Visst är hon en skönhet, kanske något bedagad, men i sommar ska Iris II åter visas upp som i sin glans dagar. Som hon såg ut där på olympiska spelen i Stockholm 1912.
- Hon tävlade i öppna klassen, slutade sist i kappseglingen, redan då hade tävlingsreglerna ändrats så att hon inte var optimal. Men hon var en mycket vacker båt, säger Oscar Almgren.
Nybyggd verkstad
Restaureringen sker i en nybyggd verkstad på hans gård, Hardings i Vall. Mot Klintehamnsvägen syns skylten för Sidengården, vilken skvallrar om Oscar Almgrens andra syssla, som sidenhandlare.
En verkstad har inretts där och många timmar återstår innan Iris II är klar för sjösättning.
Okända öden
Båtens historia är höljd i dunkel, men man vet att hon byggdes 1905 hos båtbyggaren J.A. Östman i Nynäshamn efter hans egen ritning. Under 1930-talet var den i ägo hos en ryttmästare Lundberg i Stockholm, sedan dess är båtens öden okända i mer än 70 år.
2005 hittades hon förfallen på en båtklubb i Stockholm.
Skärgårdskryssareförbundets renoveringsfond gav båten till Oscar Almgren, som tog med den till Gotland. Det var sannerligen rätt person som gjorde det. Tillsammans med träbåtsentusiasten McNaughton har en ambitiös renoveringsplan tagits fram.
- Jag är uppvuxen med båtar, när jag såg henne kände jag att det skulle vara förfärligt att mista något så vackert. Om vi kan rädda båten kan kanske mina barn och barnbarn segla med henne en dag, säger Phil McNaughton.
1 600 arbetstimmar
Han och Oscar Almgren räknar nu med att lägga ner omkring 1 600 arbetstimmar för att få Iris II sjövärdig.
- Den 18 juli ska hon segla mot Nynäshamn och delta i "Classic boat meet", säger Oscar Almgren.
Under regattan ska man försöka upprepa 1912 års olympiska seglingar, då är det 100 år sedan Stockholms-OS.
- Vi kommer inte hinna klart med inredningen till dess. Tanken är att båten ska få ett litet kök och inredd ruff, men till den här sommaren hinner vi inte med det, säger Oscar Almgren.
Träbåtar är förstås vackra, men de utgör också ett stort åtagande från sin ägare.
- En del säger att de kan bli ett svart hål i vattnet som man kastar pengar i. Men de är också en symbol för något, säger Phil McNaughton.
En välrenoverad segelbåt i trä påminner många om en tid när båten och hantverket kom i första hand och kostnaderna inte var lika viktiga.
- Vi får se om någon vill köpa den här båten. Då ska det vara till rätt pris, säger Phil McNaughton.
En marknad på Gotland
På Sidengården hoppas man att få fortsätta på nya renoveringsprojekt den dag Iris II står klar. Under en presenning på gårdsplan står en liten motorbåt. Också den i trä. I verkstaden hoppas man på mer renoveringsjobb i framtiden.
- Vi tror att det finns en marknad för det här på Gotland. Vi kommer att sälja Iris II, den dag vi hittar en köpare, säger Oscar Almgren.
Hysch-hysch
Det är mycket hysch-hysch kring försäljningspriserna på träbåtar. Köparna är personer som har råd att sätta hantverket i första hand och som inte bekymrar sig lika mycket för kostnaderna.
- Vi måste inte livnära oss på det här och det är nog tur.
Fascinerande hantverk
Drivkraften hos Oscar Almgren och Phil McNaughon är främst tjusningen i svunna tiders hantverk.
- Jag kan också fascineras över hur man i äldre tider löste problem utan tillgång till den teknik vi har i dag, säger Oscar Almgren.
Nu blickar man framåt och en ambitiös plan ska få Iris II klar för segling till sommaren. Hon har haft många klassningar under årens lopp, men i dag är hon en R-6:a.
Femåring från 1901
Enligt sjömanstraditionen ska båtbyggaren lägga ett mynt under mastens fäste i skrovet. På Iris II är det en femöring från 1901.
- Om vi får båten i ordning och den underhålls rätt, så klarar den kanske 75 till 100 år till, säger Phil McNaughon.
Om allt går enligt planerna så seglar hon åter mot Nynäshamn den 18 juli.