Det gula huset ligger beläget bara några hundra meter från utkiksplatsen vid Högklint.
Sedan 2015 har Tom Yttergren bott i det gula huset i Högklint. Det medelhavs-inspirerade bygget har varit hans och familjens hem i många år. Tom Yttergren tycker att den kommande affären tar emot, men samtidigt säger han att det känns som att lämna ett konstverk till eftervärlden. Det håller många med om, eftersom huset har varit ett av de mest klickade i landet.
– Jag har kämpat med tankens kraft och viljans makt, men nu är det dags att gå vidare. Med det sagt byggde vi det här huset för oss och nu behöver jag gå vidare. Barnen vill komma närmre stan och då blir det en del körande, säger han.
De flesta husen betraktas som hem av de som bor i dem och det har inte varit något undantag för Tom Yttergren och hans familj. Det som får just det här huset att sticka ut är både arkitekturen och att det är helt egenbyggt. Huset är mer än ett hem, det är ett livsprojekt.
– Vi gjorde all murning och putsning själva, men givetvis fick vi hjälp med rör och el. Jag jobbade mer än heltid här. Det är tillsammans med min dåvarande svärfar jag har byggt det mesta. Han har gedigen erfarenhet och mycket kunnande och utan honom hade det inte gått så bra som det gick, säger Tom Yttergren.
Att få hjälp av släkt och vänner, inte minst föräldrarnas stöttning, gjorde att processen gick snabbt. Fastän det var en utmaning att hålla tidsplanen.
– Vi förvärvade tomten 2013 och flyttade in tidig vår 2015. I början var det i princip bara sly och skog på den. Så vi satte igång och började röja med en gång. Vi hade ett stort bål som min mormor råkade kasta en sekatör i, säger Tom Yttergren och pekar över tomten med ett skratt.
– Det svåraste var att hålla tiden – det är alltid en utmaning när man bygger. Men i övrigt höll vi mestadels sams, det var kul – skitroligt. Jag känner också att jag kan göra detta igen, när man har med sig lite mer erfarenhet, tillägger han.
Visionen för huset var inte helt tydlig i början av projektet, även om det kan uppfattas så i dag.
– Det togs fram i samråd med arkitekt samt nära och kära, så det var många kockar med tycke och smak. Men så tog den duktiga arkitekten fram lite olika förslag och då landade vi i det här. Vi fastnade också för den djupgula tonen som har slagit väldigt väl, i alla fall om man lyssnar på dem som har varit här, säger Tom Yttergren.
På många sätt påminner husets estetik om Medelhavet. Detta har Tom Yttergren lagt märke till själv när han har varit ute och rest.
– De gånger jag har rest till Italien har jag faktiskt sett ett par hus som framförallt har en likadan list uppe längs taket. Bor man här i kalla mörka Sverige är det ”fake it untill you make it”, säger han och refererar till det soliga Medelhavet.
Under rundvandringen i huset tar vi entrén i orangeriet.
Tom Yttergren vill inte diskutera vad bygget kostat i kronor och ören. I stället är det hjärtat som har stått i centrum under arbetet.
– Det kostade blod, svett, tårar och ett jäkla engagemang. Framförallt engagemang. När vi flyttade in här såg det inte ut så här heller, utan det har förädlats under åren.
Tom Yttergren har varit noggrann med detaljerna. Under en rundvandring visar han upp hemsnickrade spegeldörrar, fönsterbrädor i kalksten och ett viktorianskt badrum. Även om engagemanget har varit slitsamt har det också varit tillfredsställande.
– När jag arbetar åt mig själv finner jag min största glädje, ibland känns det som en livsuppgift. Paradoxalt nog så har jag aldrig samma tålamod när jag jobbar mot en kund. Jag lämnar mina verk hela tiden, både smått och stort. Men det är klart, det här är ett hem och ett hem lämnar man inte hur som helst.
Att huset är murat och putsat är ingen slump. Tom Yttergren är fjärde generationens murare och är väl bevandrad i hantverket. Han berättar att han har hjälpt sin pappa sedan tioårsåldern och drivit eget företag sedan 2007.
I huset finns två spisar. Båda är egenbyggda av Tom Yttergren.
Men Tom Yttergren har inte bara ägnat livet åt sitt hantverk, han är också musiker. Som trummis har han spelat i flera rockband under åren, men tyvärr togs akustiken inte i beaktande under bygget.
– Det borde jag tänkt på mer, och det ångrar jag. Framförallt tänkte jag på det när barnen var yngre. Men det löste jag med att sätta upp ljudupptagningsmaterial under bord och stolar. Det är ett litet tips. Ska man bygga hus rekommenderar jag att lägga möda på akustiken för det får man igen i det långa loppet.