Nu ska storöns igenv äxande natur räddas

Det är morgon på Stora Karlsö.
En ny dag har grytt och vd:n sedan i i fjol, har vaknat i Mosebod, den östra strandboden vid Norderhamn.
Efter mindre än ett år som verkställande direktör i Karlsö Jagt- och djurskyddsförenings AB, är Lennart Lindgren, med adress i Stockholm och Ava på Fårö, fortfarande att betrakta som tämligen ny på jobbet. Men karlsöbesökare har han varit sedan slutet på 60-talet.
­ Jag tror att jag klev i land på Stora Karlsö första gången 1968.

Gotland2002-06-07 04:00
När Lennart Lindgren pratar om sin roll, att som vd att leda "Karlsöbolaget", gör han det nästan med ett barns förtjusning över något som är riktigt, riktigt roligt.
Han har biologisk skolning i botten och har under yrkeskarriären, hela tiden haft miljö och natur som arbetsfält.
Dessutom har han varit generalsekreterare i Rädda Barnen, det utåtriktade jobb som de flesta kanske förknippar honom med.
Det arbetet har han lagt bakom sig, nu ska Stora Karlsös igenväxande natur räddas. Och ekonomin, som inte alltid varit den bästa.
<span class=MR>Skulle bli lärare</span>
När båten skulle bytas tvingades man till en nyemission. Numera avsätts en rejäl slant varje år som grundplåt till kommande investeringar.
Han berättar om sig själv:
­ Från början hade jag nog tänkt att jag skulle bli lärare. Jag kommer från en liten by i Västergötland mellan Falköping och Ulricehamn. Att bli lärare, det var något fint det.
I Falköping fanns en biologilärare (Knut Fredriksson) som lockade Lennart Lindgren med ut på exkursioner. Intresset för naturen fördjupades gradvis. Vid en skolavslutning fick han ett medlemskap i Svenska naturskyddsföreningen i premium.
Det frö som såtts, fick nu ännu mer vatten och grodde raskt. Lille Lennart invigdes i konsten att pressa växter. Han hamnade på universitetet i Göteborg och gjorde en trebetygsuppsats i form av en florainventering i hemsocknen.
<span class=MR>"Upptäckte" ekologin</span>
Då, på 60-talet, fick han upp ögonen för ekologi, ett tämligen nytt ämne och synsätt som intresserade honom då som nu. Ekologi, läran om samspelet i naturen, om det ömsesidiga beroendet arterna emellan.
­ Jag ville fortsätta och lära mig mer om ekologi, helst forska dessutom. Så jag sökte till Lunds universitet där ett nytt forskarprojekt skulle starta.
Och eftersom skog var ett av hans stora intressen i det mångfacetterade ämnet botanik, så satsade han på just skog och skrev en lic-avhandling om ekologisk botanik med bäring på bokskogar.
­ Det här skedde i en tid när det pågick en intensiv debatt i Sverige om bokskogarna kontra granskogarna. Jag deltog gärna i den debatten och fick på det sättet kontakt med Naturvårdsverket.
<span class=MR>Kallad till verket</span>
En dag 1970 blev han kallad just till Valfrid Paulssons Statens naturvårdsverk. Han blev byrådirektör och arbetade med naturrreservatsfrågor. Lennart Lindgren hade börjat sin karriär som miljöbyråkrat. Tiden på verket blev kort, ett år efter introduktionen kallades han till en ny tjänst, nu som miljösakkunnig biolog på jordbruksdepartementet som då hade upptäckt att man måste stärka kompetensen inom olika områden.
­ Jag blev faktiskt den första biologen på departementet.
Han fick snart en viktig uppgift med att vara med och bygga upp FN:s första miljökonferens, den som hölls i Stockholm 1972 och som betraktas som startpunkt för världssamvetets miljöarbete, lite av upptakt till den mer berömda konferensen i Rio 20 år senare.
Lennart Lindgren har också haft förmånen att få bygga upp östersjöstaternas miljöarbete inom Helcom, Helsingforskommissionen.
Sedan många år delar han sitt liv med Kerstin Blomberg från Ava på Fårö, vars farfars far var den förste fyrmästaren på Stora Karlsö.
Den uppmärksamme läsaren märker här hur cirkeln börjar slutas... När så Kerstin jubilerade, hade Lennart lyckats få fatt i en karlsöaktie som födelsedagspresent. Besöken på ön blev allt tätare.
<span class=MR>Gav bolaget ett finger...</span>
I samband med bolagsstämman för två år sedan erbjöd han sig att göra en utredning med anledning av att besökssiffrorna, och därmed ekonomin i bolaget, var vikande.
Han gav Karlsöbolaget ett finger...
­ Jag blev sedan tillfrågad om jag ville bli verkställande direktör efter Erik Jonsson som redan sagt upp sig. Egentligen hade jag sagt till mig och själv och till Kerstin att jag inte ville ta på mig några fler VD-uppdrag, jag tyckte att jag hade klarat av sådana uppdrag i mitt liv.
­ Men samtidigt var det svårt att säga nej, dels för att Stora Karlsö är den ö den är, med naturen och stämningen här ute, dels för människorna och det engagemang som finns här. Tänk vilka ideella insatser som görs här ute, utan aktieägarnas och deras anhörigas insatser, hur skulle det se ut här då..?
Det är med stor glädje han i dag konstaterar att maj månads siffror över antal besökare och övernattare är de bästa på sju år.
När turismen var som svagast för två år sedan, hade man 9200 besökare på hela året.
Men det är en bit kvar till toppnoteringen från slutet av 70-talet när Stora Karlsö hade 20000 besökare.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om