Med uppdrag i flera styrelser, bland annat ordförande i Tillväxt Gotland, har Paul Dino Larsson alltid en fot i näringslivet även om han är ledig.
Barn och barnbarn, sommargrannar och vänner, stråhattar och vita gardiner i vinden – mot den klarblå Kappelshamnsviken har Paul Dino Larsson och hans fru Cilla hennes föräldrars lantställe som samlingspunkt.
– Vi rev svärföräldrarnas torp 2016, det tog två år att bygga det här, säger Paul Dino Larsson och visar runt där de tre vuxna barnen Moa, Ronja och Hampe har fått ett eget hus, men med varsina likadana rum.
Grillstugan och vedboden finns kvar, i modernare tappning i gotländska material och möjlighet för karaoke i den förstnämnda och gäster att sova kvar i den senare. En pool flyter ut mot horisonten och allt regn från tak och uteplatser samlas i stora tankar på tio kubik.
– Man måste stanna upp och få balans, och se det man har omkring sig och uppskatta sina nära och kära, säger han och berättar hur en vanlig hälsokontroll i maj förra året kan ha räddat livet på honom.
Paul Dino Larsson kände sig pigg och fullt frisk, men under hälsoundersökningen upptäcktes att han hade blod i urinen.
– Först trodde de att jag hade urinvägsinfektion och de skrev ut penicillin. Jag skulle komma tillbaka efter åtta dagar, säger han och berättar att det inte blev bättre och att han fick tid hos urolog.
Där hittades efter undersökningar något som behövde provtas inne i urinblåsan.
– Dagen innan midsommar opererade de mig och skar bort en bit för analys. De sa att jag inte behövde vara orolig, 80 procent brukar vara icke invasivt och 20 invasivt, varför skulle jag höra till de 20 procenten?
Efter 14 dagar skulle Dino komma tillbaka. Han berättar hur det var sommar, fullt med folk och hur solen sken längs strandpromenaden när han parkerade vid Visby lasarett.
– När jag kom in i rummet satt det två läkare där och sa att jag hade fått cancer i blåsan.
Paul Dino Larsson trivs med att vara morfar, här leker han med Karim vid den lilla lekstugan på tomten i Kappelshamn.
Paul Dino Larsson ställdes inför olika alternativ, där beslutet att operera bort hela blåsan på Karolinska blev valet. I väntan på operation fick han cellgifter, för att cancern inte skulle sprida sig. När njurarna visade sig må dåligt av behandlingen blev det operation snabbare än tänkt.
– I början på september rullades jag in och de opererade bort min blåsa och la om mina urinledare. De kommer nu ut på magen via tunntarmen – operationen tog åtta timmar, säger han och visar påsen på magen, stor som en handflata, och berättar hur hela familjen den dagen var med i Stockholm, om något skulle hända honom.
Men allt gick bra, sånär som en infektion efter operationen som krävde två veckors inläggning på Visby lasarett.
– Det var min höst. När det här hände hade jag en fullspäckad almanacka. Jag ville inte berätta och jag valde att behålla det för mig själv, säger Paul Dino Larsson och berättar hur han skickade mejl till styrelser och andra med ett kortfattat meddelande att han tagit en omedelbar timeout.
Paul Dino Larsson och Moa Lilja går igenom ett generationsskifte som handlare på Ica Maxi i Visby, en växling som tagit längre tid än beräknat på grund av pandemi och graviditeter.
Vid årsskiftet friskförklarades han, även om det fortsatt blir regelbundna kontroller, och nu väljer Paul Dino Larsson att berätta offentligt om sin sjukdom, som han lömskt nog aldrig själv märkte något av innan den där rutinhälsoundersökningen.
– Läkarna sa att jag kunde ha gått ett eller två år med det, men då hade det spridit sig. Gå på hälsoundersökningar ofta – allt är behandlingsbart om man kommer i god tid, säger han.
