Nostalgi för en "sjömansdoktor"
"För ett tag sedan utkom "Fartyg jag skådat" (ISBN 91-85305-00-6) en bildkavalkad från Stockholms hamn. Författaren och främst fotografen Gösta Jansson har i många år arbetat som hamnroddare i Stockholm. Han var aktiv i en liten kår som bistod vid fartygens ankomst och avgång. Hamnroddarna hade kollegor i trossbåtarna i Visby. Under sitt arbete hade Gösta Jansson kameran som ständig följeslagare. Hans idoga fotograferande har resulterat i denna samling skeppsporträtt, huvudsakligen från 1960-talet. Detta årtionde var en sjöfartens guldålder i Sverige.
Till varje bild finns en kortfattad levnadsbeskrivning för det aktuella fartyget. Bilderna är tidstypiska, särskilt när skeppen fotograferats vid kaj. Här ses gamla hamnkranar i arbete, tåg som växlas på hamnspåren och till och med gamla vänstertrafikbussar, som väntar på att skeppas ut till Pakistan.
Skeppen är av skilda slag, gamla galeaser, seglande skolfartyg, passagerarfartyg, skärgårdsångare och färjor. Tyngdpunkten ligger på lastdragare av olika typer. Bilderna är detaljrika och trycket utmärkt.
Två ting är frapperande. Skönheten hos dåtidens skepp, oftast traditionellt ritade med stor midskeppsbyggnad och förhöjd back och poop. Linjerna får en harmonisk balans till glädje även för dagens betraktare. Skroven hade stora likheter med de gamla segelfartygens. Fallande stävar, runda bogar och former skapade mer för att följa havets rörelse än att kämpa mot det. När den nya tiden med enhetslaster bröt in försvann dessa havens arbetshästar, antingen till en långsam död under bekvämlighetsflagg eller till ett snabbt farväl hos nedskrotarna.
Slående är också hur många av de traditionella rederierna som upphört. Åren och utvecklingen har farit lika hårt fram med rederierna som med dess fartyg. Välkända företag som Sveabolaget, Salens, Monarklinjen, Irisbolaget, Ragne, för att nu nämna några,
har seglat färdigt. Med dem har många arbetsplatser för sjöfolk försvunnit. Några namn finns kvar som Broströms och Transatlantic, men dåtidens sjöfartskultur är för alltid borta.
Brytningstiden mellan efterkrigstidens shipping och dagens inleds på allvar när Gösta Jansson tog det sista av de publicerade fotografierna.
Visst är det mycket nostalgi. Inte för intet kallar sig förläggaren Trafiknostalgiska Förlaget. För en gårdagens kajflanör är boken en glädjekälla, ett slags favoriter i repris. Själv hittade jag min på sidan 54 (se bilden här intill).
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!