Njut av höstens färger
Det säger folk som åker från Fårö, Bunge, Lärbro, Boge, Hellvi och andra socknar långt norrut när de kommer till Rone för att se revy eller musikal. Annars brukar vi här på sudret säga att det är längre från Visby till Hemse än från Hemse till Visby.
Det kanske beror på hur man ser det men jag som bor på södra Gotland tar ofta en sväng norrut bara för att njuta naturen och för att få en stunds lugn och ro. Så gjorde jag nu i veckan. Ringde till Sudersand och bokade en stuga, körde i lugn och ro i det vackra höstvädret upp och övernattade alldeles ensam för att sedan köra hem igen nästa dag. Total frid i själen. Fast det blev lite jäktigt när man först skulle se solnedgången på ena sidan av Fårö och sedan stjärnorna på natten och månen som var halv och visade sig mellan mörka moln under natten. Jag somnade tidigt och sov gott hela natten för att sedan få uppleva en fantastisk soluppgång på Sudersand tidigt på morgonen.
Jag tog hela dagen på mig att köra hem och hann med många av de fina smultronställen som norra Gotland bjuder. Stannade bilen, drack kaffe ur medhavd termos och vandrade längs de fina stränderna.
Höstsolen går även upp över Ronehamn och ger samhället ett fantastiskt ljus på morgonen. Jag bor ju faktiskt själv på ett riktigt smultronställe. Det sprakar i den gamla vedspisen och i helgen fick vår trädgård en riktig upprustning. Häcken blev äntligen klippt och sly som växer upp här och där togs bort. Kent jobbade med det hela dagen och jag skötte elden som värmde både själ och kropp. Någon sa en gång att "kultur, det är den där sista rökstrimman som blir efter man eldat gammalt löv i änget". Ja, visst är det så. Värre var det med igelkotten som hade lagt sig till ro och som vi väckte med motorsågen. Nu har han börjat om att bygga sitt bo i vår trädgård och överlevde med blotta förskräckelsen.
För sent ska syndarn vakna heter det. Så här inför insläppet av djuren kom vi på att vi ännu skulle göra om ladugården så att alla våra djur får gå på frigång. Det rivs i den gamla ladugården och byggs nya balkar för att hålla taket uppe. Gården är nu helt kravgodkänd och det känns bra. Första halvåret i kalvarnas liv är rena drömmen när de går på bete på Näsudden med sina mödrar. Och så ska också resten av deras liv få vara.
Jag har träffat så många unga lantbrukare den här veckan, från norr till söder. Det är härligt att se deras entusiasm och deras vilja att ordna till det så bra som möjligt både för djuren och deras skötare.
Om det nu inte längre ska lysa i skolor, förskolor och lanthandlar under mörka vinterdagar så ska det åtminstone lysa från gårdarna som visar att det finns en vilja att stanna kvar på landet.
Och naturligtvis ska det lysa i våra bygdegårdar!
På Ronehamn har det varit lugnt den här hösten. Inga traktorer som dundrar förbi med spannmål som ska ner till silon. I tidningen Land stod det att man nu måste ändra beslutet att lägga ner så många silos i landet för att spannmålsskörden blev så stor i år. Måhända detta också gäller Gotland och att man rätt som det är åter får se ekipagen som rullar förbi?
Ibland kan man ha för bråttom med nedläggningsbesluten.
Njut av höstens färger som ibland färgar himlen så oändligt vacker i alla de nyanser som finns. Ibland måste man stanna till, dra efter andan och bara ta till sig. Och snart, mycket snart är det dags för nya, späda skott i den nyklippta häcken.
Så jobbar vi med nyheter