, säger hon. Det grämer henne litet också att hon aldrig kom upp till Blå Hallen.
De är två av de cirka 2.000 som idag är öppet arbetslösa.
Mona kom inte in i arbetslöshetsstatistiken förrän sent i höstas, när hon avslutat sina grundskolestudier på kom vux. Men jobbet förlorade hon långt tidigare.
Sista arbetsdag
Jerry har funnits med av och till ända sedan den 17 maj 2003. Det var då han stämplade ut efter sin sista arbetsdag på Flextronics. Mona gjorde sin sista arbetsdag 17 juni samma år.
Besked om uppsägning hade de fått den 17 december 2002 båda två.
- Lagom till jul, kom det. Först blev uppsagda och sen när vi kom hem gick teven sönder! Man väntade bara på den tredje olyckan, minns de.
Att mista jobbet är en svår process. Jerry Cederlund och Mona Östergren vet. Jerry hade jobbat på fabriken ända sedan han var 16 år, hade aldrig haft något annat jobb. Mona kom till dåvarande LM när hon var drygt 20 år, jobbade först i köket några år och sen blev det fabriksgolvet i 30 år.
- Man har haft ett ställe att gå till varje dag i 30 år. Man har sin umgängeskrets där, sitt dagliga liv. Så sopas allt det bara bort i ett enda slag. Det är klart det är svårt, att det blir ett tomrum, säger Mona.
Den sociala biten är det de saknar mest.
- Man saknar arbetet och kompisarna runtomkring. Och detta att ge sig iväg på dagarna, att ha ett jobb helt enkelt, säger Jerry.
Han säger att han tänker mycket på och känner med de P 18-anställda som snart blir av med sina jobb.
- Jag vet ju hur jäkligt det är, säger han.
Han vet också hur svårt det är att få ett nytt jobb.
- Fasta tjänster finns nästan inte. Man får hoppas på vikariat, praktik eller korta påhugg.
Jobbat på lager
Själv har han haft en del jobb inom handel, på lager och nu senast jobbade han för Translast i tio dagar med oljesaneringen utanför Slite.
- Jag hoppas jag snart kan få tag i något nytt för nu är snart mina a-kassedagar förbrukade, säger han.
Mona har också börjat söka jobb nu. Hon studerade det första året som arbetslös.
- Jag har läst in grundskolan med hjälp av stipendier från företaget, säger hon.
Men nu är stipendiepengarna slut och även hon går på a-kassa. Det gäller det att se över sina kostnader.
Hus i Vallstena
- Vi köpte huset här i Vallstena så sent som 1999, så man är ju orolig för ekonomin, säger Mona. Om räntorna stiger blir det kärvt.
- Eller om borgarna driver igenom sitt förslag om sänkt a-kasa till 65 procent! Då är det många som helt enkelt inte klarar sig, säger Jerry.
Med den a-kassa de har idag får de tillsammans ut cirka 4 500 kronor mindre i månaden än när de jobbade.
- Det går runt, men vi får just inga marginaler, säger de.
Hoppas på jobb
De hoppas dock på jobb.
- Ja, hoppas gör man ju. Men jag är inte hundraprocentigt säker på att jag får något. Är man en bit över 50 år är det inte så lätt, säger Mona Östergren.
Jerry säger att han märker av det där med ålder trots att han ännu har några år kvar till 50.
- Man ska helst vara ung om man ska få jobb idag, säger han. Men man får ligga i och söka och helst ska man väl ha litet kontakter, säger han.
Ingen fest
Mona Cederlund kom aldrig till Blå Hallen, sa hon. Dit har Ericsson- och senare Flexanställda som jobbat i 30 år brukat bjudas in varje år för avtackning och middag. Men Mona fick aldrig den där festen, hon blev uppsagd.
Så jobbar vi med nyheter