Nordkalk besvarar frågorna

GA träffade Nils Kattilavaara för att ställa frågor som förekommer i debatten kring Nordkalks tillståndsansökan.
Hur många heltidsanställda har Nordkalk på Gotland idag, och hur många kommer ni att ha om ni får tillstånd för ett nytt brott?
- Idag har vi 127 heltidsanställda och 14 vikarier. Det skulle inte bli någon större skillnad om det blir det ett nytt brott. Kanske kommer vi att behöva anställa runt fem personer till. Det beror på vilka tekniska lösningar som blir aktuella och hur det påverkar behovet av underhåll. Blir det ett transportband som vi vill kräver det mer underhållspersonal.
Finns det risk för rationaliseringar och personalminskning vid ett nytt brott?
- Nej, verksamheten här går inte att slimma mer. Inte om det inte händer något alldeles revolutionerande inom den tekniska utveckligen, och det kan jag inte se att det kommer att göra.
Vad händer om ni inte får tillstånd för Bunge-täkten? Och om ni får tillstånd, vad händer när Bunge-täkten tar slut?
- Vi vill stanna på Gotland och kommer söka efter andra fyndigheter för att fortsätta vår produktion.
Har Klinthagen räckt så många år som ni förutsatte inledningsvis?
- I stort sett. Vi räknade med att bryta i 25 år för att täcka våra investeringar och vi började 1987. Men hela brottet har inte kunnat utnyttjas fullt ut. Vissa partier av kalken har visat sig vara av för låg kvalitet när våra kunders krav har ändrats och ökat. Vi har tvingats bryta väldigt selektivt för olika kunder.
Hur länge skulle Bunge-täkten räcka?
- I minst 20 år. Det är förutsättningen för att vi ska investera de 180 miljoner kronor som det skulle kosta att öppna täkten och bygga transportbandet.
Vad tjänar Gotland och gotlänningarna på att ni bryter kalk här?
- Jag ser det som att Nordkalk skapar jobb. Inte bara de direkta arbetstillfällena här på Storugns, vi sysselsätter många andra gotländska företag också. Vi anlitar mekaniska företag, åkericentral och olika typer av underhålls- och reparationsföretag. Verksamheten här är ju inte statisk. Vi bygger om och har olika behov hela tiden.
Hur mycket pengar genererar det till de här företagen per år och hur många arbetstimmar motsvarar det?
- Det handlar om mångmiljonbelopp och i arbetstimmar om säkert 10-15 årsanställningar.
Var skattar Nordkalkkoncernen?
- I Finland.
Var skattar du?
- Här på Gotland. Det gör alla anställda här.
På er hemsida kan man läsa att ni säger upp personal i Sverige i år. Var sker det?
- I Köping. De ligger efter när det gäller rationaliseringar som genomförts här.
Vilka tidigare erfarenheter har ni av att söka täktillstånd i så känsliga och skyddade områden?
- Vi har precis samma problem i Ignaberga i Skåne.
Vad säger erfarenheterna om era möjligheter att få tillstånd för provbrytningar och ett eventuellt nytt brott på Bunge Ducker 1:64?
- Just nu känns det inte som att vi har nerförsbacke och medvind. Men vi som arbetar här måste tro att det ska lösa sig. Jag ser mycket som talar för oss. Den gotländska kalkstenen är klassad som av riksintresse för industrin och det får man tro väger ganska tungt i miljödomstolens prövning.
Kan ni garantera att vattenförsörjningen på norra Gotland och vattenkvaliteten i Bäste träsk inte tar betydande skada vid provbrytningar och ett eventuellt nytt kalkbrott på Bunge-täkten?
- Vad vi vet enligt SGU:s undersökningar finns ingen risk för att vi kommer skära av några underjordiska vattenledare i området, men att skydda grundvattnet och vattenkvaliteten i Bästeträsk blir självklart vårt stora problem. Det finns tekniska lösningar för hur man kan göra det. Vad som än händer kommer vattnet inte att försvinna, det kan förflyttas och då måste vi eventuellt täta berget där det behövs. När det gäller utpumpning av vatten från brottet finns det sätt att rena det på. Får vi tillstånd kommer de här frågorna att regleras i detalj och då är det bara för oss att leva upp till kraven. I Klinthagen har vi inte stött på några oväntade vattenflöden, inga brunnar har sinat hos närboende. För mig är det svårt att tro att det blir katastrof om vi bryter på Bunge-täkten.