När solen till slut tittade fram så var den inte hel
Få brydde sig om det. Men igår inträffade ett sällsynt fenomen.
Molntäcket var tungt när förmörkelsen startade. Åtminstone sett från Visbys horisont. Men strax efter det att den nått sin maximala utbredning vid 13-tiden så blåstes molnen bort och den som var försedd med nödvändiga skyddsglasögon kunde se att solen hade naggats rejält i kanten av månen.
En som givetvis var beväpnad med rätt sorts glasögon denna dag var den mycket astronomiskt intresserade gymnasieläraren Sören Gannholm. Glasögonen, framtagna av en venskaplig tidskrift till förmörkelsen 1999, hade han sparat från detta tillfälle. Då var förmörkelsen total i Tyskland och Sören var där, men totalförmörkelsen fick han aldrig se eftersom den skymdes av moln.
Nu fick han bruk för glasögongen igen även om det dröjde tills en liten stund efter det att maximun för förmörkelsen passerat innan man kunde se något.
Förbi på Säve-gymnasiets gård kom Louise Hjertsson och Linn Jacobsson, som pluggar på samhällsprogrammet. De hade hört talas om förmörkelsen men inte sett något. De fick låna Sörens glasögon och ta en titt.
-Häftigt, tyckte de när de fick se att en rätt stort bit av solen fattades. Ja, det var ju så det såg ut..
Venuspassagen
Den 8 juni 2004 hade Sören Gannholm riktat ett teleskop mot solen i anslutning till Säveskolans F-hus. Då kunde han och andra intresserade då och då när molnen lättade iaktta en liten svart prick som rörde sig över solskivan. Det var planeten Venus som passerade, en så kallad Venuspassage. En sådan händelse är betydligt mer sällsynt än en partiell solförmörkelse och den passage som kunde iakttas för två år sedan var den första på 122 år.
Men i går handlade det alltså om lite mer rejäla saker i form av en partiell solförmörkelse. Hålltiderna var följande från Visbys horisont. Start 12:02:16 Maximal förmörkelse (42 procent av solskivan täckt): 12:57:59. Slut: 13:53:37.
Smalt bälte
Vid en solförmörkelse som den i går finns ett förhållandedevis smalt bälte över jordklotet där förmörkelsen är total. Det är i detta bälte som alla astronomer eller astronomiskt intresserade vill finnas. Inför gårdagens förmörkelse hade det exempelvis anordnats resor till ett ökenställe i Libyen nära gränsen till Tchad. Där skulle enligt förhandsreklamen den längsta totaliteten råda, nämligen drygt fyra minuter. Ett annat resmål med total förmörkelse var vissa orter i Egypten. Även Turkiet fanns bland de länder som hade totalförmörkelse..
Senast vi hade en total förmörkelse i Sverige var 30 juni 1954. Då gick det omtalade bältet med totalförmörkelse över södra Gotland.
Många som i dag är i mogen ålder har klara minnen av den märkliga dagen för snart 52 år sedan. Sören Gannholm är en av dessa. Han minns hur man den dagen fick tillträde till det annars spärrade militära området.
1 000 bilar
Förmörkelsen inträffade en vanlig vardag, en onsdag, men väldigt många gotlänningar tog sig ledigt denna dag och reste söderut. Hoburgen var målet för de flesta, några anslöt sig till de astronomiska läger som tagit plats vid Holmhällar i Vamlingbo.,
Till förmörkelsedagen hade det gjorts i ordning en parkeringsplats för 1 000 bilar vid Hoburgen. Trafiken på Storsudret hade enkelriktats och poliser bevakade att reglerna följdes.
Det kom också enligt tidningsuppgifter omkring 1 000 bilar till Hoburgen ( det fanns drygt 3 000 på Gotland på den tiden) och därtill 30 busslaster samt folk som tagit extratåget från Visby till Burgsvik och på annat sätt färdats vidare till sydspetsen.
De som försökte beskåda förmörkelsen i övriga delar av Sverige fick tji. Molnen skymde. Men på Gotland blev det en perfekt regisserad föreställning, som alla med svärtade glas och mörka glasögon kunde följa.
Det är väl inte helt bevisat att förutsägelserna om hur det skulle bli slog in. Det sas nämligen i förväg att förmörkelsen skulle föra med sig att människorna skulle börja känna sig missmodiga, korna skulle lämna sina beten och börja gå hemåt och fåglarna skulle sluta sjunga.
Så jobbar vi med nyheter