METOO
Få insåg nog från början vilken lavin Metoo-upproret skulle bli, inte minst i Sverige. Caisa Skoggren, jämställdhetsstrateg på länsstyrelsen, höll också ner förväntningarna.
– Jag upplevde det inte som så dramatiskt just då. Vi hade sett flera liknande försök tidigare som aldrig riktigt lyfte. Det tog några dagar innan jag insåg vilken dynamit det här var, berättar hon.
Hösten 2017 höll länsstyrelsen på med en jämställdhetsstrategi. I och med Metoo gjordes vissa förändringar i den.
– Men samtidigt är inte Metoo främst en myndighetsgrej och ska inte heller vara det, säger Caisa Skoggren.
Det är ett intressant uttalande i jakten på det stora upprorets själva kärna. Mycket har skrivits om politiska satsningar, om lagförändringar och om rättsfall. Dessa kan relateras till Metoo – men de ger långt ifrån hela bilden.
– Jag tänker att det är en social rörelse snarare än policy. Den kan ha effekt på till exempel länsstyrelsen, men den skulle inte ha fått samma genomslag om det hade kommit från oss från början. Och gällande lagstiftning uppstår sådan aldrig i ett vakuum, den drivs fram av en kulturförändring. Som ibland är ännu viktigare i sig.
För att förklara ger jämställdhetsstrategen ett exempel:
– Ta det här med nakenkalendrar på vissa arbetsplatser, som var vanligt förr men som numera inte accepteras. Det har inte blivit olagligt – men det har skett andra förändringar. Mycket av beteendet inom Metoo går inte ens att kriminalisera, det är själva kulturen vi måste komma åt i stället.
På det här området menar Caisa Skoggren att politik och tjänstemän möjliggör förändring, snarare än genomför den. Och att de även har en utbildande funktion, till exempel när det gäller att se strukturer i stället för individer.
– Det är som med rasism, vi som är vita måste förstå att vi alla är del av en problematisk norm och ta ansvar för det. Samma sak gäller män och könsnormer. Där måste männen försöka att inte ta så illa vid sig.
Det här har visat sig svårt, även efter hösten 2017.
– Efter ett tag blev det snack om att "Metoo har gått för långt". Och det blev fokus på individer – det var ju egentligen mycket större än att handla om vissa kändisar. Men det blir lättare för många att slippa ta åt sig, om problemen läggs helt på Dramaten eller på Stureplan, menar Caisa Skoggren.