Ett detektivgöra. Så beskriver sjuksköterskan Cathy Edin och infektionsläkaren Sven Montelius arbetet med att försöka hitta alla gotlänningar som är smittade av hepatit C. Tillsammans med sina kollegor på Region Gotlands smittskyddsenhet samt infektions- och lungmottagningen på Visby lasarettet har de sedan 2014 sett till att 192 personer på ön har fått behandling för sjukdomen.
– Det året blev nya läkemedel tillgängliga, som har en väldigt mycket bättre effekt än de tidigare. Innan 2014 var det cirka 40–50 procent som blev friska från viruset – med den nya behandlingen tillfrisknar nästan alla, säger Sven Montelius.
Förutom en betydligt högre effektivitet var den nya behandlingen också mycket smidigare för patienterna. I stället för en kombination av sprutor och annan medicin räcker det numera med en tablett om dagen i 8–12 veckor för att de allra flesta patienter ska bli helt kvitt sjukdomen.
2015 – bara ett år efter att den nya behandlingen infördes – satte Världshälsoorganisation (WHO) som mål att ”eliminera hepatit B och C som allvarliga hot mot folkhälsan” i hela världen till år 2030. Det åtagandet har Sverige – tillsammans med några andra länder – därefter tagit rygg på och i fjol presenterades en nationell plan för hur sjukdomen ska utrotas här i landet.
Cathy Edin, Sven Montelius och deras kollegor delar i högsta grad den målsättningen. Därför har de nu tagit initiativ till en satsning för att få så många som möjligt på Gotland att med ett enkelt blodprov testa sig för sjukdomen. För trots att behandlingen är enkel och effektiv – och gratis för patienten – så kräver kampen som sagt ändå ett detektivarbete. Varför?
– Det är många som inte vet om att de har hepatit C. De kan ha gått med det i flera år, ibland i flera decennier, utan att ha fått några symtom, säger Cathy Edin.
Och så är det faktiskt för de flesta som smittas av viruset – de märker aldrig av att de är sjuka. En del kan i ett första skede visserligen få huvudvärk, feber, trötthet och värk i kroppen, men det går allt som oftast över efter ungefär en vecka.
Hos de personerna uppstår därefter de symtom som många nog associerar med hepatit, nämligen att huden och ögonvitorna blir gulaktiga. Det är också orsaken till att sjukdomen ibland kallas för gulsot. Samtidigt får den smittade personen mörkare färg på urinen och ljusare avföring. Men även de symtomen går över efter en tid.
Så hepatit C är alltså ett virus som majoriteten aldrig märker att de har smittats av, och där de som får symtom känner sig friska igen efter några veckor. Varför är det i så fall viktigt att bekämpa sjukdomen?
– Alla typer av hepatit är infektioner som sätter sig i levern och gör att det uppstår en inflammation. När man går länge med inflammationen så uppstår något som kallas för levercirros, säger Sven Montelius.
Levercirros är det som i vardagligt tal kallas för skrumplever, vilket innebär att levercellerna långsamt förstörs. Något som i sin tur ökar risken för cancer i levern. Så genom ett enkelt blodprov kan alltså gotlänningar på sikt minska sannolikheten för en cancersjukdom.
Det måste ju kunna spara sjukvården stora utgifter i framtiden?
– Ja, så är det ju absolut. Men just nu är nog vår drivkraft framför allt att minska lidandet hos personer som får reda på att de är smittade av viruset, genom att ge dem behandling, säger Cathy Edin och syftar på den oro som många kan få när deras testsvar är positivt.
Hepatit C-viruset sprids i de allra flesta fall genom kontakt med blod från en person som bär på smittan. I Sverige sker smittspridningen därför oftast mellan personer med missbruk, som delar sprutor eller nålar. Cathy Edin, Sven Montelius och deras kollegor har genom åren därför genomfört riktat arbete mot sådana grupper på Gotland.
Men det är inte det enda sättet att smittas på. Även om det är väldigt ovanligt, så kan hepatit C också spridas genom sexuella kontakter. Att tatuera eller pierca sig i miljöer som inte är helt rena medför också viss smittorisk. Den som har tagit emot donerat blod – vid exempelvis en operation – utanför Västeuropa, Nordamerika och några andra länder kan också ha smittats.
– Och innan 1992 hade man inte möjlighet att testa blod för hepatit C. Så den som har tagit emot blod inom den svenska sjukvården innan dess kan också bära på viruset, säger Cathy Edin.
En som inte vet hur han blev smittad är 63-årige Slitebon Bosse Fagerberg. Han testade sig 2019, utan en tanke på att svaret skulle kunna komma tillbaka positivt.
– Visst, jag har festat som en dåre i mitt liv, men jag har aldrig injicerat några droger och tog inte emot blod innan 1992. Eftersom jag har jobbat som kock sedan jag var 16 är min teori att det kan ha skett genom någon kollega som skurit sig i köket, säger Bosse Fagerberg och tillägger:
– Men jag vet ju inte.
Efter att ha fått sitt provsvar tvekade Bosse Fagerberg inte att genomgå behandling mot viruset. Nu är han sedan flera år frisk från hepatit C.
– Bosse är ett bra exempel på sådana personer som vi vill nå ut till med den här satsningen – de som inte har någon anledning att tro att de kan vara smittade, men som kan vara det ändå, säger Cathy Edin och får medhåll av Sven Montelius:
– Medelsvenssons, helt enkelt.
Deras satsning består bland annat i att man genom informationsaffischer runt om på Gotland uppmanar allmänheten att med ett gratis blodprov testa sig för hepatit C. Dessutom har personalen på öns vårdcentraler blivit instruerade att vid patientbesök erbjuda provtagning. Den 14, 21 samt 28 april kommer man också att erbjuda drop-in-provtagning i Slite, Hemse respektive Fårösund.
– Just eftersom vi är en ö hoppas vi kunna få en överblick och faktiskt få bort sjukdomen. Geografin gör det nog lättare för oss än på andra håll i landet, säger Cathy Edin.
Bosse Fagerberg tycker att alla borde ta chansen att testa sig. Han menar att det inte finns någonting att förlora – den som är smittad kan ju få behandling omgående.
– Och det är ju en behandling som är enkel, smärtfri och gratis. Jag tog mina tabletter i tolv veckor och sen var det klart. Det var inte svårare än så, säger Bosse Fagerberg.