"När jag reser till byn nu känner jag mig som en budbärare"
Kerstin Blomberg är nyss hemkommen efter sitt tolfte besök i den tibetanska flyktingbyn Sonada, som ligger i Indien. Det är nu 30 år sedan hon första gången besökte byn.När jag reser till byn nu känner jag mig som en budbärare mellan Sverige och Sonada i båda riktningarna och människorna i byn vill sända med mig sitt varmaste tack till de gotlänningar som skänkt pengar under de här åren, säger Kerstin Blomberg.
Flera privatpersoner är faddrar men det finns också skolor som är det. Södervärnskolan har haft ett fadderbarn i byn i 15 års tid.
Flyktingbyn hade aldrig fått någon hjälp utifrån när Kerstin kom dit som ung sjuksköterska. Här tyckte hon att hon kunde förverkliga det beslut hon i hemlighet fattat framför den nya teve-apparten på Fårö som 10-åring. Mediet hade visat henne att det inte finns någon rättvisa i världen och hon tyckte nu att hon måste göra något för att förbättra situationen.
Den första gången blev hon kvar i ett och ett halvt år i byn. Med sig hem hade hon fyraåriga Maria som hon adopterade.
<span class=MR>50-årspresenten</span>
Under hela tiden sedan 1972 har Kerstin Blomberg upprätthållit kontakten med byn och åtskilliga hjälpsändningar med olika innehåll har hon förmedlat.
Hennes egen 50-årspresent på 34 400 kronor, som släkt och vänner bidragit med i vetskap om att pengarna skulle gå till Sonada, räckte exempelvis till många olika projekt. Det gällde mediciner, kläder, skolböcker, varmt vatten till alla barn varje söndag att tvätta sig i med mera.
Under den senaste resan investerades 77 000 kronor. Kerstin har en lång lista över projekt som fixats eller skall fixas för de pengarna.
Alla barn har fått nya skoluniformer. Det är ett mycket fuktigt klimat och det är bra med en torr uniform medan den fuktiga torkar.
Det blev en fest för alla barn med god och näringsriktig mat, vaccin mot gulsot till alla barn, skrivbok, pennor och suddgummi till alla. Det blev också tre nya tjänster : en elevhemspappa, en deltidstjänt för en lärare i traditionell tibetansk sång, dans och musik och en deltidstjänt för en person som skall ha vuxenutbildning två kvällar i veckan.
Pengar räckte till en hel del därutöver.
Kerstin Blomberg är trött nu vid hemkomsten efter de tio intensiva dagarna i Sonada. Det är ett stort ideellt arbete hon gör.
Lönen får jag i form av livslång vänskap med människor som lever i en annan kultur. Att se hur barnen får det bättre är mer värt än pengar.
Så jobbar vi med nyheter