I full enighet klubbade kommunfullmäktige i går beslutet att öns högsta beslutande politiska församling numera ska heta regionfullmäktige.
Regionaliseringen har därmed fullbordats för Gotlands del.
- Vi har levt i en gråzon en tid nu, man kan säga att vi haft en identitetskris. Men nu tar vi steget fullt ut och fran dags dato använder vi beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse, sa Åke Svensson.
Riksdagsbeslut fattas
Hans Klintbom (C) tyckte att det tagit lång tid för staten att fatta beslut i regionfrågan.
- Vi har ansvarsmässigt varit en region ända sen 1998, men inte förrän nu får vi kalla oss det, sa han.
Egentligen borde man kanske vänta ännu någon tid.
Riksdagen har fortfarande inte fattat det avgörande beslutet om den lagändring som krävs, men det väntas ske inom kort. Enligt utredningens förslag får namnändringen ske 1 mars i år, alltså om bara en vecka.
Ett PM till den nya samhällsbyggnadsförvaltningens reglemente ledde aningen oväntat till en cirka en timme lång debatt under detta det sista mötet med kommunfullmäktige.
Dahllöfs PM saknades
I våras slogs förvaltningarna för tekniska nämnden, byggnadsnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden samt kommunstyrelsens räddningstjänst samman till en enda stor samhällsbyggnadsförvaltning.
Nu har man också utarbetat ett nytt reglemente som ska gälla för den nya förvaltningen. Och det antogs i går av kommunfullmäktige.
I regionstyrelsen röstade alla partier för reglementet. Men när ärendet kom till fullmäktige fanns inte ett PM som författats av regiondirektör Bo Dahllöf med. Och utan det kunde varken Folkpartiet eller Moderaterna gå till beslut.
Harlevi nedröstad
Den nya organisationen är nämligen lite knepig rent juridiskt och det finns risk att jävsituationer kan uppstå. Och det är dessa farhågor samt hur de ska hanteras som står skrivet i PM:et.
- De beslut som regionfullmäktige fattar ska vara klara och tydliga, därför yrkar jag återremiss, sa Inger Harlevi (M).
Hennes partikamrat Mats Hedström tyckte att reglementet var "lika luddigt som en angorakofta" och krävde återremiss han också.
Ärendet gick till votering. Men endast 19 ville ha återremiss medan 52 tyckte det skulle avgöras direkt.
Reglementet antogs och man beslutade också att det PM som så många saknade skulle biläggas.