När hon började tala med de döda slutade hon vara rädd
- Jag har alltid varit synsk och länge var jag rädd för att det var så, säger Jessika Karlstein. Efter kontakt med medier för ett par år sedan, har hon dock vänt rädslan och det otäcka till något positivt.
Ryktet om Jessika Karlsteins möjligheter att hjälpa den som hemsökts av andar, har gjort att hon blivit kallad till ett tiotal hem hittills, för att hjälpa till att ta hand om de andar som uppfattats som ett bekymmer där.
- Nu vill jag satsa på att jobba som medium, säger Jessika Karlstein.
Vi träffar henne i hemmet i Guldrupe. Där bor hon i ett nybyggt hus tillsammans med sambon Marcus Jakobsson och deras dotter Ronja, 15 månader och hunden Kimmen.
Det är lätt att göra sig en schablonbild av hur ett medium skall se ut. Man vill med sina fördomar gärna tro att en person som lyckas få kontakt med andevärlden skall se lite skum och mycket annorlunda ut.
Den bilden stämmer inte alls, när det gäller Jessika Karlstein. Hon är en 25-årig tjej, lättsam, glad, pigg, har nära till ett skratt och har intensivt blå ögon.
Det finns inget i hennes yttre som avslöjar att hon är en person som kan överbringa budskap från andarna till de levande. Men enligt hennes egen utsago så kan hon alltså detta.
"Hemsökt?"
För en tid sedan annonserade Jessika under rubriken "Hemsökt?". I den minimala annonsen förklarade hon att hon var beredd att hjälpa den som "andarna har problem med".
GA kontaktade Jessika då och frågade om hon kunde tänka sig att ställa upp på en intervju. Hon tyckte inte att tiden var mogen då, men har nu funderat under mer än en månads tid ungefär och det är alltså efter moget övervägande hon träder fram.
Hon är medveten om att det finns människor som inte tror på att det kan finnas medier som kan få kontakt med andarna, likaväl som det finns personer som är övertygade om motsatsen.
Hemma i Guldrupe
Jessika är född i Othem. Hon växte upp i Sörmland men kom som 9-åring tillbaka till Slite. Hon bodde sedan på flera olika platser, men mestadels i Barlingbo.
Som 21-åring flyttade hon till fastlandet, men återkom till ön för 2,5 år sedan. Då blev hon och Marcus tillsammans. De hade känt varandra i många år dessförinnan, men nu blev de ett par och byggde sig ett hus i Marcus hemsocken Guldrupe.
Många rädslor
Jessika har haft många rädslor. Hon har sett andar och döda människor röra sig omkring henne. Hon har varit så rädd att hon inte kunnat sova om nätterna. Hon har levt med den ständiga tanken att när hon duschar, så finns det någon bakom duschdraperiet när hon viker undan det.
- Det har varit fruktansvärt jobbigt. Jag ville slippa ifrån de här känslorna.
Hon tog kontakt med ett par olika medier som förklarade för henne hur det ligger till. De var samstämmiga i sin förklaring, om att Jessika har den gåva som ett fåtal människor fått med sig från födseln, den att kunna få kontakt med de andar som finns ibland oss.
Hon fick rådet att börja tala med andarna, men det tog lång tid innan hon vågade ta det steget. Men hon har gjort det och insett att det är fullt möjligt för henne att få kontakt och att dessutom vara den som överbringar budskap från de döda till de levande.
Hennes rädslor är borta och hon är inte ens mörkrädd längre.
- För jag vet att det inte finns något farligt, säger hon och tillägger:
- Nu har jag kommit så långt som att det är jag som har kontrollen. Det är jag som bestämmer när jag vill prata med andarna. Om jag inte vill kan jag stänga dem ute.
Vill berätta något
Ryktet om Jessikas förmåga har hittills spritt sig inom en begränsad krets. Men hon har blivit ombedd att hjälpa till i ett tiotal hem.