Efter många positiva kontakter med vården hyllar Paul Dino Larsson personalen på Visby lasarett.
– Vi har en fantastisk sjukvård på den här ön. Jag förstod nog själv aldrig allvaret, men jag tror att jag har lärt mig att ta vara på livet bättre, säger han och berättar om glädjen i att vara morfar till Alba, Karim och Kairo, och i början på hösten till ännu ett barnbarn som dottern Moa och hennes man Marcus Lilja väntar.
Paul Dino Larsson trivs med att vara morfar, här leker han med Karim vid den lilla lekstugan på tomten i Kappelshamn.
Dino och Cilla startade sin karriär som handlare i Roma, där de drev Rolles livs i fem år. Därefter tog de över Högbyhallen i Hemse, innan de 2007 startade Ica Maxi i Visby. Efter drygt tio år i verksamheten var tanken att successivt lämna över ansvaret i en generationsväxling till Moa.
– Planen var att lämna första januari i år, men jag ville hinna göra en del förändringar, byta kylsystem och jobba med ”Framtidens storhandel” som alla Maxi-butiker gör – för att lämna över en butik som håller länge till Moa, säger Paul Dino Larsson.
Men arbetet med ombyggnationerna skulle komma att ta två år – istället för planerade tre månader. Pandemi och komponentbrist kom emellan.
– Dessutom förändrades marknaden 2020 med en sommar där nästan 40 procent av besökarna stannade hemma. Istället för att fortsätta investera var vi tvungna att hålla igen, säger han och berättar om glädjen att kunna avsluta det tuffa året med ett nytt barnbarn, i december fick Moa dottern Alba.
Med en påse på magen är Paul Dino Larsson tillbaka i livet med full kraft efter sin sjukdom. I julas blev han friskförklarad och påsen stör honom inte särskilt mycket.
Att generationsväxlingen dragit ut på tiden ser varken Moa eller Paul Dino Larsson som något negativt.
– Det är en jättefördel att jag får vara med lite längre. Vi har drivit Maxi i 15 år och har otroligt bra medarbetare. Jag försöker hålla mig undan. Jag är med – men jag ska inte ha fingrarna i kakburken, säger han.
Just nu jobbar Moa halvtid och delar ansvaret med Dino, och så kommer det att se ut två år till.
– Det finns ingen möjlighet att lämna 2022, nu är planen att lämna över under 2024, säger han och berättar om sitt engagemang för tillväxtfrågor och öns näringsliv.
Innan cancern upptäcktes var Paul Dino Larsson ordförande i Tillväxt Gotland, vilket han har fortsatt med. Sin långa karriär inom elitbasket menar han har lärt honom att klara motgångar och komma igen.
– Är man uppfödd inom idrotten sover man gott på natten och tittar framåt, i morgon är en ny dag, säger han.
Paul Dino Larsson älskar utsikten över Kappelshamnsviken, platsen han och hans fru Cilla inrett för att barn och barnbarn ska kunna komma och gå som de vill.
Under pandemin har Tillväxt Gotland varit med i arbetet att tillsammans med Region Gotland ta fram flera stödpaket för näringslivet. I augusti ska Tillväxt Gotland ha en utfrågning med öns politiker.
– Jag vet att det jobbas otroligt mycket för att det ska bli ett bättre företagsklimat på Gotland, ändå står vi och stampar. Nu är det valår och politikerna borde prata om hur viktigt näringslivet är för ön och om ett starkt företagsklimat som skapar förutsättningar för en socialt hållbar utveckling, säger Paul Dino Larsson och menar att företagen genom skatteintäkter och medarbetare är motorn för välfärden ön.
Den välfärden tackar han nu för sjukvård och stöd efter att han skrevs ut från Visby lasarett, mot en resa som blev känslofylld.
– När vi var på väg hem stannade jag bilen i Kappelshamn, jag var tvungen att glo ut över havet.