Nu lämnar han över klubban både hemma och i LRF
Den 20 mars lämnar Peter Olsson vidare ordförandeklubban i LRF:s regionstyrelse. Samtidigt lämnar han över lantbruket hemma på gården till nästa generation.
Foto:
- Jag tänkte att ska man göra något mer i livet så är det nog dags att göra det nu.
Intresset för lantbruk är något som alltid kommer att finnas kvar.
- En gång bonde, alltid bonde, så är det ju.
Sina erfarenheter kommer också till användning i den nya yrkesrollen där han kommer att inrikta sig på försäljning av lantbruksfastigheter.
- Det är inte ett förtroendeuppdrag men det är ett förtroende man får från någon som säljer sitt hus. Jag hoppas få användning för mina kunskaper i hur det är att driva lantbruk, att jag ska inge förtroende när jag pratar med bönder, jag vet vad jag pratar om.
Peter och Kristina Olsson har drivit gården i 26 år, båda med andra arbeten vid sidan av. Peter med sina uppdrag i LRF:s styrelse sedan 1989, med endast två års uppehåll, och Kristina som banktjänsteman på Länsförsäkringar Gotland. Gården, med cirka 110 djur, varav 40 mjölkkor, hade säkert sett annorlunda ut om de valt att stanna hemma på heltid.
Nu är det dags för femte generationen att ta över. Dottern Emma är redan inne i lantbrukslivet och arbetar på en mjölkgård. Sonen Hans har bott och arbetat i Visby men strax före jul flyttade han och sambon Sara Ahlgren till ett hus bara några hundra meter från gården i När. Lagom nära, inte så nära att de ser in till varandra.
Hans har tagit tjänstledigt från och med april och jobbar halvtid sedan årsskiftet för att prova på bondelivet och att driva gården själv tillsammans med Sara. Fram till årets slut ska de successivt ta över ansvaret och därefter bestämma om de ska ta nästa steg.
- Hur det är att bo på en gård vet jag ju, men hur det är att driva en gård måste jag lära mig, säger Hans Olsson.
Peter och Kristina har redan gjort sitt val, de vill inte fortsätta med korna. Om något av barnen tar över är det roligt, men det måste vara för att de vill, inte för att de känner sig tvingade.
Hans första beslut var ifall han ville fortsätta med mjölkkorna. Att vara mjölkbonde är ju inte den mest lukrativa branschen för tillfället, det gäller att ha ett starkt intresse. Man kan kanske inte satsa på samma sätt som om lönsamhetsläget var ett annat.
- Det kanske är bra när man är ny att hålla sig till en befintlig och inarbetad verksamhet till att börja med och inte ta en massa lån, säger Sara Ahlgren.
Det finns många exempel på lantbrukarbarn som skyr bondelivet. Kristina är glad att de lyckats driva gården utan att barnen blivit avskräckta och att Hans nu tycker att det är helt ok att komma hem och vara mjölkbonde.
- Sara vet ju inte vad hon ger sig in i, hon är i samma situation som jag var i för 26 år sen när jag kom hit. Jag hade heller ingen aning om vad det innebar, säger hon.
- Lite ska man göra på ren vilja också, lägger Sara till och skrattar.
Hans går inte bara i pappas fotspår när det gäller gården. Både han och Sara är engagerade föreningsmänniskor. Hans är med i När LRF-avdelning och är även ordförande i CUF på Gotland.
Sara, som vuxit upp i stan och inte har någon lantbrukarbakgrund alls, har engagerat sig i styrelsen i LRF ungdom. Hennes intresse i gården är i stort sett en förutsättning för att det ska bli något generationsskifte och sedan i höstas läser hon grundkursen i lantbruk på Lövsta.
Att ha en mjölkgård med djur innebär ett stort ansvar som ställer krav på att man är redo varje tid på dygnet. Här finns likheter med förtroendeuppdraget.
- LRF-uppdraget är också en dygnetrunttjänst. Man är alltid tillgänglig på något sätt. Det är ett intensivt, men otroligt intressant och spännande uppdrag.
Peters nya yrkesroll gör nog livet lite lugnare, men inte alltför lugnt hoppas han. Under många år har ordförandeskapet i LRF inneburit en plats mitt i bruset och när han nu lämnar styrelsen lämnar han också en gemenskap och en möjlighet att vara med och påverka.
- Det har varit en otroligt spännande resa att under de här åtta åren som ordförande fått vara med och påverka lantbrukets utveckling på Gotland. Även att se hur arbetet har utvecklat sig i LRF, både på det regionala och på riksplanet och förhoppningsvis har jag varit delaktig i den utvecklingen.
Så jobbar vi med nyheter