- Det är onödigt att vara rädd. När man väl tagit upp något är det helt meningslöst att lägga ner eller stoppa undan det igen, säger han.
I gårdagens GT berättade två gotländska bönder om fornfynd de gjort på sina marker. Fynd som de inte anmält, utan istället har behållit eller lagt tillbaka. För Majvor Östergren, antikvarie på länsstyrelsen, är det här inget nytt.
- Visst händer det att fynd stannar på gårdarna, men de kan även följa med släktgården. Tyvärr försvinner sakerna ofta vid arvsskiften, säger Majvor Östergren, antikvarie på länsstyrelsen.
När en ny generation tar över en gård eller när den säljs händer det att saker dyker upp på auktioner eller hamnar på försäljningssajter på internet, berättar hon.
- Man kanske inte inser att det är värdefullt och då riskerar vi att helt förlora kunskap som kan vara viktig.
Stolthet över fynd
Samtidigt upplever Majvor Östergren att det finns en stolthet över fynd som gjorts på den egna gården. Det är en del av både det egna och det gemensamma kulturarvet, något som kan bidra till att folk anmäler.
Om ett fynd kan kopplas till en fast fornlämning tillhör det staten. I stort sett alla enstaka upphittade föremål på Gotlands åkrar har kopplingar till fasta fornlämningar, tyvärr är de utspridda eller överplöjda, säger hon.
- Man behöver inte vara orolig för repressalier även om man hittat något för 30 år sedan. Det finns bara positiva följder av att lämna in och anmäla föremål, säger Majvor Östergren.
Det är en myt att markägaren inte ska få någon eller tillräcklig ersättning för en eventuell utgrävning till följd av en anmälan, berättar hon. Enligt henne är inte rädslan befogad eftersom markägaren inte behöver betala något.
- Utgrävningar ska absolut inte drabba markägaren negativt på något sätt. Man stoppar inte en skörd till exempel. Det sker alltid en dialog mellan länsstyrelsen och markägare.
"Många fördomar"
Lars Sjösvärd, landsantikvarie och museichef på Fornsalen, förklarar att det dessutom ofta saknas pengar för någon större utgrävning. Det sker i mindre omfattning i dag.
- Det finns många fördomar kring det här. Det kan vara så att man tidigare varit otydliga, men i dag sker allt i dialog med markägaren, säger han.
Det stämmer att många fynd förblir okända och vi kanske också måste bli bättre på att informera om vilka regler som gäller, berättar Lars Sjösvärd.
- Fornsalen är ingen myndighet men verksamheten sker i dialog och samverkan med allmänheten så vi skulle absolut kunna informera med hjälp av utställningar, tillägger han.
- Det viktigaste är att tillgång till fynd ger forskning, kunskap och möjlighet att ställa ut. Därför är det jättesynd när det blir missförstånd.
Anna Törnfelt, ordförande i LRF på Gotland känner inte till några lantbrukare som har massa saker hemma. Hon tror att de flesta ändå anmäler sina fynd.
- Gör man inte det beror det säkert på okunskap. Skulle det bli en utgrävning får man väl vara stolt och bjussa kulturarvet på det under en period, säger hon.