Niklas och Håkan gräver för Havorringen

Namnet Havorringen kan ju förstås komma att leda tankarna lite fel.
Historien om "den riktiga"Havorringen är välbekant vid det här laget.
Nästan vid det första spadtag som togs, då man skulle undersöka fornborgen vid Havor år 1961 blev det bingo. Då hittades bland andra fina fynd en stor halsring av guld. Ringen vägde närmare 800 gram och var vackert bearbetad. Havorringen var en sensation.
Den förvarades i en monter på Gotlands Fornsal, tills den stals sommaren 1986. Stölden blev givetvis mycket uppmärksammad men sen dess har ringen inte synts till.
Detta är i mycket korta drag berättelsen om den första Havorringen.
När Niklas och Håkan Hermansson i dag står beredda att ta första spadtaget vid Havor finns det flera stora skillnader.
I det första fallet handlar det om en fornborgsplats i Hablingbo. Nu gäller det åkermark i Havdhem. Bara gårdsnamnet Havor är detsamma. Det är skilda socknar.

Kan bli guld värd
Arkeologerna var ute för att gräva efter historien. Niklas och Håkan är beredda att gräva för framtiden. För deras satsning på suggringen är i hög grad en framtidssatsning.
Den nya Havorringen kan bli guld värd för många.
Niklas och Håkan räknar givetvis med ökad lönsamhet i sitt eget företag. Men de är väl medvetna om att det historiskt sett alltid gått upp och ner inom grisuppfödarbranschen. Det gäller att ha uthållighet; det är den föresats de har med sig in i det nya projektet.
Den nya suggringen kan också bli guld värd för de fyra gårdar som ansluter sig i form av satelliter, det vill säga mottagare av dräktiga suggor från centrumgården. Slutligen kan den nya ringen betyda guld för föreningsslakten på Gotland, som ju för allt i världen vill utnyttja den kapacitet som finns i Visbyslakteriet till fullo.
Håkan och Niklas har lämnat in en packe med ansökningshandlingar till länsstyrelsen. Och de har hållit möte med grannar som kan tänkas bli berörda.

Mer än 200 djurenheter
Detta är en procedur som ingår i ansökningsförfarandet när man söker tillstånd för en anläggning som kommer att innehålla mer än 200 djurenheter.
Niklas ochHåkan har i dag 70 dikor och 1 000 slaktsvinsplatser. Det nya suggnavet kommer att härbärgera 270 suggor. När man då räknar enligt konstens alla regler kommer man fram till att gården kommer att ha 238 djurenhter.
Havor är platsen där det kommer att hållas 270 suggor samtidigt. Men i en suggrings nav är det ju hela tiden trafik ut och in med suggor. Detta betyder att bröderna i början av sin karriär som navhållare måste köpa in 540 suggor. Bara det är en stor satsning.
Jo, med tanke på att en färdig sugga kostar omkring 3 000 kronor så är det ju en del pengar, säger Niklas.
Vår miniräknare kommer fram till 1,6 miljoner kronor. Det är vad djuren kostar. Vad stallet kostar får vi inte någon precisering av men det rör sig självklart om miljonrullning där också.
Men i grunden finns givetvis en kalkyl som visar att det skall bli pengar över när verksamheten är igång.

Byggstart i höst
När kan den vara i gång?
Vi hoppas kunna börja bygga i höst, säger bröderna. Och sen kan det förhoppningsvis stå klart vid årsskiftet.
De första djur som så att säga skall tjänstgöra i stallet är födda nu, men ovetande om vart de skall hamna.
Vid Havor skall suggorna semineras och i lagom tid före grisningen transporteras de ut till satellitgårdarna. Där föder de och är kvar tills smågrisarna blivit avvanda. Då åker suggorna tillbaka till navet för en ny seminering.
Niklas och Håkan tänker sig en speciell lösning på så vis att de kommer att hålla ihop sugg-grupperna. Varje satellitgård får "sina" suggor. Det hela blir därigenom mindre känsligt för störningar och man räknar också med en något ökad effektivitetet.
Satellitgådaran säljer oftast smågrisarna vidare till saktsvinsproducenter. Havor-bröderna räknar med att i fortsättningen köpa smågrisar till den egna slaktsvinsuppfödningen från någon av sina satelliter.
Niklas och Håkan har prövat på lite andra sysselsättningar innan de bestämde sig för jordbruket. Det är friheten som ligger i att vara sin egen som är fördelen, tycker de.
Men frågan är om vi skulle ha funderat på en satsning på suggringen om vi inte varit två, säger bröderna.

Elfte generationen
De satsar framåt men har en rik historia att titta bakåt på om de vill. De är nämligen elfte generationen i samma släkt som brukar gården. Och i alla elva generationerna, från 1600-talet, har gården gått från far till son.
Det är väl något av ett rekord.