Sommarens största och mest infekterade debatt på ön har handlat om stenbrytningen på norr. Sedan Nordkalk
i början av juli fick Miljööverdomstolens tillstånd att öppna en ny täkt i Bunge har protesterna mot Nordkalk hårdnat.
Miljöorganisationer flyttade in i Ojnareskogen för att hindra förberedelserna, samtidigt började insändarsidor, debattforum och Facebooksidor att fyllas av argument - främst mot stenbrytningen. Motståndarna befarar att den nya täkten kommer att skada grundvattnet på norra Gotland.
De anställda vid Nordkalk har med några få undantag valt att ligga lågt
i debatten, men nu träder de fram.
- Ja, vi lade locket på. Vad skulle det tjäna till att börja diskutera, Nordkalk har ju fått tillstånd att bryta, förklarar Jörgen Pettersson, som är skiftesreparatör.
Myntets sidor
Annica Gahnström, laborant och Kajsa Hägbom, laborant och förrådsanställd, håller med.
Men nu tycker de att det är hög tid att säga ifrån. Debatten tappar emellanåt fokus från sakfrågan, och det finns dessutom en annan sida av myntet. Arbetstillfällena och människors möjlighet att bo kvar på norra Gotland, påpekar de.
- Demonstranterna har ju gjort ett jippo av det hela. De ordnar tipspromenad och fotbollsmatcher mot Nordkalk. Personligen vill jag bara att de lämnar skogen, det här har gått för långt, säger Jörgen Pettersson.
Tar åt sig
Skriverier på debattforum och Facebook tar hårt på de anställda. En del inlägg uppfattas som osakliga, andra som grova påhopp.
- Just nu är det nästan trendigt att skylla allt möjligt på Nordkalk, säger Annica Gahnström med ett trött leende.
Frågan splittrar även närsamhället.
Litar på experter
Många av de anställda vid Nordkalk känner sig trängda, och ibland även personligen utpekade. Jörgen Pettersson berättar att till och med barn tittar snett på andra barn - bara för att deras föräldrar arbetar vid Nordkalk.
Förstår ni varför demonstranterna kämpar för vattnet?
- Ingen vet till hundra procent vad som kommer att hända när brytningen börjar, men om vi inte kan lita på expertisen, vem kan vi då lita på? undrar Kajsa Hägbom.
Hon tycker inte att frågan handlar om natur eller arbetstillfällen.
- Vi behöver ett samarbete mellan intressena. Jag är ingen miljöbov bara för att jag jobbar på Nordkalk. Vi är ju också beroende av vattnet, och jag tror att stenbrottet
i framtiden kommer att bli en jättefin vattentäkt.
Hoppas på teknik
Annica Gahnström hoppas att teknikutvecklingen framöver ska säkra tillgången på dricksvatten.
- Forskningen går framåt. Det är ju inte säkert att grundvatten är den enda och bästa vattentäkten, det talas ju även om att avsalta havsvatten, konstaterar hon.
Planerna på den nya stentäkten vid Ducker i Bunge presenterades av Nordkalk redan 2005. Medan ansökan valsats genom de rättsliga instanserna har de närmare hundra anställda vid Storugns kastats mellan hopp och förtvivlan.
Domen en lättnad
Miljööverdomstolens klartecken från 5 juli var en lättnad.
De anställda vid Nordkalk tänker på arbetstillfällena på Gotland.
- Industrijobben blir bara färre. Gotland hamnar snart i respirator, det blir bara tuffare och tuffare, säger Kajsa Hägbom.
Familj och vänner
Kollegan Annica Gahnström har egna erfarenheter:
- Jag har varit med om nedläggningen av både Flextronics och Nimbus, och det är ett sorgearbete kan jag berätta. Men det handlar ju inte bara om jobben utan allt omkring - familjen och vännerna. Jag är en äkta industriarbetare. Jag är säsongsarbetare på Nordkalk och tycker att det är ett kanonjobb. Det är få som slutar här, det måste ju bero på att folk trivs, att man tar hand om varandra och att man bryr sig, funderar hon.
Jörgen Pettersson är besviken på politikerna.
- Socialdemokraterna är ett arbetareparti, men jag känner inte att de står på vår sida. Däremot har vi fått ett mycket bra stöd från IF Metall, konstaterar han.
Kajsa Hägbom hoppas på ett besök från landshövdingen Cecilia Schelin Seidegård:
- Hon hälsade ju på hos dem i Ojnareskogen för ett tag sedan, men till oss kom hon inte.