"Nu är skötseln bara en fråga om pengar"
Bengt Ohlsson är den siste fyrmästaren på Gotland. Fyrar och fyrplatser har följt honom från hans första tjänst som fyrbiträde år 1946 och fram till pensioneringen 1987. Han har arbetat vid alla fyrar och fyrplatser runt ön och han har varit med om att avbemanna samtliga. Den sista var Hoburgens fyr 1978.
- Med ny teknik behövs inte längre fyrarna och de är inte lika viktiga som tidigare för yrkessjöfarten. Men fyrarna har fortsatt funktion och de bär var och en på ett stycke unik kulturhistoria som är värd att bevara, säger Bengt Ohlsson.
22 år gammal fick han sitt första fyrjobb. Torparsorken från När började då arbeta vid Östergarns fyr på Östergarnsholm utanför Herrviks hamn.
- På den tiden drevs fyren på Östergarnsholm med fotogen och jag minns luxbrännaren med strumpa. Då gällde det att passa på den så att den inte slocknade. Så småningom fick alla fyrar elektricitet, men elen kom dock inte till havsfyrarna. Där hade man istället en liten råoljemotor och gjorde egen el. Så var det exempelvis på Sandön. Där jag arbetade och bodde med familjen under fem år från 1952.
Dottern Asta, då i småskoleåldern, berättar om livet på Gotska Sandön. Ön är den mest befolkade fyrplatserna i Sverige och för fyrplatsfamiljerna var livet där som en trivsam Bullerbytillvaro där det alltid fanns vuxna med tid för barn. Hon var, tillsammans med brodern och hans kamrat, en av tre elever i skolan på Sandön.
- Som barn hade vi det underbart på Sandön. Visserligen var jag den enda i min årsklass så jag fick alltid svara på alla frågor. Jag var också yngst och sprang förstås ut direkt när det kom flygplan. De kunde ibland flygbomba fyrplatsen med serietidningar och det tyckte vi barn var skoj. Fina minnen är också härliga utflykter runt om på ön då barn och vuxna till exempel plockade nötter och hade picknick.
Fyrmästare Ohlsson minns jobbet vid fyrarna som huvudsakligen problemfritt. Knepigt kunde det vara när telefonförbindelserna bröts och exempelvis mat behövde beställas, men det brukade reda sig. Visst var arbetet ute på fyrplatserna hårt många gånger och visst kändes förändringarna när fyrjobbet förändrades i takt med tidens gång. Under många år av fyratimmarsvakter har han följt fyrteknikens utveckling via Lotsstyrelsen och sedan Sjöfartsstyrelsen som tog över i mitten av 1950-talet och därefter Sjöfartsverket med sparbeting på personal och byggnader.
- På Gotland började fyrarna att avbemannas och automatiseras från 1965. Den första fyren jag avbemannade och automatiserade var Östergarn. Sedan flyttade jag till Faluddens fyrplats och den sista december samma år släckte jag fyren där. Den är också automatiserad och ännu i gång, men är övertagen av försvaret. 1978 avbemannade och automatiserade jag Hoburgen som den sista av de gotländska fyrarna.
Från 35 yrkesverksamma år har Bengt Ohlsson många minnen från tiden då han började som fyrbiträde, avancerade till fyrvaktare, och hur han parallellt med jobbet läste och så småningom blev fyrmästare.
- Jag har gillat mitt jobb på fyrarna. Livet på fyrplatserna var lugnt och bra och sällan skedde det något dramatiskt eller farligt. Bara två gånger under min tid hände det att en fyr slocknade, och en gång kom en flykting och det var oväntat.
Han tänker tillbaka till slutet av 1940- och början av 1950-talet och minns en regnig och blåsig natt vid fyren på Östergarnsholm. Han hade just gått på fyratimmarspasset och satt på kaffepannan när han hörde en främmande röst ropa från trappan nere och upp i fyren.
- Det var en baltisk flykting i kostym och slips. I portföljen hade han prickig korv och bröd till smörgås och pengar som han torkade. Jag väckte fyrmästaren och vi förstod att mannen var flykting och ville prata med polis. Han hade satts i land av en trålare vid den gamla fyren och sedan hade han gått hela vägen till oss som jobbade i den nya fyren. Jag skulle ju jobba så han fick låna min säng över natten och dagen därpå hämtades han.
Efter avbemanningen och automatiseringen av Hoburgs fyr och fram till pensioneringen arbetade Bengt Ohlssons vid Dekka-stationen, i gång före satellit-tiden. Den låg vid Valar i Burgsvik och det är i Burgsvik han också bor.
- Fyrar intresserar mig fortfarande och både fyren vid Hoburg och på Närsholm ligger nära till att besöka från Burgsvik. Nu är jag medlem i Svenska Fyrsällskapet och en fråga som engagerar mig är hur fyrarna bäst ska tas om hand för att räddas åt framtiden. Förr sköttes de om, målades och putsades.
- Nu är skötseln bara en fråga om pengar och då sparas det på underhållet som tyvärr tycks bli allt mer eftersatt .
Så jobbar vi med nyheter