"Nätverk är viktigare än allt annat"
-Jag vill köpa en tomt och bygga en bastu med skrivarstuga. Det finns ingen bastu i biskopsgården!-Det har jag i residenset. Du är välkommen!Biskop Lennart Koskinen och landshövding Marianne Samuelsson, båda ganska nya i sina gotländska ämbeten, har träffats på GT:s initiativ.
Vi träffas i biskopsgårdens vackra trädgård, där rosraderna doftar framför en gammal stenbyggnad som snart ska bli kapell. Biskopen bjuder på kaffe och kaka och samtalet flyter ledigt.
De börjar med att jämföra oljudsnivåerna under sommaren vid respektive residens. Lennart Koskinen hör det från torget, Marianne Samuelsson från hamnen.
Men det är inget större problem. Båda känner sig annars varmt välkomnade på Gotland.
-Folk kommer fram hela tiden och säger välkommen hit och hoppas att jag ska trivas, säger Marianne Samuelsson. Hon verkar lätt förvånad.
-Även om du är utsedd av statsmakten och Göran Persson förväntar sig folk här att du ska företräda dem, de hoppas mycket på dig, säger Koskinen och fortsätter med ett gott råd.
-Att skapa nätverk är viktigare än allt annat här. Gotlänningarna är inte beroende av makthierarkier. Viktigt är att gå in och träffa människor i föreningar, högskolan, kyrkan, kultursammanhang. De här informella kontakterna blir en bra grund för det formella arbetet.
Han förklarar att han själv därför avsatt varje måndag eftermiddag för spontana möten med människor som vill träffa biskopen.
-Det kanske du också kan göra? uppmanar han.
Och Marianne Samuelsson säger att de informella mötena är viktiga för att lyssna och kunna hitta de kreativa människorna.
<span class='mr'>Farliga diken</span>
Så följer ett resonemang kring hur man ska handskas med den stora formella makt de båda har, och fortfarande vara sig själva. Lennart Koskinen talar om diken man måste undvika att ramla ner i.
-Ett dike är att gå in i sitt elfenbenstorn. Det andra är att fastna för utanpåverket.
Och han berättar om den danska biskop han träffade på ett nordiskt biskopsmöte, en man som pratade om faran att bli "kun for pynt", att endast hamna i ytlig ceremoni.
Därmed bjuder han in nya landshövdingen att predika i kyrkan, som Alf Svensson och andra gjort före henne.
-Folk gillar att höra dem som inte är präster men som bottnar i det kristna arvet.
<span class='mr'>Viktigt vistas ute på ön</span>
En annan erfarenhet Lennart Koskinen gjort under sitt första år på Gotland handlar om ringmuren.
-Detta vackra kulturarv lever fortfarande i folks sinnen som muren som byggdes för att stänga dem ute från staden. De som bor utanför kan ännu prata om visbyborna som "de i stan".
Därför tycker Koskinen det är viktigt att vistas mycket ute på ön. Och därför har han lagt veckomässan på lördagar klockan 12 för att även sockenbor från andra håll ska kunna närvara.
-Tidigare hölls mässan klockan 8 på morgonen, då kunde endast visbyborna komma. Och nu bjuder jag dessutom in körer från olika socknar att delta.
Marianne Samuelsson säger att glesbygdsprägeln på ön är tydlig för henne.
<span class='mr'>Adventsbjudning</span>
Så tar Lennart Koskinen upp landshövdingens årliga sommarfest. Han säger att det finns ett missnöje över att, som det ofta uppfattas, bara fastlänningar och sommargotlänningar blir bjudna. Han tycker dock att hon ska fortsätta den traditionen, men också satsa på något för gotlänningarna.
-Varför inte en tillställning i adventstid, bara för gotlänningar?
Marianne Samuelsson tycker att visst fyller sommarfesten sin funktion.
-Men självklart ska gotlänningarna in i sammanhanget!
<span class='mr'>Vacker dialekt</span>
Jag undrar hur de har det med gotländskan. Förstår de den?
Koskinen tror att hans finlandssvenska bakgrund gjort det lättare för honom att förstå den gotländska dialekten, men han skäms inte för att fråga när han inte förstår.
Marianne Samuelsson tycker inte heller språket är särskilt svårt.
-Det är en mycket vacker dialekt.
Gotlandia i bokform har de bägge travar av. Nya landshövdingen säger att det är de böckerna hon ska ta itu med när mörkret faller framåt hösten.
Men just nu är det härligaste hon vet att ströva genom Botaniska trädgården. Den är rena rama njutningen, tycker hon.
För Lennart Koskinen är det havet som gäller när han är ledig. Hans segelbåt ligger i hamnen och han berättar att han varje Kristi himmelsfärds-helg ställer kosan mot Stora Karlsö.
Både landshövdingen och biskopen verkar helt fokuserade på Gotland. Marianne Samuelsson säger redan VÅR historia och VÅR kultur när hon pratar om det gotländska. Jag påpekar det och hon säger att hon även mentalt har flyttat hit, till landets minsta residens.
Och Lennart Koskinen har redan sett ut sin gravplats.
-Här ska jag stanna tills jag dör.
<span class='mr'>Saknar en bastu</span>
Han letar just nu efter en tomt så att han kan vara lite privat, bygga en bastu och kanske en skrivarstuga. Men trots att kyrkan är öns största markägare tänker han inte köpa kyrkoägd mark.
-Bara misstanken att jag skulle missbruka min ställning som biskop gör ett sådant köp omöjligt för mig. Nej, jag måste köpa av någon privat markägare.
När han säger att han saknar en bastu i biskopsgården erbjuder Marianne Samuelsson honom ett besök i residensets bastu.
Deltar de på något sätt i Medeltidsveckan?
Nya landshövdingen tänker gå runt och titta och försöka förstå vad veckan betyder för gotlänningarna. Nästa år kanske hon kan ta på sig någon uppgift.
Lennart Koskinen ska i procession uppträda i nytillverkad biskopsdräkt enligt gammalt mönster.
-Det blir lite "pynt"-uppgifter...
När de bryter upp ger Koskinen nya landshövdingen ett exemplar av sin bok Tron på framtiden. De tar farväl i entrén till biskopsgården där ett tänt ljus brinner i en nisch, bredvid hans nya biskopsvapen med ankarkorset.
<span class='mr'>Nätverk för kvinnor</span>
På vägen tillbaka till residenset funderar Marianne Samuelsson över sina nya uppgifter. Hon säger att hon gärna vill starta ett nätverk för kvinnor från olika branscher. Men än så länge känner hon inte till så många, säger hon.
Det dröjer nog inte länge förrän de hör av sig.
Marianne Samuelsson och Lennart Koskinen är jämngamla, fyller båda snart 60 år. Under de närmaste fem åren kommer de, som Gotlands främsta makthavare nu när generalen är borträknad, att träffas ofta.
Så jobbar vi med nyheter