Monumentala nya Visby tar form

den nya översiktsplanen för Visby står det att "gammalt och nytt ska mötas i skön förening". Vad innebär det i praktiken?
Ett nytt Visby håller på att växa fram. Arkitekturen drar åt det monumentala, med stora och dyra byggnader i utkanterna av staden.
De senaste åren har det byggts och planerats ett antal monumentala byggnader i Visby. Högskolan och kongresshallen står färdiga, och kvarteret Sjöliljan på Galgberget håller på att byggas. På planeringsstadiet finns den omdiskuterade arenahallen som ska byggas på Södra hällarna och en tolv våningar hög skyskrapa på Snäck.
En av de mest drivande bakom kommunens stora satsningar de senaste åren är byggnadsnämndens ordförande Lars Thomsson (C).
- Det finns de som ruskar på huvudet åt alla nya byggnader, men när de kommer på plats tycker de flesta så småningom att det är rätt bra, säger Lars Thomsson.
Hans inställning är att man måste våga bygga nytt som sticker ut.
- Om jag ska se det stora mönstret är det nästan alltid så att folk har jobbigt med förändring. All förändring är man automatiskt emot från början.
Lars Thomsson ger ett exempel: det långa vita huset där Länsrätten suttit fram till alldeles nyligen. Det var folkstorm när det skulle byggas, huset var det fulaste folk kunde tänka sig. För två eller tre år sedan fick det pris som ett av de snyggaste husen i Sverige. Då hade det gått 25 år sen det byggdes.

Redan på medeltiden fanns en bygglag. Visby stadslag reglerade då hur tätt man fick bygga, vad som var gatumark och vad man fick och inte fick göra där. Före 1900 fanns det egentligen ingenting utanför ringmuren. Sedan växte de stora förorterna fram, och då behövde man en plan som reglerade utbyggnaden.
Den förra översiktsplanen för Visby som helhet antogs 1965. Den kom att bli styrande för byggandet under mer än 40 år, och blev inte ersatt förrän 2009. Den nya fördjupade översiktsplanen, "Hela Visby", antogs av kommunfullmäktige i december förra året och vann laga kraft i januari i år.
Som en av riktlinjerna för den nya översiktsplanen står att "med utgångspunkt från det befintliga ska tilläggen ge en god helhetsverkan. Gammalt och nytt ska mötas i skön förening".
- Det som är den största turistmagneten på Gotland som vi kanske själva inte fattar ibland, det är Visby innerstad, det är världsarvsstaden som är så otroligt vacker och unik. Så det är väldigt viktigt att det gamla behålls levande. Samtidigt måste man ju tillåta nya influenser, säger Lars Thomsson.
Ett av de mer omdiskuterade nybyggena är husen på Galgberget, som redan fått smeknamnet "ölburkarna". I översiktsplanen för Visby står att ny bebyggelse ska genomföras med stor respekt för stadens form, skala och uttryck.
Frågan är om den planerade arenahallen, husen på Galgberget och en skyskrapa vid Snäck är förenliga med den respekten?