Det kan finnas lite olika signaler som tyder på att andarna hemsöker husen och människorna. Problemen kan bestå i att man hör konstiga ljud, att man är rädd för mörkret, att saker plötsligt försvinner och att personerna känner sig iakttagna.
Enligt Jessika är den vanligaste förklaringen att det är någon avliden anhörig som vill berätta något. Det kan vara rätt odramatiska saker. Hon ger ett exempel:
En kompis hade problem och Jessika fick hos henne kontakt med en ande, som visade sig vara hennes bortgånge bror. Han hade i 30-årsåldern dött i cancer.
Han berättade nu för Jessika hur det gick till när han dog och ville sedan bara tala om att han fanns i systens närhet och att han med intresse följde hur livet utvecklade sig för henne och hennes familj.
Ett annat exempel:
I en familj hade brodern gått bort i något som verkade vara en olycka, men det kunde också misstänkas vara ett självmord. Jessika fick i uppdrag att ta reda på sanningen och det gjorde hon (men hon berättar inte för oss vad hon kom fram till).
Kan tvinga bort andarna
Det är inte givet att Jessika vid första försöket får kontakt med andarna, men då återkommer hon och förr eller senare lyckas det.
När kontakten är etablerad kan den hjälpsökande välja om han vill ha kvar andarna eller om de skall tvingas bort.
De flesta väljer att ha kvar andarna och leva med dem i fredlig samexistens. Men vad händer om man vill bli av med andarna?
- Då ber jag dom att vandra till ljuset samtidigt som jag gör vissa ritualer.
Det ljus som det talas om är liktydigt med det ljus i en tunnel som många med nära-döden-upplevelser vittnat om. Ljuset är liktydigt med himlen.
Jessika Karlstein tror inte att det bara är andarna som är orsak till att många mår dåligt.
- Det är många som inte trivs med sig själva helt enkelt. Det har ont i ryggen eller ont i huvudet, men det är bara symptom på att de håller på med saker som de egentligen inte vill göra.
Hittills har hon ställt upp utan att ta betalt för det hon gör. Ersättningen har begränsat sig till bensinpengar. När hon nu bestämt sig för att satsa mer som medium är det inte pengarna som är drivkraften.
- Jag vill att alla människor skall må bra och hitta sin sanning, säger hon.
Förening
Jessika är en av cirka 25 medlemmar i Wisby Spirituella Förening, som leds av May Lundquist.
Genom föreningen och May har Jessika fått utbildning till medium, en utbildning som inte fungerar om man inte från början har den speciella gåvan att kunna få kontakt med andevärlden. Föreningen har träffar en kväll varannan vecka, med meditation och andra övningar. En mer publik tillstänning som riktar sig till allmänheten hålls i form av en mässa i Högskolans lokaler 5-6 augusti. Jessika jobbar också med djur och berättar om en ko som hade problem med sina klövar men blev helt hysterisk när hon skulle föras till en verkstol för att få klövarna behandlade.
Jessika fick kontakt med kon och sände bilder till henne mentalt, vilket gjorde att hon därefter lugnt och stilla lät sig föras till verkstolen. Bilderna visade kon hur bra det skulle bli om hon lät sig behandlas.
Ett annat exempel där en hund var inblandad, var den gången då Jessika var ute och åkte bil med sin styvfar och hunden Nisse satt i baksätet. Styvfadern slängde ut en cigarett genom bilfönstret och strax efteråt uppfattade Jessika att hunden sade:
- Jessika, det brinner i baksätet!
Jessika slängde sig då tillbaka till baksätet och upptäckte att det verkligen glödde där, eftersom cigaretten hamnade där i stället för ute.
På skåpluckorna
I köket hos Marcus och Jessika vid Bondarve i Guldrupe kan man läsa en del tänkvärda texter som präntats på skåpluckorna. Jessika ger också muntligt uttryck för tankar som mycket väl skulle platsa på skåpen.
- Man skall aldrig önska någon olycka, för en sådan önskan kan gå runt jorden och slå dig själv i baken, säger hon.
- Gläd dig åt att det går bra för andra. Var positiv och glad!
Så jobbar vi med nyheter