För två år sedan bestämde sig kriminologen, genusvetaren och debattören Nina Rung: Hon måste flytta till Gotland. Vid den tiden hade familjen Rung ganska nyligen flyttat in i huset i Nacka utanför Stockholm, och det tog lite tid innan beslutet att flytta igen landade.
– Vi har hyrt sommarställe på Fårö, i Fårösund och i Burgsvik, och jag fick bara en så stark känsla att jag vill bo här, säger hon.
När GA träffar Nina Rung är det bara några dagar sedan de flyttade in i nya huset i Sanda, några mil söder om Visby.
– Vi köpte det tidigare i våras utan att ha sett det.
I Nacka bodde familjen Rung naturnära, och det var just det som lockade med Gotland.
– Det fanns en längtan efter en plats där det är ännu lugnare, och till havet. Det är så sjukt fint här. När vi åkte in till Visby häromdagen stannade vi på vägen och klappade några hästar, det är helt otroligt.
Nina Rung har verkat en del på Gotland tidigare, bland annat på Almedalsveckan. Nyligen avslutade hon ett ettårsprogram med förskolan på Gotland där hon utbildade pedagoger i våldspreventivt arbete.
– Gotland är ganska litet och begränsat, vilket gör det möjligt att göra stor skillnad. Jag känner inte till någon annan region som har gjort ett sådant stort jobb med förskolan, det är superpeppigt.
I dag arbetar Nina Rung som föreläsare, processledare, och driver föreningen "Huskurage" tillsammans med maken Peter Rung. År 2017 sa hon upp sig från Polismyndigheten, där hon utredde grova sexualbrott mot barn.
– Det blev för frustrerande att det var så lite förebyggande arbete. Mot vissa brott görs jättemycket, men inte när det gäller mäns våld mot kvinnor och barn.
Saknar du jobbet?
– Jag saknar att hålla förhör med barn och gärningsmän, och att utreda ärenden som leder till en fällande dom. I dag när jag jobbar med förebyggande arbete ser jag inte den direkta effekten.
Kan du tänka dig att gå tillbaka?
– Inte som organisationen ser ut nu, den är för dålig. Men skulle polisen på Gotland höra av sig och fråga om jag kan komma in och hålla barnförhör skulle jag absolut göra det.
Som utredare var det vardagsmat att gå igenom mängder med barnpornografi, och att höra berättelser från våldsutsatta.
– De bilderna och filmerna går inte ur. Att bli matad med det gör att man får en mörkare världsbild. Jag läser till exempel aldrig deckare, jag behöver inte mer mörker. Men det är viktigt med kontraster för att orka, att till exempel få titta ut mot det här, världens vackraste plats, säger Nina Rung, och sveper med handen mot Almedalen.
Som utredare hos polisen fick hon en del mediaexponering, och hon började mer och mer användas som expert. Nu deltar Nina Rung ofta i samhällsdebatten, senast i de uppmärksammade fallen tidigare i vår då fem män dödade fem kvinnor. Oftast använder hon sitt Instagram-konto som plattform för att nå ut.
– Jag märker att det ger en ganska direkt effekt. När de här fem morden skedde blev jag så jävla arg och skrev ett inlägg där jag efterfrågade åtgärder från politikerna. Det dröjde tolv timmar och sedan plockade Annie Lööf (C) upp det, vilket gjorde att jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) också reagerade.
Inlägget fick nära 60 000 gillamarkeringar.
– Det förvånade mig att det även var så många män som delade, då märker man att det verkligen börjar hända något, säger Nina Rung.
Att ta plats i offentligheten, särskilt som kvinna, har sina baksidor.
– Det är klart att jag får skit, men det är stor skillnad på att "bara" bli kallad hora och att få dödshot och höra att dina barn ska våldtas, och det händer tack och lov inte så ofta. Det vanliga är att män kommenterar mitt utseende, att jag ser ut som en clown eller att jag ser ut som en man eller en "hen".
Har du någon gång känt att det inte är värt det?
– Ja det har jag, men korta stunder. Värst är det med rasist- och nazistdreven. Det är jobbigt att behöva förhålla sig till hatet, att hela tiden behöva ägna sig åt någon självcensurering. Men ofta kan jag bortse från det och hålla mitt fokus på målet: Att få till en jämställd värld utan övergrepp.
Kan du se en positiv utveckling mot just en jämställd värld?
– Ja och nej. Vi har fått en bättre sexualbrottslagstiftning, vi har haft #metoo och vi pratar mer om mäns våld mot kvinnor. Många unga tjejer är också så engagerade och pålästa. Samtidigt har vi grupperingar och politiska partier i vårt samhälle som inte vill uppnå jämställdhet, eller jämlikhet heller för den delen.