Michael och Lena har själva hästar, och bor bara ett stenkast från behandlingshemmet. Nu oroas de över vad som ska hända de ungdomar som med 48 timmars varsel tvingats lämna allt.
I onsdags beslutade Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) att förbjuda HVB-hemmet Tors gård i Bro att bedriva fortsatt verksamhet. Som Helagotland tidigare berättat har både HVB-hemmet i Vänge och HVB-hemmet Staple på Gotland gått samma öde till mötes.
I Bro fick de nio ungdomarna 48 timmar på sig att packa, och under fredagen sattes de på flyg från Visby.
Av Ivos beslut framgår att verksamheten inte skött registerkontrollen av en anställd, samt att verksamheten inte ska ha gjort en äkthetskontroll för ett digitalt registerutdrag. Verksamheten själva har inte informerats om vem eller vilka det är som saknat registerutdrag.
Ivo skriver även att bolaget anställt två personer, varav en fortfarande är anställd, och som har anteckningar i belastningsregistret. Deras bedömning är att omständigheterna är så allvarliga och brådskande att beslut om att återkalla verksamhetens tillstånd inte kan avvaktas.
För verksamhetens närmaste grannar, Michael Kjellberg och Lena Widing, är beslutet obegripligt. De säger att det aldrig under alla de år som de bott grannar med Tors gård varit några bekymmer. När paret fick höra om Ivos beslut att stänga hemmet valde de själva att skriva ett mejl till utredaren.
– Ända sedan vi flyttade hit för fyra år sedan har både jag och Lena sagt att det här måste vara ett av Sveriges absolut bästa behandlingshem. Trevligare människor än de ungdomar och personal som bor där går inte att hitta, och vi träffar dem i princip varje dag. Jag förstår inte vad det här kommer ifrån, säger Michael Kjellberg.
Han och Lena säger att det aldrig varit några störningar från hemmet, och ungdomarna hälsar de på varje dag när de är på väg till bussen.
– Inte en enda person under de här åren har föranlett oss att bli negativa på något vis, snarare tvärtom. Jag blev tillfrågad att vara jultomte för dem ett år, så jag klädde ut mig och så gick vi dit och firade jul med alla där. Några av de ungdomarna har aldrig fått uppleva en julafton i trygghet förut, och det märktes verkligen på dem hur uppskattat det var. Vi har även varit där och spelat musik och dansat med dem, säger han.
Grannarna säger att det aldrig varit några problem, snarare tvärtom. Alla ungdomar har varit supertrevliga, likaså personalen.
Nu har han skickat ett mejl till Ivo, med förhoppning om att de ska tänka om:
”Hej, jag är granne med Tors gård och fick just reda på att ni tänker stänga ner dem. Det MÅSTE vara ett misstag. Tors gård är ett föredöme och med all säkerhet ett av landets bästa behandlingshem. Jag och min sambo möter de som bor där, och personalen dagligen. Om det finns några frågetecken eller något annat vi kan göra för att rätta till det här? Vi tar tacksamt emot ett svar på detta mejl av ansvarig för det här beslutet.”
Under fredagen fick alla ungdomar packa ihop sina tillhörigheter och lämna Bro. Kvar finns nu bara personalen.
– Vi vågar inte tänka på vad som kommer hända ungdomarna nu, och jag förstår inte hur man kan göra så mot en människa. Allt känns bara väldigt märkligt och förhastat, som att Ivo känner press uppifrån och nu slår ner på allt som de tidigare inte brytt sig om. Missförstå mig rätt, jag tycker det är bra att Ivo kontrollerar behandlingshem, för de kan ha varit lite slapphänta tidigare. Men det är ju skillnad på aktivt gängkriminella som driver behandlingshem där ungdomar far illa, och behandlingshem som Tors gård, säger Lena Widing.