Nu är "Skuffen" inte längre ensam kotte i huset
Det började med att igelkotten "Skuffen" flyttade in i Olle Franzéns källare i Follingbo i vintras - sedan var igelkottsintresset väckt.I sommar har Olle Franzén och Kicki Kolsjö varit fosterföräldrar till tio övergivna igelkottsungar.
Månaderna med Skuffen var intensiva. Olle matade igelkotten och försökte lära sig en del om hans vanor. Han blev riktigt igelkottsintresserad. Därför har Olle inte kunnat säga nej när han gång på gång under sommaren sedan har blivit kontaktad av personer som hittat övergivna igelkottsungar.
Men jag har betonat att folk inte får lov att röra ungar om de inte är helt säkra på att mamman är borta för alltid, understryker Olle.
Först kom en kull med sju ungar som bara var någon vecka gamla. De hade hittats på Trädgårdsgatan i Visby där mamman hade blivit överkörd. Ungarna skulle dö om de inte togs om hand. Kicki och Olle märkte ungarna med färger och lät sedan Blå, Grön, Vit, Röd, Orange, Gul och Lila få egna journaler där viktuppgången registrerades. Med hjälp av dyra droppar laktosfri modersmjölksersättning för kattungar lyckades de klara ungarna igenom de första kritiska veckorna.
Sedan kom en darrig och frusen liten igelkottsunge från Dalhem. "Prinsen" fick han heta. Trots att Prinsen fick både värme, mat och medicin i Follingbo gick det inte att hålla liv i den lilla ungen.
Och så häromdagen lämnades ytterligare ett par halvstora ungar in till igelkottsungar in till Olle och Kicki på gården. Ungarna är ganska små. Med en vikt på ett par hekto är Olle och Kicki mycket tveksamma till om de kommer hinna äta upp sig innan det är dags att gå i ide till vintern. De ställer in sig på att leva med igelkottar ännu en vinter.
Det här är vansinnigt intressanta djur, förklarar Olle.
<span class=MR>Lärdomar</span>
Han har hittat lite litteratur om igelkottar under året och där har han lärt sig en del, men han lär sig lika mycket genom att iaktta ungarna som han har hand om. Att igelkottar hade så många olika ljud hade han ingen aning om och han fascineras av hur de nosar sig fram genom livet. De är inte så vimsiga som de ser ut, det har han förstått. De använder bara andra sinnen än synen.
När hösten nu nalkas tänker Olle och Kicki bygga upp en liten "radhuslänga" till de sju kottarna från den första kullen i hönsgården. Här ska de kunna boa in sig i torra, varma och dragfria lådor. De tycker att fler borde se till att det finns goda övervintringsmöjligheter för igelkottarna i sina trädgårdar:
Igelkottarna blir ju allt färre. Det säger folk och det ser man också på vägarna, säger Olle.
Han ser många faktorer som tillsammans gör det svårt för igelkottar att överleva:
Lantbrukets insektsbekämpning leder till att det inte finns tillräckligt mycket mat.
De öppna komposterna har försvunnit, de fungerade tidigare som ett utmärkt skafferi för igelkottarna.
Städ- och klipp-manin i trädgårdarna är inte bra för igelkottar. De trivs inte på golfgreener, de vill hellre ha det lite "hybbligt".
Och så är det trafiken, särskilt under juli månad. Vägverket borde sätta upp en skylt vid färjeleden så att turisterna får veta att igelkottarna går upp på vägen för att få mat och att man måste köra försiktigt.
Det är matdags. Igen. Fyra gånger om dagen får igelkottarna mat och varje gång tuggar glatt i sig ett stort berg med kattmat.
Vi har nästan inte kunnat åka bort på hela sommaren. Men de är ju så fina och vi är så glada för alla ungar som vi har kunnat rädda till livet, förklarar Olle och Kicki.
Så jobbar vi med nyheter