Mot framtiden via medeltiden

Vi är vittnen, änglar och medmänniskor. Vi kan veta utan att se och vi behöver vår historia för att hitta en framtid.
Det var budskapen i tillträdande biskop Lennart Koskinens morgonbön i Drottens ruin i söndags, hans första tal inför den blivande församlingen.

Gotland2003-08-11 04:00
Morgonsolen hade inte mer än letat sig in på den västra kortsidans översta stenar, när tonerna av medeltida sång började växa sig starkare. Biskopen eskorterades nämligen av manskören Collegium Sancti Jacobi, som snart trädde in genom porten. Biskopen själv gick sist i processionen.
­Nåd vare med er, hälsade han ett hundratal personer, varav hälften var medeltidsklädda,
Därefter citerades Petrus andra brev om förkunnelsen om Kristi ankomst: "Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät."
­Tror ni på Australien? frågade Koskinen. Jag har själv inte sett det, men jag har hört berättelser och jag tror inte att det är skickligt hopdiktade sagor.
Så är det ofta, sade han, att man med förnuftet kan säga att något finns även om man inte sett det med egna ögon.
­Vi måste ofta förlita oss på de som gått före oss, på vittnen som berättar. Samtidigt måste vi använda vårt eget förnuft, vår egen fantasi och veta att det finns något både långt borta och nära ­närmare än vårt eget hjärta.
Tillfället till ära så passade Koskinen också på att dra en parallell med medeltiden. Gotlands alla kyrkor och ruiner vittnar om en historia vi inte ser, men som vi lever i dagligen ­och i den dagen har vi tre uppgifter, menade han:
Att vara vittnen, att med glädje berätta om våra religiösa och andliga erfarenheter.
Att vara änglar, att vara budbärare från en historia som lever i nuet och vara vägledare åt dem som är vilse.
Att vara medtjänare, medvandrare och medmänniskor.
Samtidigt, poängterade han, måste vi komma ihåg att vi är "homo ludens", den lekfulla och skrattande människan. Vägen till en bättre framtid ligger där, menade han, i en kombination mellan evangeliernas allvar och vår egen lekfullhet och medmänsklighet.
Lennart Koskinens egen framtid förändras radikalt om bara nio dagar, då han och hustrun Birgitta Gustavi lämnar Stockholm och flyttar in i biskopsgården i Visby.
Den 31 augusti vigs han till biskop för Visby stift i Uppsala domkyrka, en tjänst han sagt sig vilja ägna åt att öppna upp kyrkan, fördjupa tron, göra ön till ett andligt centrum och aktivt verka mot kvinnoprästmotstånd.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!