Nazister i Almedalen? Klart vi måste säga nej! Eller…?

De senaste dagarnas debatt om NMR:s eventuella medverkande under Almedalsveckan har spårat ur totalt, och blivit en tävling att visa sin avsky mot nazismen tydligast. Även bland vissa journalister och ledarskribenter. Men är det inte att göra det väldigt enkelt för sig? Att bara sparka in öppna dörrar och skrika så högt som möjligt om hur mycket de inte hör hemma på en demokratisk arena? Och den som påpekar att det finns ett problem i det resonemanget är nazist. Punkt.

Det stora problemet, och det som borde diskuteras, är det faktum att Sverige är en demokrati där var och en får torgföra sin åsikt hur urbota dum den än må vara. Så länge åsikten inte kränker utpekade folkgrupper eller personer. Jag vill inte heller se dessa vidriga typer överhuvudtaget, speciellt inte på en demokratisk arena. Men jag är heller inte beredd att göra avsteg från det viktigaste vi har i vårt samhälle; demokratin. Det betyder inte att man sympatiserar med nazister, det betyder att man värnar demokratin.

Ändra spelreglerna (lagarna) så att nazistiska åsikter och grupperingar förbjuds istället. Det räcker faktiskt att Polisen terrorstämplar organisationerna, så är de diskvalificerade från medverkan. Men vi kan och får inte bryta mot de demokratiska reglerna för att stoppa odemokratiska grupper. Vi kan inte vara odemokratiska för att stoppa odemokratiska.

I Gotlands Allehanda tisdag 25 april fanns en intervju med fd justitiekanslern och hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt som förklarar det juridiska dilemmat. Och den som tror att Hirschfeldt sympatiserar med nazisterna får nog tänka ett varv till. Tyvärr finns inte intervjun utlagd på varken helagotland.se eller Gotlands Allehandas websidor. Synd, för den är viktig.

Och till er som tycker det är okej att bryta mot demokratins regler för "den goda sakens skull": Hur ska vi hantera hot och ärekränkningar mot politiker och tjänstemän i den här frågan? Att hota människor för den "goda sakens skull", är det okej?