-Hade jag vetat hur lång resan skulle bli hade jag aldrig orkat, säger hon när GT möter henne på semester hemma hos familjen i Visby.
Nabila Aboulaich är nu 31 år och hennes resa är sannerligen imponerande.
Familjen kommer ursprungligen från Palestina och kom till Gotland 1990. Nabila började då i åttan på Solbergaskolan utan att hon kunde vare sig engelska eller svenska. -Det var hemskt, jag förstod inte ett ord. Men med stor envishet och mycket arbete lärde hon sig och gick ut ett år senare med mycket bättre resultat. Efter gymnasiet hade hon full behörighet till högskolan. -Jag var färdig att ge upp många gånger men tog ett steg i taget. Nabila sökte till kemiprogrammen på alla universitet och högskolor och kom in vid Linköpings tekniska högskola. -Undervisningen var på svenska och all kurslitteratur på engelska, en mardröm för mig som inte behärskade något av språken fullt ut än. Men genom sitt motto ett steg i taget lyckades Nabila att klara de fyra åren också. -Men jag fick kämpa varje dag, det var ju ett helt annat tempo än på gymnasiet. Sättet att plugga passade dock mig bättre, på högskolenivå studerar man mer sammanhang och helhet, istället för att lära sig saker utantill som det var i grundskolan. Sitt examensarbete gjorde Nabila på Linköpings hälsouniversitet, där hon sedan erbjöds att stanna som doktorand. Det hade hänt mycket sedan tiden på Solbergaskolan, men resan hade ändå bara börjat för Nabila Aboulaich. Slapp skriva manusNabila åkte på konferenser världen runt, engelskan blev bättre och bättre och hon kunde till slut låta bli att skriva ordagranna manus i förväg för varje föredrag hon skulle hålla. -Bra handledare och fullt stöd från min familj hjälpte mig att kämpa på. Förra året försvarade hon sin avhandling, som handlar om fettceller och orsakerna till kopplingen mellan fetma och diabetes. När delmålet, en doktorstitel, var uppnått, började strävan mot nästa mål: en postdoctoral tjänst i USA. -De flesta företag kräver att man haft en sån tjänst och vill man bli professor så är det ett måste. Forskningen kring fetma och diabetes är långt framme i USA, där även problemen är stora med att människor blir allt fetare, med olika följdsjukdomar som framför allt diabetes. Nabila fick en tjänst vid Berkeley i Kalifornien, där hon arbetat sedan februari iår. -Jag vill ta del av den allra senaste forskningen där och ta den med hem till Sverige när jag ska bilda en egen forskargrupp här. Men nu har hon sagt upp sig vid Berkeley efter att Harvard erbjudit henne forskartjänst där. -Det känns stort att de personligen skrev till mig och bad mig komma och jobba där. Nu har Nabila kontrakt på tre år vid Harvard. Fortfarande är det ett steg itaget som gäller. Nabila Aboulaich var en av fem stipendiater utvalda av Wenner-Gren Stiftelserna förra året. Genom stipendiet har hon lön för tre år och kan få finansiering för ytterligare två år när hon är tillbaka i Sverige. Forskningen om fetma och diabetes ligger i framkant även i Sverige, Nabilas forskning har spridit sig i världen redan innan hon började forskningstjänsten i USA. -De hade läst mina artiklar i Berkeley när jag kom dit, det kändes fantastiskt. Fick pappas envishet
Med ganska stor sannolikhet lär vi höra mer om Nabila Aboulaich iframtiden. Hon förklarar sin framgång hittills med stödet från familjen och att hon fått en portion av pappas envishet. -Alla lärare på Solbergaskolan betydde också otroligt mycket. Utan deras stöd och ständiga uppmuntran hade jag aldrig klarat det, säger hon med värme i rösten. Om cirka en vecka bär det av tillbaka till USA, där Nabila byter Kaliforniens ständiga sommar mot mer årstidspräglade Boston. Opponent när Nabilas doktorsavhandling skulle försvaras var Hans Jörnvall, sekreterare i Nobelkommittén. Kanske de får anledning att träffas igen i framtiden. Ett steg i taget kan ta en hur långt som helst.