- Höghuset finns i en gammal plan som kom 1980 och reviderades 2002, det är en befintlig plan, så den ligger ju. De andra, Norderbacka och Sjöliljan, dem har vi drivit i mål den här mandatperioden. Vi tycker det funkar som en entré till norra Visby, och att man kan göra punkthus som sticker upp och syns från havet. De funkar bra där och påverkar inte silhuetten av stadskärnan, säger Lars Thomsson.
Den omdiskuterade arenhallen, som är tänkt att byggas på ett hörn av naturområdet Södra hällarna, är ett projekt som Lars Thomsson tror på och som han drivit på hårt för att genomföra.
Processen är igång och kommunen har initierat en detaljplanläggning.
- Arenahallen är tänkt som ett nytt och spännande landmärke. Och det är ju entrén till ön när man kommer in med färjan. Över 700 000 besökare kommer den här vägen. Därför ställer vi hårda krav på den arkitektoniska utformningen.
Lars Thomsson ser arenahallen som ett led i att etablera mötesindustrin på Gotland.
- All erfarenhet säger att ska man få en riktigt bra mötesplats så behöver man en rätt stor mångfald av arenor. Då har vi kongresshallen, och kan vi få till en arenahall därtill så blir det en multihall som kan fungera som sporthall och utställningshall. Kan vi också få till Kultudralen i Nicolai ruin så får vi en kulturarena som är i världsklass.
Vad ser du framför dig, något som smälter in eller något som verkligen bryter av?
- Jag ser helst något som sticker ut. Vi har ett gott exempel på det, och det är arkitekturen på Endrehallen.
Det är ju en trilobit. Om man kunde göra arenahallen i form av en trilobit, till exempel, då har vi verkligen kommit nån vart. Om man nu får ha lite visioner.
- Tvisten är ju alltid om det är fint eller fult. Operahuset i Sydney är ett exempel. Där tycker väl alla att det sticker ut och är otroligt häftigt. Lyckas vi med nånting sånt, då är det ju bingo.
De aktuella byggena sätter stora spår i staden. Hur tror du att människorna i framtiden kommer att se på vår tid när de tittar tillbaka?
- Jag tror att vi under lång period har haft motsatt problem - vi har gjort för lite avtryck av vår nutidshistoria. De stora häftiga byggnader som folk faktiskt vill komma och besöka, hur många av dem är byggda från 1950 och framåt? Nästan ingen, kan jag säga. Jag tror att man kommer att förstå att även arkitektur och häftiga byggnader är en attraktion. Jag tror absolut att vi sätter ett spår i tiden med det vi håller på med nu.
Ser du ingen risk för att man kommer att tycka att det gjordes stora misstag?
- Risken finns alltid eftersom modet svänger. De sista tio åren har vi haft en trend av nyfunkis, förr tyckte jag att det såg ut som en barack med lågt tak, men nu tycker jag det är riktigt snyggt. Men det tyckte jag inte för femton år sedan.

