Det gick fort när coronasmittan spreds över världen. På några veckor i mars stängdes en lång rad länder ned och invånarna fick i princip inte röra sig utanför sina hem.
Mina Engström från Anga bor i centrala Paris. Johannes Lundberg från Källunge bor utanför Barcelona. Simon Hoas från Lummelunda bor i New York. Och Joakim Allgulander, som tidigare bott i Björke, bor numera i London. De befinner sig i olika länder, men alla har drabbats hårt av pandemin, med strikta restriktioner som följd.
– Vi bor rätt centralt i London och vi skojar om att det är lika tyst här nu som i Björke på Gotland. Det brukar vara flygplan i luften var 30:e sekund, nu är det tyst. Det är nog den största skillnaden, säger Joakim Allgulander.
Britterna har tillåtits en timmes utomhusvistelse för motion per dag, annars får de hålla sig hemma.
– Det är en lockdown som har inneburit att allt har varit stängt utom matbutikerna, bygghandel och såna grejer. Alla parkbänkar är avspärrade och det går runt vakter och talar om att folk inte får sätta sig ner, berättar Joakim Allgulander.
När Mina Engström i Paris och Johannes Lundberg i Barcelona förstod att deras länder var på väg att stängas ned packade de sina väskor och flyttade hem till sina respektive svärföräldrar. Det var i mitten av mars. I Frankrike talades det inledningsvis om två veckor.
– Nu har det gått åtta veckor och det här livet börjar kännas normalt. Men jag har nog haft en lyxkarantän. Jag har kunnat jobba och har inte saknat något, berättar Mina.
Hon har knappt varit utanför trädgården sedan restriktionerna infördes. Man har fått handla mat och rasta hunden, men då har man varit tvungen att ta med sig intyg och identitetskort.
Johannes Lundberg har inte heller kunnat röra sig fritt i naturen omkring den bergsby där hans pojkväns föräldrar bor. Han har fått gå ut med hunden, men inte i sällskap med andra och inte för långt bort.
– Jag blev stoppad av polisen en gång. De ville veta var jag bodde. Men man vänjer sig. Det är kaos i omvärlden, men i vårt hus har vi haft rutiner. Jag har arbetat och studerat och på kvällarna har vi ätit middag och spelat kort tillsammans.
Under den senaste veckan har nedstängda länder börjat lätta på restriktionerna. I Spanien släpps olika åldersgrupper ut på olika tider. Johannes tyckte att de kändes som ett kosläpp om våren när han för första gången fick gå ut med sällskap. Ett av hans första ärenden blev ett besök hos frisören, men där blev han varse att ingenting ändå är som det brukade vara. Både frisören och han själv var täckta av skyddskläder.
I Frankrike får man gå till jobbet igen, även om rådet är att man ska jobba hemma. Med intyg från arbetsgivaren kan man också åka tunnelbana.
Mina Engström och hennes pojkvän är på väg att flytta hem till sin lägenhet som ligger vid turisttäta Montmartre. Hon inser att staden kommer att vara förändrad.
– Det ska bli intressant att se Paris utan turister, säger Mina.
Men hon har blandade känslor inför den nya friheten:
– När allt är nedstängt vet man vad som gäller och det känns tryggt.
Medan Europa öppnar upp talas det ännu inte om några lättnader i New York, som är en av de värst drabbade områdena i USA. Här jobbar Simon Hoas som köksmästare på svenska konsulatet.
Simon känner inte igen sig när han cyklar genom staden.
– Det är som en spökstad, säger han.
Men invånarna i New York får gå ut. Apotek och mataffärer är öppna. Restauranger och barer har take away. Men alla har munskydd och får inte träffas i för stora grupper. Så kommer det nog att vara ett tag, tror Simon.
– Läget är fortfarande allvarligt. Kanske kan det bli lättnader i juni, men det är inget datum sagt, säger Simon.
När konsulatets middagar är inställda lagar Simon i stället mat till personalen och bakar kanelbullar som konsulatet skänker till sjukhus och organisationer.
– Jag är tacksam. Till skillnad från många andra kockar kan jag fortsätta att jobba, säger Simon Hoas.
Flera av de gotlänningar som GA har talar med har fått kommentarer om den svenska modellen.
– Folk tycker att det är lite crazy att Sverige gör precis tvärtom. Jag tycker att ni har det lyxigt i Sverige. Det ska bli intressant att se vad som har fungerat bäst. Det får vi väl veta om ett år eller så, säger Mina Engström.