Nu ringer klockan ut för sista gången
Efter mer än 40 år i yrket har Lyckåkerlärarna Marianne Medquist och Lillemor Bendelin bestämt sig för att sluta. Lite i förtid men med flaggan i topp!De blickar tillbaka på ett roligt yrkesliv och tycker att de har haft ett fantastiskt jobb.
Jo visst. Det har varit för mycket nedskärningar i skolan, och det kan vara tungt att planera och det kan bli väl mycket konferenser ibland. Men Lillemor Bendelin och Marianne Medquist tycker ändå att bilden av läraryrket har målats i väl mörka nyanser på senare år. Själva tycker de att det har varit en förmån att få vara lärare i mer än 40 år. De pratar nästan i mun på varandra när de berättar om den glädje som skolan har givit dem:
Jag har alltid älskat mitt jobb. Det har varit en lisa att få komma till skolan varje morgon.
Det är en fantastisk förmån att få umgås med barn och få deras tillgivenhet.
Och så har det varit jättebra att kunna tillbringa alla somrar, jullov och påsklov tillsammans med familjen. Det är inte alla som kan ha det så!
<span class=MR>Trogna Lyckåker</span>
Lillemor Bendelin och Marianne Medquist har varit Lyckåkerskolan trogna under merparten av sina lärarliv. Marianne hann jobba i Norrköping och i Dalhem, Fole och Lokrume innan hon kom till Lyckåker -71. Lillemor var på Norrbacka och Södervärn innan hon fick sin tjänst på Lyckåkers lågstadium 1969.
En bra ledning och trevliga arbetskamrater har fått dem att stanna kvar i samma skola.
Men ändå är det inte samma skola...
Förändringens vindar har blåst över skolvärlden. Nedskärningarna har satt sina spår, läromedlen är har hängt med i decennier, det finns aldrig pengar till bussutflykter och det har blivit mindre resurser till de barn som har behov av extra stöd.
<span class=MR>Bara det bästa</span>
Under åren har också läroplaner kommit och gått och med dem olika inriktningar och strömningar. Ibland har de haft strikta linjer att hålla sig till, ibland har det varit mer "flummigt". Men i dag, när Lillemor och Marianne arbetar i en skola som ger lärarlaget stor frihet att själva bestämma hur de vill uppnå skolans mål, då använder Lillemor och Marianne bara det allra bästa av det som de har snappat upp under ett långt yrkesliv.
Man kan plocka lite från varje tid. Vi har lärt av livet och vi vet vad som fungerar, förklarar Marianne.
De tycker att de båda har haft en ganska traditionell hållning i sina roller och varit noggranna med regler och gränser.
Men på senare år har den sociala sidan av läraryrket blivit allt viktigare.
Det är påtagligt att väldigt många barn kommer från splittrade familjer. Många av barnen känner sig oroliga och splittrade när de ska flytta från den ena föräldern till den andra. Och det där det tar man med sig i sitt eget hjärta.
Vi kan inte göra mycket åt det, men vi kan i alla fall se till så att skolan blir en trygg punkt för de här barnen.
I dag ringer det ut till sommarlov för Lillemor och Marianne och alla Lyckåkerbarnen. Marianne ser fram emot att äntligen få råda över sin egen tid och leva ett liv utan klocka och inringningar.
Jag har ju varit i skolans värld ända sedan jag själv var sju år gammal, säger Marianne.
<span class=MR>Läsintresset</span>
Nu tänker hon ägna sig åt sitt stora läsintresse.
Och Lillemor tänker ha kvar den gympa-grupp som hon leder och spela mer golf.
Och ungar kommer att finnas kvar i deras liv också framöver. Både Marianne och Lillemor har barnbarn som de gärna vill träffa mer:
Nu vill jag bli den bull-mormor som jag inte har haft tid att vara förut, skrattar Lillemor Bendelin.
Lyckåkerskolan. Lillemor Bendelin och Marianne Medquist på Lyckåkerskolan har varit lärare i mer än 40 år. Och varenda morgon har det varit kul att komma till jobbet. Trevliga arbetskompisar och tillgivenheten från barnen har förgyllt skoldagarna.Foto: HENRIK RADHE
Så jobbar vi med nyheter