Från Thomssons kontor tar vi oss ner i Stadsarkitektkontorets källare där de gamla stadsplanerna förvaras.
Varje delområde i Visby har en egen detaljplan som fastställts i takt med att områdena växt fram. Visby stad regleras i en stor detaljplan. Den första kom 1910. Direkt efter att den fastställdes bröt första världskriget ut och planen blev aldrig realiserad.
1934 kom en ny detaljplan, utförd av Sven Markelius, en av de stora funktionalistiska arkitekterna. Lars Grönberg, biträdande stadsarkitekt, vecklar ut den gamla gulnade kartan.
- Den står i kontrast med 1910 års plan. 1910 skulle man bygga en trädgårdsstad, i stil med Enskede. Medan det här är en funktionalistisk stad med rektangulära, rätvinkliga gator med ett centrum utanför Österport och med låg bebyggelse. Den fastställdes 1934 och den gäller till stora delar än i dag. Den har reglerat hela utbyggnaden.
Den yttre staden skulle stå i kontrast till den medeltida staden, det skulle vara luftigt och med stora grönområden.

Den senaste plan- och bygglagen är från 1987, och den slog fast att det är kommunen som har planeringansvaret för den fysiska miljön. Innan dess var det staten som genom länsstyrelsen fastställde stadsplanerna.
Kommunerna har dock inte full frihet att göra vad de vill med städerna. Staten kräver att alla kommuner ska ha en översiktsplan. Kommunen är skyldig att visa hur man tillgodoser statliga intressen, det som kallas riksintresse. I Visby handlar det riksintresset främst om kulturmiljön.
Inte förrän i Plan- och bygglagen 1987 skrev man in en bestämmelse om att vid ändring av byggnader ska det ske på ett varsamt sätt med hänsyn till arkitektoniska och historiska värden. Och att ett skäl att säga nej till rivning är om byggnaden har ett historiskt värde. Särskilt kulturellt värdefulla byggnader får inte förvanskas.
- Den stora förändringen är synen på bevarande och hänsyn till kulturmiljöer, det har egentligen lyfts fram sedan 70-talet. 1975 gick det som en väckelserörelse genom hela landet. Då fick vi en bättre lagstiftning när det gäller byggnadsminnen, säger Lars Grönberg.
- Ja, det har blivit spektakulärt de senaste åren, med högskolan och biblioteket till exempel. De här stora byggnaderna är uttryck för en politisk vilja, förstås. Det är ju kommunen som fattar beslut i fullmäktige.
Har kommunen blivit djärvare på senare år?
- Ja, modernismen har fått ny fart. Man har backat tillbaka till 20-talsmodernismen, kan man säga. Biblioteket, högskolan och Kallbadhuset är exempel på det. Jag framhåller alltid högskolan och kongresshallen som goda exempel på hur stadskärnan i Visby har vitaliserats och fått ny livskraft. Det har gett ny tyngd åt nedre delen av Visby.

I dörren till Stadsarkitektkontoret träffar vi arkitekten Daniel Heilborn. Han är kritisk till utvecklingen mot allt mer storvulna projekt.
- Talar man om landmärken så finns det ju inget bättre landmärke än själva Visby innerstad, hur det ligger i sluttningen ner mot hamnen när man kommer där i kvällssolen, ett myller av alla taken och Domkyrkan. Du kan aldrig bräcka det, det är bara idiotiskt att ens försöka.
Just nu renoverar Daniel Heilborn ett gammalt stall mitt i innerstaden, som i många år fungerat som kallförråd, och ett gammalt förråd som stått tomt. Det ska bli hyreslägenheter.
Daniel Heilborn brinner för att bygga ekologiskt och småskaligt, och ta vara på gamla material. Han tycker att det är märkligt och otidsenligt att kommunen satsar på stora byggprojekt långt från stan.
- Jag tänker direkt på miljonprogrammet, precis som då bygger man nu så att enda transportmedlet blir bilen. Man sprider ut bebyggelsen på både norr och söder, när man planerar att bygga på Södra hällarna och när man bygger på Galgberget norr om Visby. Det är så stora avstånd och det blir solitärer utan sammanhang. I stället måste man förtäta staden mer.

I stället för en arenahall på Södra hällarna föreslår han en sportanläggning kring Gutavallen som ska vara öppen året runt.
- Bygger man en arenahall på Södra hällarna, då kommer ingen att gå eller cykla dit, utan man tar bilen. Nu är bilen fortfarande självklar som transportmedel, man har fortfarande inte fattat att vi inte kan hålla på och transportera oss med bil. I framtiden kommer man nog att se det som ett misstag att man byggde stan så glest.
Tycker du att kommunen går åt fel håll?
- Ja. Man har inte tittat på andra alternativ. Man bygger vidare på en dålig idé och så har man gått så långt att man inte kan backa.
Opinionen är emot, men man tar ändå beslutet att bygga där. En arenahall på Gotland kan aldrig bli en spännande byggnad. Det är Visby innerstad som är dragningskraften.
Vad borde man göra i stället?
- Något riktigt radikalt hade varit att göra Visby till en hamnstad igen. Som det är nu är det en stor barriär mellan hamnen och staden. Det är avskuret med bilväg och parkering på de mest attraktiva platserna. Sedan har man även området vid oljecisternerna, mellan innerstan och färjeleden. Där finns en enorm potential där man skulle ha gångavstånd till innerstan.
Daniel Heilborn menar att det är viktigt att inte bygga bort själen i Visby.
- Det som är positivt med Visby och som man inte får bygga bort är att man har nära till människor och det är korta avstånd. Man går förbi ett kafé och går in där för att det ser trevligt ut, och man kan hälsa på hemma hos varandra utan att planera alltför mycket. I Visbys struktur finns en spontanitet och den tycker jag att man ska bevara.