Gotland är sedan många hundra år känt för sin kalkindustri. Här tas ton efter ton av kalk upp ur brotten och skeppas iväg till stålverk och betongindustrier som ligger till grund för rikets välstånd. Samtidigt importerar Gotland kalk från Norge för att blanda i dricksvattnet från de nya vattenverken.
– Ja, vi köper kalk till Kvarnåkershamn från Nordkalk men från Norge eftersom den som bryts på Gotland tyvärr inte är klassad för användning i livsmedelsproduktion. Vi har alltså inget val, säger Patric Ramberg, teknisk direktör.
De nya bräckvattenverken framställer i praktiken destillerat vatten och det innebär att vissa mineraler måste tillsättas så det går att skicka ut vattnet i ledningsnätet.
– Det handlar om något gram kalk per kubikmeter vatten. Vi har frågat Nordkalk och Cementa om det finns gotländskt kalk, men det går bara att köpa godkänt kalk från Norge, säger Leif Thomsson, enhetschef för VA-underhåll.
Ingen av de tillfrågade håller det för troligt att det skulle bil billigare om det livsmedelsgodkända kalket i stället producerades på Gotland. Mängden kalk i dricksvattnet avgör om det räknas som hårt eller mjukt vatten. Halterna mäts enligt den tyska hårdhetsskalan och enligt den ligger vattnet från de nya verken på 3-5, medan enskilda brunnar kan ha så hårt vatten som 15-20. Alva och Lärbro har särskilt hårt vatten och vissa nyttjar avhärdare för att sänka kalkhalten i vattnet från egna brunnar.