Coronakrisen har dragit undan mattan för många gotländska kulturarbetare. Med kort varsel fick ljusdesignern Edvard Hansson ställa in resan till Dallas i USA. Sedan tre månader fördriver han den mesta av tiden med att klippa gräsmattorna hos föräldrarna i Halla – långt från de stora scener runt om i världen som varit hans arbetsfält.
– Det känns overkligt och går inte att beskriva. Det är för sjukt för att vara sant, säger han och berättar hur allting startade.
Edvard Hansson fyller 30 år i december, men redan på förskolan i Havdhem var hans stora musikintresse påtagligt.
– Jag och mina kompisar trummade på benen så att lärarna blev galna, säger han och berättar att han tidigt var med i sitt första band.
Musikintresset tog honom till Rytmus gymnasium i Stockholm, där han gick ut för drygt tio år sedan och då rejält trött på storstadslivet.
– Men jag hade fått kontakter och vänner, vilket är A och O i musikbranschen, säger Edvard Hansson och berättar att han åkte hem till Gotland för att som fjärde generation i släktens smidesverkstad jobba med den modernare sidan av verksamheten.
Ett telefonsamtal från "någon som kände någon" drog honom tillbaka till Stockholm och den pausade karriären inom musik- och nöjesbranschen – men nu som ljusarbetare.
Via lagret hos ett företag som levererar utrustning fick Edvard jobb med att ljussätta konferenser, prisutdelningar och fester, innan en kompis från Rytmus skulle ha en spelning med sitt band på kända Debaser vid Slussen.
– Jag jobbade åt Debaser som frilansande ljusoperatör och tekniker i lite mer än två år. Det var flera gig i veckan och hur mycket som helst att göra.
Till Debaser Medis kom världskända metallbandet Meshuggah från Umeå för en spelning.
– Jag fick testa att "blinka lite" till soundchecket. Så klart blev jag svinnervös, men jag måste ha gjort ett bra intryck i alla fall för sedan ringde turnéledaren och vips satt jag på ett plan på väg ut i Europa. Det var en rätt surrealistisk känsla.
Under åtta år har han turnerat ett par månader om året och designat och lyst upp Meshuggahs scener runt om i världen. Parallellt har han jobbat med andra uppdrag, som exempelvis jätteevenemanget Dreamhack som lockar tusentals spelintresserade att träffas flera gånger om året på olika ställen i många länder.
– Jag brukar säga att jag varit överallt utom i Afrika och Ryssland. Jag har varit med Darin i Kina, Meshuggah i Indien och med Dreamhack i Frankrike och USA, säger Edvard Hansson och berättar om säkerhetspådrag och polishelikoptrar när han hållit sig i bakgrunden under Nobelmiddagen efter att ha satt upp styrsystem till all ljussättning.
Allt gick som tåget, men bara en vecka innan ett gig i Dallas i USA ställdes hela det evenemanget in på grund av ett okänt virus från Kina.
– Jag började dra ett streck i kalendern. Redan efter en knapp vecka lämnade jag Stockholm och lägenheten i Farsta, och åkte hem till Gotland. Här finns rätt mycket gräsmatta att klippa, säger Edvard Hansson och blickar ut över föräldrarnas grönytor kring gården de flyttat till i Halla.
Tre månader har han levt på drömmar och existensminimum, utan inkomst.
– Ryktet i branschen säger att efter oktober så ska allt sakta börja komma igång igen. Då har det gått nästan ett helt år, vem har råd att överleva så länge?
Edvard Hansson är långt ifrån ensam. Förbudet mot offentliga tillställningar med över 50 personer har lett till att i stort sett all evenemangs- och nöjesproduktion i landet har upphört. Coronakrisen har slagit hårt mot hela den svenska nöjesnäringen – vilket har fått branschorganisationen SES att vända sig till näringsminister Ibrahim Baylan (S). Enligt SES omfattas de flesta av de som arbetar inom tekniska eller administrativa yrken inte av det riktade stödet till kultursektorn.
– Att vara hos familjen kan jag inte klaga över och man kan inte bara sätta sig ner och bara ge upp nu när allt har gått så pass bra, säger Edvard Hansson och berättar att han på olika sätt försöker hitta jobb på ön och få användning av sina kunskaper.
Han berättar att han försöker se positivt på den ofrivilliga pausen på obestämd tid framåt.
– I år höll vi på att planera det största gig jag skulle ha gjort. Nu försöker jag att se det här som en tid för utveckling, det är det enda lilla positiva som finns efter de över tio år jag hållit på med teknikproduktion.