Som vanligt väntas underskottet i hälso- och sjukvårdsnämnden bli gigantiskt. Men även socialnämnden, barn- och utbildningsnämnden, miljö- och byggnämnden och tekniska nämnden ser ut att få röda siffror i årets redovisning.
Redan för ett år sedan stod det klart att 2024 skulle bli ett mycket kärvt år för Region Gotland. I den budget som lades vid tidpunkten räknade man med ett underskott på hela 127 miljoner kronor – att jämföra med 2022, då man kan kunde redovisa ett plusresultat på 237 miljoner kronor.
Och värre blev det. När regionen i dagarna presenterade sin prognos för året som helhet är motsvarande siffra minus 264 miljoner kronor. Det är visserligen en liten förbättring jämfört med delårsrapporten i mars, där ett underskott på 311 miljoner kronor förutspåddes, men svindlande långt ifrån mållinjen.
Av de fem nämnder som inte kommer att klara sin budget står i vanlig ordning hälso- och sjukvårdsnämnden för det största väntade underskottet. Där handlar det om så mycket som minus 112 miljoner kronor.
– Alla nämnder har det tufft. Vi har i hela organisationen jobbat hårt med att anpassa verksamheterna och vi ser att insatserna gjort att underskottet blir mindre än vi trodde i april. Att göra snabba drastiska förändringar är svårt och riskerna med det är stora då det skulle drabba barn, äldre, sjuka och medarbetare hårt och riskera vår gotländska välfärd. Jag vet att man inom alla regionens verksamheter jobbar hårt och gör allt vad de kan för att komma i balans, säger Meit Fohlin (S), regionstyrelsens ordförande, i en kommentar.
Orsaken som anges är bland annat inflation och "exceptionellt höga pensionskostnader", samt att statsbidragen, skatteintäkterna och utjämningsbidragen inte ökar i samma takt som kostnaderna.
Minus 264 miljoner kronor – så stort beräknas underskottet vara vid årsskiftet.
Som vi berättat tidigare är planen att använda den så kallade resultatutjämningsreserven för att lindra skadan. Det handlar om pengar som lagts undan de "goda åren" och som kan användas vid en lågkonjunktur.
Region Gotland började avsätta medel för resultatutjämningsreserven 2013. För stunden uppgår reserven till 364 miljoner kronor, enligt regionens ekonomidirektör Ulrika Jansson.
"Den främsta risken med en hög låneskuld är att vi är mer exponerade för ränterisk", säger Ulrika Jansson. Hittills i år har regionen lånat 100 miljoner kronor och man kan behöva låna upp till 200 miljoner till.
– Detta kan användas när skatteintäkterna ökar mindre än ett 10-årigt genomsnitt eller när det finns särskilda skäl. Så är fallet 2024 vilket gör att vi kommer att utnyttja reserven i år, säger hon.
Men vad händer i praktiken?
– Det som i praktiken händer är att vi inte behöver ”återställa” årets underskott. Enligt kommunallagen ska en kommun som har underskott normalt återställa det inom 3 år. Det behöver man inte göra om man har haft överskott tidigare år och redovisat det som en resultatutjämningsreserv. Själva underskottet påverkar dock vår ekonomi vilket innebär att till exempel soliditeten sjunker.
Ni uppger i ett pressmeddelande att resultatutjämningsreserven förmodligen "kommer att gå åt". Kan det leda till problem?
– Jag har ingen ökad oro för att vi inte längre har en resultatutjämningsreserv, den största oron är hur vi ska komma i ekonomisk balans, säger Ulrika Jansson.
Därtill har regionen lånat 100 miljoner kronor hittills i år – och mycket talar för att man kommer behöva låna 200 miljoner till innan året är över. Enligt ekonomidirektören ligger låneskulden på 476 miljoner kronor i skrivande stund.
Sedan 2013 har regionen lagt undan pengar i den så kallade resultatutjämningsreserven. Mycket talar för att den kommer att "gå åt" nu. "Jag har ingen ökad oro för att vi inte längre har en resultatutjämningsreserv, den största oron är hur vi ska komma i ekonomisk balans", säger Ulrika Jansson.
– Jämfört med andra regioner och kommuner är inte låneskulden så hög just nu. Skulden motsvarar 6,9 procent av våra skatteintäkter och bidrag. Ett av våra finansiella mål är att inte låneskulden får överskrida 15 procent av skatteintäkter och bidrag. Det är drygt 1 miljard. Men om vi behöver låna ytterligare 200 miljoner kronor i år och kanske ytterligare nästa år så närmar vi oss gränsen.
Där måste det väl ändå finnas en risk?
– Jo, den främsta risken med en hög låneskuld är att vi är mer exponerade för ränterisk. En låneskuld på 1 miljard med en ränta på 3,5 procent ger räntekostnader på 31 miljoner årligen. I dag betalar vi ungefär 8 miljoner i ränta på vår låneskuld. Det är pengar som måste tas från verksamheten. Ju högre låneskuld desto större blir konsekvenserna av ränteförändringar.
Så – vad göra? I tidigare nämnda pressmeddelande uppger regionen att man kommer att fortsätta arbeta med "effektiviseringar", som att "minska lokalyta, se över inköpsorganisationen, utveckla digitalisering och bemanning". Enligt regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin måste staten i vilket fall ta ett större ansvar för den ekonomiska situationen.
Meit Fohlin betonar än en gång att staten måste ta ett större ansvar för att regionen ska få sin ekonomi att gå ihop.
– Vi uppvaktar staten mycket intensivt om det svåra att vara landets minsta och enda ö-region och man måste ta Gotlands situation på allvar och gripa in nu. Vi behöver ökat ekonomiskt stöd alternativt ett radikalt förändrat huvudmannaskap för sjukvården, säger hon.