I nio veckor vistades han på Gotland, från tidig april till junis början, mitt under corona-krisen. Att han alls kom hit bygger på ett språkligt missförstånd.
– Jag förstod inte helt kraften i ordet ”rekommendation”, att det efterlevs närmast som en lag. När jag insåg det hade jag redan varit på ön några dagar, säger han.
Claude Rouget har tagit kontakt för att få möjlighet att tacka gotlänningarna för deras mottagande, inte ett ont ord alltså under alla cykelturer runt ön. 200 mil på en lånad hoj har det blivit; Hall, Fårö, Slite, Herrvik, Ljugarn, Hoburgen, Näs…överallt. Och dessutom privatguidning på ett flertal bygdemuseer.
Överallt välkomnande tillrop och de tänkta två veckorna blev, bland annat därför, alltså betydligt fler.
– Det var lika bra att stanna. Dessutom är ju norska gränsen stängd. Men nu måste jag hem och förbereda jobbet, vi får väl se om jag behöver sitta i karantän, säger han några timmar före avfärden med färjan.
De fem sista veckorna har han bott hos nyfunna vänner i Ekeby, mat och husrum mot gräsklippning och ogräsrens.
Claude Rouget är fransmannen som för drygt 30 år sedan flyttade till nordnorska Tromsö för kärlekens skull. Han arbetar som historielärare men är för närvarande i slutet på ett sabbatsår.
Han ville helt enkelt se de platser han undervisar om och valde den klimatsmarta vägen.
I juni i fjol trampade han från Tromsö till norra Spanien, fortsatte där att cykla Camino de Santiago-leden och plötsligt visade kalendern sen höst.
Han reste vidare till Rom i januari, nu med tåg (Greta Thunberg är en förebild!), i februari besökte han tunisiska Kartago, sedan kom coronan.
– Jag var i Rumänien på väg till Istanbul och senare Iran när hela landet stängde. Polisen patrullerade på gatorna och folk var livrädda. Hemsk stämning.
Trots att han helst avstår flyget var det enda sättet att ta sig ur landet. Och så stod han där på Skavsta, i ett öppet Sverige.
– Livet pågick, kaféerna var öppna, det var underbart. Jag tänkte ”vad ska jag göra?”, jag kommer inte hem…så jag reste till Gotland, en plats jag aldrig tidigare besökt.
Han ångrar det inte det minsta. Lite rädd var han för hur han skulle tas emot när han till slut insåg styrkan i ordet ”rekommendation”.
– Jag har läst i tidningen att en del inte ville ha hit besökare, men alla jag träffat har varit jättefina. Jag kommer garanterat tillbaka.